Himlen är oskyldigt blå.
Som ni kanske redan vet så är jag inte direkt ett gigantiskt fan av svensk film, därför hade jag inte direkt några höga förväntningar när jag satte på "Himlen är oskyldigt blå" igår kväll, men faktiskt så överraskade den rejält. Storyn är att Martin (Bill Skarsgård) får ett sommarjobb i Sandhamn, där han efter ett tag - utan att först riktigt förstå - dras in i en knarkhandel ledd av hans chef Gösta (Peter Dalle).
Filmen utspelar sig 1975 och kläderna, musiken och miljöerna lyfter verkligen fram känslan av sommar och ungdom, något som ger mig pirr i magen efter sommarlov. Skådespeleriet funkar, även om jag tycker att Bill Skarsgård borde spela någon lite kaxigare roll snart, jag tror det skulle passa honom bättre. Det finns några riktigt härliga karaktärer, och några fantastiska one-liners levereras. Dock så tycker jag att filmen ibland blir lite för svensk, speciellt kärlekshistorian med Jenny - som jag tycker är ganska olidlig. Men filmen får mig iallafall aldrig att tröttna, och som helhet är det en riktigt bra film, och jag tycker definitivt att det är en sevärd film. En stark trea.
Filmen utspelar sig 1975 och kläderna, musiken och miljöerna lyfter verkligen fram känslan av sommar och ungdom, något som ger mig pirr i magen efter sommarlov. Skådespeleriet funkar, även om jag tycker att Bill Skarsgård borde spela någon lite kaxigare roll snart, jag tror det skulle passa honom bättre. Det finns några riktigt härliga karaktärer, och några fantastiska one-liners levereras. Dock så tycker jag att filmen ibland blir lite för svensk, speciellt kärlekshistorian med Jenny - som jag tycker är ganska olidlig. Men filmen får mig iallafall aldrig att tröttna, och som helhet är det en riktigt bra film, och jag tycker definitivt att det är en sevärd film. En stark trea.
Kommentarer
Trackback
