Idag har jag kommit på att...

...det är alldeles för tidigt att gå upp 4:50.

...jag faktiskt inte är så spruträdd längre.

...jag inte orkar plugga.

...jag vill bli glassbilschafför.

...jag måste fixa ihop min del av mitt och Beccas yogapass nu...

...snön borde komma NU! Här är en spellista om min snö-längtan.

Det är ju första advent idag, och därför tycker jag det skulle passa bra med en lite juligare design, uppdatera sidan om det inte syns. Vad tycks?

Jag läste nyss en artikel om 00-talet i DN-söndag. Där beskrev de enligt de det mest typiska för 00-talet.

Jag är född 1992 och mer än hälften av mitt liv har jag spenderat i det här årtiondet. De allra flesta minnen jag har kommer från den här tiden och det är under dessa 10 år som en stor del av min personlighet har utvecklats. Jag tror därför att det är svårt för mig att se 00-talet ur flera perspektiv, för egentligen är ju det här den enda tiden som jag kommer ihåg något från. Men om jag skulle sammanfatta åren 2000-2009 så skulle det bli såhär:

Uppsala har varit the place to be för mig idag. Faktiskt så är det så att jag idag inte hade varit i centrala Uppsala tidigare. Det var en ganska mysig liten stad! När vi var där fick vi ett infall och jag tog hål i öronen. Jag har ju inte haft det tidigare eftersom jag tidigare varit så förbaskat sprut-/stickrädd. Men jag tycker faktiskt det gjorde ont att ta! Alla säger att det bara bränns, men det gjorde ju ONT! Resten av kvällen spenderades på familjemiddag.

Jag har börjat sticka en halsduk! Det är första gången sen typ mellanstadiet som jag stickar... Roligt är det, men det går ganska långsamt... Det ska bli en fin röd halsduk som jag kan mysa i när vintern kommer! Här är en video på hur "duktig" jag är. Vet ni förresten en rolig sak?! Jag ska åka till Kuala Lumpur och Borneo i början av januari! Hur härligt kommer inte det blir?

....Prata franska och ryska. Ångrar så fruktansvärt att jag inte valde franska som b-språk... Och vore inte ryska typ det häftigaste språket att kunna?

....Spela något instrument riktigt bra. Jag är så sur på mina föräldrar att de inte tvingade mig spela piano eller fortsätta på gitarr.... Jag kanske hade varit grym!

....Räkna jättekomplicerade tal i huvudet. Jag har svårt för de allra lättaste talen (räknar 5+7 på fingrarna), och det är så häftigt med de som kan ta roten ur 76699 i huvet! Och andra svåra tal...

....Måla vackra tavlor. Jag kan inte ens rita streckgubbar... Är helt faccinerad av alla som är bra på att måla....

....Njuta mer av livet just nu. Och inte tänka på fram- och baktiden lika mycket som jag gör.

....Laga underbart god mat. Bland det bästa jag vet är mat och jag är van vid att få extremt god mat! Men hur kommer det bli när jag flyttar hemifrån? Om jag blir bra på att laga mat kanske jag slipper leva på nudlar...

....Slippa fysik. Jag skulle vilja att ämnet bara helt utrotades från den här jorden!

....Åka vart jag vill så fort jag kan. Bara kunna sticka iväg till något av jordens alla hörn och leva livet när jag vill!

....Flyga. Behövs det en förklaring?

....Ha mer tålamod.


Här är dagens spotifylista. RUBIKS KUB heter den och jag måste bara säga att jag faktiskt tycker den blev galet bra!

Jag har inte skrivit på länge... Har haft fullt upp... Eller egentligen inte, men vi kan ju låtsas så känns det lite bättre ;)

De senaste åren har jag inte haft någon julstämning överhuvudtaget... Men i år känns det som det kommer bli ändring på det! Jag har galet sugen på att pynta, baka pepparkakor, se på julkalendern! Varje gång jag ser all julpyntning känner jag mig galet pepp! Nu är det bara snön som saknas, för då skulle den här julen bli perfekt!

Men först så ska jag fylla år! Det är verkligen underbart att vara decemberbarn... Eller inte! Dessutom så är det aldrig snö på min födelsedag... Snyft snyft! Dagens ilandsproblem?

Igår hade den sötaste Kajsa födelsedagskalas! Mycket trevligt var det att träffa den söta flickan! Vi ses verkligen alldeles för sällan! Här är lite bilder från kvällen (klickbara).

