Just nu bloggar jag, dricker latte, pluggar fysik, tittar på Monsters Inc, läser Anna Karenina och lyssnar lite halvt på musik. Många bollar i luften med andra ord... Min vardag känns ofta så just nu. Jag försöker göra allt samtidigt och det slutar ofta i att inget blir gjort eller att något går sönder...

Min sjukgymnast ställde sist jag var där frågan "Hur ofta är det du gör ingenting?"
Och jag ba "Det beror ju på vad du menar med ingenting" lite skämtsamt.
Och hon ba "Jag menar verkligen ingenting" helt gravallvarligt.
Och jag ba började tänka lite... (och ja, jag har kommit på hur bra ordet ba är egentligen)

Det är verkligen aldrig (förutom om jag sover) som jag bara helt släpper allt och bara tar det lugnt.... Alltid är det något som händer. TV, dator, läxor. You name it. Aldrig är det en lugn stund egentligen. För visst har jag det väldigt lugnt och skönt när jag t.ex. slappar framför en TV, men det är ju aldrig som man bara helt kopplar bort allt.

Kanske är det så att jag har svårt att bara helt vara med mig själv. Ett annat exempel på det här är att jag inte längre kan gå promenader och åka tunnelbana utan att lyssna på musik. Jag känner mig faktiskt riktigt obekväm om lurarna inte sitter i.

Hur var det förr i tiden? Var det på samma sätt då, eller har det ökade tempot i världen gjort att man (eller iallafall jag) känner såhär?