"Det är ingen konst att vara modig om man aldrig är rädd"

"Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi."

Det här är vad svenska wikipedia säger om rädsla. Jag har egentligen aldrig haft några riktigt stora fobier eller rädslor, förutom kanske mot getingar när jag var liten, men det finns en sak som verkligen gör mitt liv lite jobbigare. Jag tror nämligen alltid att det värsta kommer hända, i alla situationer. Så fort jag kommer hem och det inte är någon hemma tror jag att det är någon psykopat som gömmer sig bakom hörnen; varje gång jag äter mat tror jag att jag ska bli matförgiftad; och varje dag jag åker tunnelbana tror jag att någon kommer spränga upp tåget.

Det är himla jobbigt det här, för även om jag med 110 procents säkerhet vet att det inte kommer hända något - att jag inte kommer ramla ner genom gatan, ner till brinnande lava, om jag går på en speciellt gatsten - så tänker jag alltid tanken och egentligen kan man säga att jag går runt och är rädd hela hela tiden.

Självklart kan jag kontrollera min konstanta rädsla, och det är inte så att det styr mitt liv på något sätt. Kanske är det för att jag ändå är himla mentalt stabil just nu. Vad skulle hända med mina rädslor om jag i framtiden mådde sämre, en viss del av mig säger att de skulle kunna spela en större roll i mitt liv då, men jag får väl hoppas att det inte blir så. Och det har blivit bättre sen jag var yngre. Då kunde jag leta igenom hela duchen, tvättkorgen och toalettskåpet på jakt efter mördare innan jag kunde gå på toa och varje kväll när jag skulle sova fick jag för mig att mitt hus skulle brinna upp under natten - och jag hade loftsäng vilket gjorde att röken skulle stiga och döda mig. Lika illa är det inte längre. Man kan ju bara hoppas att det fortsätter att utvecklas åt det hållet.

Idag när jag var och jobbade så var det en dörr som var stängd och min första tanke var att det låg en död människa därinne - alternativt en zombie - och det gjorde att jag inte alls vågade gå in i det rummet. Jag gick runt på helspänn hela tiden när jag var där och trodde att något hemskt (vet inte riktigt vad) skulle hända. Gick därifrån så fort jag kunde.

Fast på något sätt så tror jag att det finns positiva saker som kan komma ur den här rädslan. Mina sinnen är nästan alltid - speciellt när jag är ensam - på helspänn vilket gör att jag ofta lägger märke till små detaljer. Dessutom är jag för det mesta väldigt lugn när det väl händer en krissituation. Kanske är det för att jag redan har tänkt mig att den saken som händer skulle kunnat hända. Som när jag är barnvakt till exempel. Då har jag redan räknat med att barnet kommer att slå sig så om det väl händer blir jag inte överraskad och kan hantera situationen på ett ganska vettigt sätt. Kanske är det för att i mitt huvud har barnet halvt dött, medan det som händer är att han får ett skrapsår. Då tycker på något sätt min hjärna att situationen är ganska kontrollerbar.


(bilden har typ inget med texten att göra, tyckte bara den var himla himla fin)


Kommentarer
Postat av: Em

åh vad härligt det låter!

2010-05-02 @ 19:59:34
URL: http://otherfilthystories.blogg.se/
Postat av: Beccaccacca :D

Man ska våga vara rädd :)

2010-05-02 @ 20:48:11
Postat av: kim

åh jag känner igen mig i nästan allt av det här (det enda jag inte kan relatera till är att när jag var liten så gömde jag mig istället för att checka alla ställen, jag brukade ligga i min säng och hålla andan och låtsas att jag redan var död så att massmördarn jag hörde (katten) skulle tänka att oj jaha om hon redan är död då går jag väl vidare -_-)!!



jag är typ rädd jämt känns det som. själv brukar jag tänka att jag är paranoid fast på ett väldigt lugnt sätt eftersom det bara är jag som vet om det och eftersom det är helt kontrollerbart för mig. jag åker buss varje dag och alltid tror jag att bussen kommer köra av vägen och bli liggandes på sidan. och att alla människor jag möter egentligen bara är ute efter att såra mig. jag har märkt det också att jag hanterar stressade situationer väldigt galant, förmodligen då för att jag spelat upp värsta scenariot innan och då tänkt ut hur man skulle kunna hantera situationen om den skulle inträffa.



nu skriver jag lite mycket känns det som men det är bara för att jag precis tänkte på detta innan jag satte på datorn och klickade mig in på bloglovin (förövrigt klickade jag på <3gilla). så tack för att du delade med dig, känner mig mindre ensam nu :)

2010-05-03 @ 00:54:57
Postat av: Tina

Under den senaste tiden har jag börjat tro att någon ska ta upp en pistol och skjuta alla på tåget när man åker tunnelbana!

Plus att jag alltid tror att det är en massmördare som knackar på dörren i klassrumet när det egentligen är någon försenad elev. Rätt dumt. Ofta en massmördare knackar.

2010-05-03 @ 15:53:41
Postat av: Moa

Svar:



Kim: Jo jag känner exakt likadant. Tänker också mig själv som paranoid på ett lugnt sätt. Det är speciellt i vissa perioder som det är jobbigt för mig, när mitt liv är lite allmänt jobbigt. Så för dig också? Jag tycker bara det är jättekul när folk skriver långa kommentarer och berättar om sig själv, för då känns det som att det man skrivit ändå har haft någon effekt, så tack för den långa kommentaren (och för hjärtat)! Det var himla fint!



Tina: Jo jag vet hur det känns! Jag får alltid för mig att folk på tunnelbanan ska döda mig eller råna mig! Klockrent förresten om det att massmördare inte knackar!



Becca: Jo det ska man våga :P Fast man får akta sig för att rädslan inte styr ens liv... puss

2010-05-03 @ 16:46:07
URL: http://alfapet.blogg.se/
Postat av: kajsa

PINGVINERNA!

2010-05-04 @ 22:51:01
URL: http://aenigma.blogg.se/

Det är här du ska skriva:

Ditt ytterst speciella namn
Självklart kommer jag tillbaka!

Mail

Har du också en blogg?

Vad har du på hjärtat?

Trackback

  • bloglovin