Just nu bloggar jag, dricker latte, pluggar fysik, tittar på Monsters Inc, läser Anna Karenina och lyssnar lite halvt på musik. Många bollar i luften med andra ord... Min vardag känns ofta så just nu. Jag försöker göra allt samtidigt och det slutar ofta i att inget blir gjort eller att något går sönder...

Min sjukgymnast ställde sist jag var där frågan "Hur ofta är det du gör ingenting?"
Och jag ba "Det beror ju på vad du menar med ingenting" lite skämtsamt.
Och hon ba "Jag menar verkligen ingenting" helt gravallvarligt.
Och jag ba började tänka lite... (och ja, jag har kommit på hur bra ordet ba är egentligen)

Det är verkligen aldrig (förutom om jag sover) som jag bara helt släpper allt och bara tar det lugnt.... Alltid är det något som händer. TV, dator, läxor. You name it. Aldrig är det en lugn stund egentligen. För visst har jag det väldigt lugnt och skönt när jag t.ex. slappar framför en TV, men det är ju aldrig som man bara helt kopplar bort allt.

Kanske är det så att jag har svårt att bara helt vara med mig själv. Ett annat exempel på det här är att jag inte längre kan gå promenader och åka tunnelbana utan att lyssna på musik. Jag känner mig faktiskt riktigt obekväm om lurarna inte sitter i.

Hur var det förr i tiden? Var det på samma sätt då, eller har det ökade tempot i världen gjort att man (eller iallafall jag) känner såhär?

Jag har så mycket idéer! Idéer på blogginlägg, på fotoprojekt, på dikter, ja på allt möjligt! Problemet ligger i att inga idéer verkar vilja utvecklas! Jag får en jättebra tanke men sen går det liksom inte att spinna vidare! Är det jag eller mina idéer som är dåliga?

Jag har alltid tänkt hösten som en ganska mysig årstid. Varm choklad och tända ljus är det jag kommer ihåg den här tiden som. Men det är typ bara mörkt! Visst händer det att man då och då myser till det, men den största delen av tiden tycker jag bara att man längtar till bättre tider! Varför är det då så att jag bara kommer ihåg allt trevligt med hösten?

Fast så kanske det alltid är? Det är de bra sakerna som iallafall jag i efterhand kommer ihåg. Och tur är väl kanske det?

Nu ska jag börja läsa Anna Karenina. Önska mig lycka till!

 

Jag har precis satt upp dessa foton på min vägg. Det är bilder på några av de människor som jag blir inspirerad av och som bara är allmänt grymma. Det här är människor som jag ser upp till och som jag tror väldigt många andra också ser upp till. Jag tycker det är ganska häftigt att det finns människor som under historien har gjort så mycket intryck på folk att de till slut kan hamna på en vägg hos en sextonårig tjej i Sverige; på min vägg.

 

Om det finns en sak som jag skulle vilja uppnå i mitt liv så är det just det här. Jag skulle vilja bli ihågkommen långt efter min död. Jag skulle vilja att det jag gjort i mitt liv påverkar och inspirerar andra. Jag skulle vilja bli inramad och uppsatt på en vägg hemma hos en liten flicka eller pojke.

 

Hur ska jag uppnå det här? Ibland känns mitt liv så meningslöst, för ofta har jag känslan att jag inte gjort något i mitt liv som egentligen spelat någon roll. Känslan infinner sig speciellt när någon pratar om alla unga människor som redan uppnått mer än de flesta. Ett exempel på det är Sara Sjöström, som är ett år yngre än mig och redan tagit VM-guld i simning. Amy Diamond är lika gammal som mig och har släppt 5 skivor. Jag kan ju inte direkt säga att jag gillar hennes musik, men det är ändå galet! En av mina favoritfotografer heter Eleanor Hardwick. Hon är 93:a och tar så magiskt bra bilder som jag inte någonsin kommer kunna drömma om att ta. När jag tänker på dessa (och liknande) människor kan jag inte känna mig annat än deppig.

 

Men vem vet vart livet kommer leda mig. Jag kanske också kommer sluta intressant, ihågkommen och inramad.

 

Bjuder på min spellista med NOVEMBER-låtar btw.

En annan Moa gjorde en lista på sin blogg med henns livslåtar. Jag tänkte göra samma sak.

