Pleasantville

Pleasantville handlar om en David (Tobey Maguire) och hans syster Jennifer (Reese Witherspoon). David älskar en svart-vit tv-serie som heter Pleasantville som handlar om en perfekt amerikansk familj som bor i en perfekt stad. Jennifer tänker mer på hur hon ser ut och vilka killar hon går ut med. En kväll bråkar dessa två om vaf  de ska titta på på tv, vilket leder till att fjärrkontrollen går sönder. Då dyker det upp en tv-reparatör ur det okända som ger de en ny fjärrkontroll, och när de använder den så hamnar de simsalabim mitt inne i tv-serien Pleasantville.

David och Jennifer ska alltså leva i den absurda vardagen som de har i Pleasantville; där böckerna består av tomma sidor, ingen vet vad sex är och alla är sådär sjukt äckligt perfekt amerikanska. Som ni förstår så blir det en del komplikationer och David och speciellt Jennifer rör om ordentligt i den perfekta grytan.

Jag gillar verkligen konceptet i den här filmen. De kommer in i en perfekt värld där basketbollarna alltid hamnar i korgen, där det aldrig regnar och alla män är gentlemän och de upptäcker hur knäpp och färglös en sådan värld är. Det är galen parodi på det amerikanska samähället, eller det är iaf en galen parodi på det som vi tänker som det amerikanska drömsamhället. Filmen - och speciellt slutet - blir dock lite för klämtjäckt för min smak. Trots att hela filmen är en parodi på det typiskt amerikanska så är filmen trots allt ett exempel på en typisk amerikansk feelgoodkomedi. För att den här filmen enligt mig skulle blivit trovärdig och gått helt igenom skulle de behövt twista till det lite och inte gjort den till den förutsägbara komedi som den nu är.



Jag växlar lite mellan att ge den här en trea eller en fyra. I genren som en vanlig komedi skulle den garanterat fått en fyra. Men den här filmen är samtidigt inte en vanlig komedi, och om syftet med filmen var något djupare så skulle jag nog bara gett den en trea. Så vi kan väl säga att den får en svag fyra, mest för att den är himla feelgood och för att jag gillar konceptet.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0