Inception
Igår var jag och Kajsa på bio och såg Christopher Nolans nya film Inception. Såhär skriver filmtipset.se om filmen:
Dom Cobb är en skicklig tjuv, den absolut bästa i den farliga konsten i att extrahera: att stjäla värdefulla hemligheter från djupt inne i det undermedvetna under drömstadiet när hjärnan är som mest känslig. Cobbs ovanliga förmåga har gjort honom till en åtråvärd spelare i denna förrädiska nya värld av industrispionage, men det har också gjort honom till en internationell flykting och kostat honom allt han någonsin älskat. Nu erbjuds Cobb en chans till försoning. Ett sista jobb skulle kunna ge honom tillbaka hans liv men bara om han kan uppnå det omöjliga – inception. Istället för den perfekta stöten, så måste Cobb och hans grupp av specialister lyckas med det omvända; deras uppgift är inte att stjälaen idéutan iställetatt plantera en. Om de lyckas så skulle det kunna vara det perfekta brottet. Men hur mycket planering och expertis de än har så kan inget förebereda gruppen på den farliga fienden som verkar förutse alla deras drag. En fiende bara Cobb kunde ha förutsett.
Jag tycker att den här filmen bygger på en otroligt intressant idé. Att man kan ta sig in i folks drömmar och manipulera de. I början är det svårt att hänga med, men när man väl greppar det är det otroligt facinerande. Men det känns lite som att det blir lite för mycket actionfilm av det. Det var ofta jag satt och suckade över att "pang-pang-scenerna" aldrig ville ta slut. Men det kanske beror på att jag inte är ett speciellt stort fan av actionfilmer.
Jag tycker att det var lite av ett misstag att ha Leonardo diCaprio i huvudrollen, för hans uttryck och minspel i kombination med en handling där dröm och verklighet flyter ihop gör att det känns som man sett det tidigare; i Shutter Island. Toppa det med att båda filmerna innehåller minnen av hans döda fru. Med en helt annan skådespelare skulle den här filmen nog gett djupare avtryck. Nu blir det hela tiden en känsla av att "men har jag inte sett det här förut?" . Men filmen är trots detta en otroligt bra film och personligen tycker jag att den lämnar mig mer berörd än vad Shutter Island gjorde. Kanske beror det på att det i Shutter Island var ett "slutet system". Det som hände huvudpersonen där hände bara honom och det skulle aldrig kunna påverka mig. Inception lämnar mer frågor. Skulle det här kunna hända? Är det inte ibland som man sätter människor som varit vittne i ett brott i trans för man i sitt undermedvetna kan komma igår detaljer som ens medvetna jag inte snappat upp? Eller det kanske också bara är i film man gör det? Hur som helst så börjar i alla fall jag fundera lite på om det är så att jag också bara lever i en drömvärd, lite som det blev efter första gången jag såg the Matrix eller the Truman Show.
Summan av kardemumman är att jag tycker att idén i filmen är genialisk, men om jag hade varit regissör hade jag tagit bort lite av actionfilms-känslan och bytt ut diCaprio. Bra insatser från Joseph Gordon-Levitt och Ellen Page samt en grym historia gör ändå den här filmen till en himla bra film.
Jag tycker att det var lite av ett misstag att ha Leonardo diCaprio i huvudrollen, för hans uttryck och minspel i kombination med en handling där dröm och verklighet flyter ihop gör att det känns som man sett det tidigare; i Shutter Island. Toppa det med att båda filmerna innehåller minnen av hans döda fru. Med en helt annan skådespelare skulle den här filmen nog gett djupare avtryck. Nu blir det hela tiden en känsla av att "men har jag inte sett det här förut?" . Men filmen är trots detta en otroligt bra film och personligen tycker jag att den lämnar mig mer berörd än vad Shutter Island gjorde. Kanske beror det på att det i Shutter Island var ett "slutet system". Det som hände huvudpersonen där hände bara honom och det skulle aldrig kunna påverka mig. Inception lämnar mer frågor. Skulle det här kunna hända? Är det inte ibland som man sätter människor som varit vittne i ett brott i trans för man i sitt undermedvetna kan komma igår detaljer som ens medvetna jag inte snappat upp? Eller det kanske också bara är i film man gör det? Hur som helst så börjar i alla fall jag fundera lite på om det är så att jag också bara lever i en drömvärd, lite som det blev efter första gången jag såg the Matrix eller the Truman Show.
Summan av kardemumman är att jag tycker att idén i filmen är genialisk, men om jag hade varit regissör hade jag tagit bort lite av actionfilms-känslan och bytt ut diCaprio. Bra insatser från Joseph Gordon-Levitt och Ellen Page samt en grym historia gör ändå den här filmen till en himla bra film.
Kommentarer
Trackback