Det här är låtar som jag har minnen till, och som många har varit en stor del av mitt liv. De flesta kan jag däremot inte säga att jag tycker är direkt bra idag, men de är minneslåtar!


1. Den här låten är en av de första låtarna som jag verkligen har starka minnen till. Jag kommer ihåg att mina föräldrar brukade sätta på den i vårt då orangea vardagsrum och att vi dansade tillsammans. En låt som också alltid får mig att slappna av. Chan Chan - Buena Vista Social Club
2. Jag har dansat till den, skriksjungit den när jag åkt båt, lyssnat på den när jag behövt bli pepp. Yeah, Yeah, Wow wow - Martin
3. Min gå ut med hunden låt. Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den här när jag och min vovve traskat runt gråa höstdagar. I Samma bil - Bo Kaspers Orkester
4. Den här låten känner jag just nu lite hatkärlek till. Den är så fruktansvärt sönderspelad, men samtidigt så älskar jag den verkligen och jag har så fruktansvärt mycket minnen till den! Minnen från konfirmationsläger, natten på Hannas balkong, första låten jag kunde spela på gitarr. Hallelujah - Jeff Buckley (fast egentligen i Rufus Wainwrights version, men den fanns inte på spotify)
5. Min favoritlåt under flera år, dock inte längre. Det är för pinsamt att säga varför jag har såna minnen till den här låten... Men för att förenkla det hela så var jag lyckligast i världen en gång då jag lyssnade på Paradise City - Guns N' Roses
6. En av mina riktigt stora musiklevelser var en mörk novemberdag när jag sprang hemåt i regnet med den här låten i öronen. Thnks fr th Mmrs - Fall Out Boy
7. Innan jag hörde den här låten förstod jag inte hur mycket man kan balla ur av en låt, och hur mycket energi man kan få av musik. Walk Idiot Walk - the Hives
8. Jag dansar inombords! Den här låten har jag alltid städat mitt rum till. Daddy Cool - Boney M.
9.  En låt som jag lyssnat på flera gånger per dag sen jag först hörde den. Den här lite som kaffe för mig. Dels så är jag beroende av den, och jag får samma känsla av den som när jag dricker kaffe. Dvs. jag blir lugn och sen höjs min energinivå stadigt. Arcady - Peter Doherty
10. Den här blir aldrig dålig och får mig att drömma mig bort till bättre tider. Sakta vi gå genom stan - Monica Zetterlund
11. Det var den som  gjorde att jag började älska Håkan. Dessutom lyssnade jag mycket på den under en svacka i mitt liv. En Midsommarnattsdröm - Håkan Hellström
12. Min första Johnny Cash-upplevelse. Jag försökte få folk att tro att jag inte gillade den här låten och sen smyglyssnade jag på den för den var så bra! San Quentin Live - Johnny Cash
13. Första låten jag grät till. Wake me up when september ends - Green day
14. Den här låten är nog en av de jag hört mest under min uppväxt, och den är så fin så jag dör litegrann varje gång jag hör den. Once - Sophie Zelmani och Freddie Wadling
15. När jag var riktigt riktigt arg på en person knarkade jag den här låten. Boyfriend - Ashlee Simpson


Så det var mina livslåtar... Som sagt. De flesta av de är inte bra... Men det är mina minnen.

När jag verkligen måste plugga något så finns det bara en metod som verkligen fungerar för mig. Det är att sitta i min soffa, dricka en latte och se på Star Wars. Den metoden har jag kört i mer än 3 år, och den funkar verkligen. Att jag gör detta medför dock att jag kan nästan varje replik i de tre första filmerna (alltså episod 4,5,6) för de är de jag oftast ser. Det är lite nördvarning på det...

Så fort det börjar bli panik med något i skolan så kör jag med den metoden. Just nu är det lite mattepanik... Och det som är jobbigt är att jag verkligen inte förstår just nu... Innan praktiken hade jag inte några problem med något, men nu fattar jag INGENTING! Ska tvinga min pappa att hjälpa mig när han kommer hem.

Just nu är jag en av- och på-människa. När jag är på så är jag superpepp och sprallig och glad. När jag är av så är det inte så... Just nu känner jag mig lite av, och när jag är av fastnar jag väldigt lätt vid datorn. Det är vad jag har gjort nu. Inget roligt händer på the world wide web just nu men jag sitter ändå här. Jag sitter här och är frustrerad över att ingen skriver något roligt på facebook, ingen uppdaterar sina bloggar och inget galet händer.

