Film

Så fort jag har bett min pappa om ett filmtips har han sagt Fanny och Alexander, ända sedan jag var sisådär sju-åtta år. Det ledde istället för att jag skulle bli intresserad av att vilja se den till att jag vägrade se den under flera flera år. Nu i helgen gav jag upp. Och det var nog det bästa jag någonsin gett upp. Herregud vilken bra film alltså!

I 5 h och 43 minuter var jag helt uppslukad över den här fantastiska filmen som verkligen har allt. Fantastiska karaktärer, fantastiska miljöer, en handling som behandlar det mesta livet handlar om, och sista delen av filmen gör en lite förvirrad - fast på ett bra sätt. Kanske är jag så tagen av den här filmen just för att det är den första Bergman-filmen jag sett. Jag är nog lite kär.

Och visst kan jag förstå att det finns en förkortad variant av den här filmen, men det är ändå inte så att jag någon gång funderar på att spola förbi något i filmen. Det var inget som kändes onödigt. Det enda som jag kanske har lite svårt för i den här filmen är att jag tycker att vissa repliker leveras på ett lite teater-aktigt sätt. Då och då känns det mer som om man sitter och kollar på en pjäs än en film. Personligen tycker jag att en film ska vara en film, och jag har svårt för när det mixas. Men annars är den här filmen ett mästerverk.