Film

Dagens film blev the Wrestler, tillsammans med den underbara Karin. Mickey Rourke spelar där den föredetta wrestlingstjärnan Randy Robinson som efter sin glansperiod på 80-talet nu inte kan betala hyran, hans dotter vägrar prata med honom, och han försörjer sig som lagerarbetare. Förutom då han då och då är med i en wrestlingmatch.

Mickey Rourke fullkomligt strålar i rollen som den ensamma machokillen som innerst inne är en stor teddybjörn som bara längtar efter en mening i sitt liv. Den meningen blir dessa enstaka - fruktansvärt våldsamma - wrestlingmatcher där han har en hel publik som skriker som dårar efter honom. En match blir dock för mycket. En sjukhusvistelse och en by-pass operation senare får Randy rådet att sluta upp med wrestling helt. Det hålet som fylldes av wrestling ekar nu tomt och han upptäcker hur ensam han egentligen är, inte ens hans lilla granne har tid att spela nintento med honom. Han spenderar sina kvällar på en strippkväll där han försöker få kontakt med strippan Cassidy (Marisa Tomei) och efter en tid växer det sig fram någon form av vänskap mellan de. Hon fortsätter däremot att tänka sig honom som en kund, något som tar hårt.

The Wrestler rycker verkligen med mig, ändå ut i fingerspetsarna. De råa wrestlingscenerna får mig att vilja blunda hårt, den otroligt vackra gestaltningen av den ensamma Randy får mitt hjärta att gråta lite och slutet lämnar frågor som inte går att besvara. Att filmen dessutom delvis handlar om Mickey Rourkes eget liv gör mig alldeles överväldigad.

Det enda jag mer kan säga är, SE DEN!