Varför stänger jag inte bara ner datorn när jag känner såhär? Jag är fast! Men snart ska jag i alla fall gå och laga en fars dag middag till min käre far.

Idag satt jag ju som sagt hårmodell på Toni and Guy. Jag sa till mina frisörer Sara och Jane att de hade fria händer. Detta blev resultatet:

Galet dålig bild, men ändå. Vad tycks?

Idag har jag och min pappas kreditkort gått på stan. Det blev lite nytt, men det var ganska stressigt... Jag hatar att gå på stan när jag har ont om tid, och verkligen behöver handla något. Lite så var det idag...

The game. Är det någon som inte vet hur det går till? Om det var någon, så går det till så att man inte får tänka på the Game för då förlorar man. Visst låter det roligt! *ironi om någon inte förstod det, har upptäckt att väldigt många människor inte förstår ironi* Det är alltså en lek som går ut på att inte tänka på leken.

Några killar i min klass kör det just nu. Och det som stör mig är att jag känner att jag också börjar köra det i min hjärna. Galet irriterande! Var bara tvungen att säga det.

Jag har inte bloggat på några dagar... Har inte haft tid/lust/ork. Har istället gått runt och grubblat på stora världsproblem. Som varför det alltid bara är min vänstra näsborre som blir täppt. Är det någon som kan svara på det? Jag tycker verkligen det är väldigt konstigt...

På söndag ska jag vara hårmodell för Toni and Guy... Ska bli galet skönt att ändra min frisyr lite. Är så himla trött på mitt hår!

Rubrik: The Libertines – Don't Look Back Into The Sun

När man är sjuk ser i alla fall jag mycket på film, så här kommer ännu ett filmtips!

Requiem for a dream är en hemsk, men också hemskt bra film! Den visar hur illa det kan gå om man använder droger, men inte på ett sånt där vanligt moralkake-sett, utan på ett äkta sett. I alla fall enligt mig. Den är galet fint gjort men vissa scener är vidriga och ibland vill man nästan stänga av den. Men den är grym, se den!

(klicka på bilden för ett fint youtube-klipp)

 

Tänkte tipsa om en bra film jag såg nu under kvällen. Diva heter den och utspelar sig i Frankrike i de mest fantastiska miljöerna. Jag orkar inte förklara handlingen men den är väldigt bra, se den! Här är en del av fimen.

 

Ljud jag älskar:

När man suger upp stora gruskorn med en dammsugare
Hårsprayssprejljudet
Min snarkande hund
Skratt
När en analog kamera spolar tillbaka filmen
Knastrande snö
När man sörplar soppa ("annars vet man ju inte att det är söppe!")
Kyssar
När man skriver på skrivmaskin

Ljud jag hatar:

Tuschpennor mot papper
Spotifyreklamer (fast det slipper jag nu!)
Ballonger som smälls
Tjatiga mammor och pappor
Alla varningsljud i vårt kök (när micron är klar, när ugnen är varm, när kylskåpet står öppet, osv)
Släpande steg

Idag skulle jag, Kajsa, Tina, Joel och Jossan ha en skräckfilmskväll. Vi hyrde en film... När vi satte på den upptäckte vi att det stod väldigt många finska namn bland skådespelarna, men när filmen visade sig vara  på engelska tänkte vi inte mycket mer  på det...

Filmen började helt okej... Ganska creepy stämning med ett barn på ett mentalsjukhus. Men sen kom det första monstret och det var verkligen dåligt gjort. Vi skrattade och sa att hon påminde oss om de finska skräckmonstrena från Lordi. Vi fortsatte titta och nästa monster påminde oss ännu mer om Lordi. Då läste vi på baksidan av filmen och hittade den här texten:

"Dark Floors är en renodlad skräckfilm där Lordi-gruppens figurer är monster som uppenbarar sig för människorna. Filmens story är skriven av Mr. Lordi tillsammans med regissören Pete Riski. Filmens signaturmelodi är också skriven av Lordi."

Efter det kunde vi bara skratta. Det var den absolut mest patetiska skräckfilmen jag någonsin sett! Herregud hur kan man ens göra en sån film?

Men det var iaf mysigt att träffa dessa söta!