Toy Story 3.
I fredags var jag, Malin och Maria på sverigepremiären av Toy Story 3, och efter att på morgonen sett att DN gav den högsta betyg, så var iallafall jag ganska förväntansfull. Att jag dessutom verkligen älskar både första och andra filmen gjorde ju inte saken sämre. Och herrejösses vad jag skrattade! Det var en av de absolut roligaste filmerna jag sett på länge
Det handlar om leksakerna från de tidigare filmerna, men problemet nu är att deras ägare Andy har "blivit stor" och ska åka till college. Leksakerna hamnar då på ett dagis, där de blir placerade på småbarnsavdelningen där alla barn leker otroligt våldsamt. Leksaker dör där inne. De försöker då planera sin flykt därifrån.
Som alltid när jag ser "barnfilmer" nu förtiden blir jag alltid förvånad över att det är en sådan vuxen humor i filmerna, och Toy Story 3 är verkligen inget undantag. Det finns nästan inte ett skämt eller en replik som det känns som att ett barn till fullt skulle förstå. Kanske har det alltid varit så, även när jag var liten, men då uppfattade man inte denna "vuxna" humor. För även om manuset enligt mig är anpassat mer för vuxna så är handlingen ganska typiskt Disney/Pixar/barnfilm där gulliga, välbekanta leksaker med stor personlighet ger sig ut i den stora farliga okända världen och upptäcker att det bästa alltid är att vara tillsammans. Men lite moralkaka får man väl räkna med när det handlar om en amerikansk barnfilm? Men det blir ändå aldrig för mycket av den smaken. Det är en helt underbar film!
Det handlar om leksakerna från de tidigare filmerna, men problemet nu är att deras ägare Andy har "blivit stor" och ska åka till college. Leksakerna hamnar då på ett dagis, där de blir placerade på småbarnsavdelningen där alla barn leker otroligt våldsamt. Leksaker dör där inne. De försöker då planera sin flykt därifrån.
Som alltid när jag ser "barnfilmer" nu förtiden blir jag alltid förvånad över att det är en sådan vuxen humor i filmerna, och Toy Story 3 är verkligen inget undantag. Det finns nästan inte ett skämt eller en replik som det känns som att ett barn till fullt skulle förstå. Kanske har det alltid varit så, även när jag var liten, men då uppfattade man inte denna "vuxna" humor. För även om manuset enligt mig är anpassat mer för vuxna så är handlingen ganska typiskt Disney/Pixar/barnfilm där gulliga, välbekanta leksaker med stor personlighet ger sig ut i den stora farliga okända världen och upptäcker att det bästa alltid är att vara tillsammans. Men lite moralkaka får man väl räkna med när det handlar om en amerikansk barnfilm? Men det blir ändå aldrig för mycket av den smaken. Det är en helt underbar film!
Kommentarer
Trackback
