Jag kommer ihåg när min pappas bästa kompis var på middag hos oss för några år sedan. Då började vi prata musik och han nämde bandet Babyshambles. Jag sa att jag aldrig i hela världen skulle kunna lyssna på de eftersom Pete Doherty var med där och jag tyckte att det var fel att stödja en knarkare. 

Då var jag ung och vettig, men när min kära vän Karin gav mig en skiva med Babyshambles-låtar kunde jag inte sluta lyssna. Om man hittar sådana bra artister som åker rätt in i hjärtat struntar man i vad man tidigare tyckte. Efter att jag börjat lyssna på Babyshambles började jag även lyssna lite smått på the Libertines och sedan även Peter Doherty. 

De senaste dagarna har jag verkligen knarkat (passande uttryck eller vad?) the Libertines, men det som varit lite tråkigt är att jag inte har haft de som skiva utan bara på datorn. Men idag fick jag nog. Jag var TVUNGEN att ha the libertines senaste (och sista) skiva, och det fick kosta vad det skulle kosta. 

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ville ha den skivan! Jag förstår inte hur man kan känna så inför ett föremål... Och idag, innan jag åkte och badade med lite människor, så tog jag en tur in till stan och köpte den. Och nu känns det alldeles underbart! 

Måste bara tillägga att Peter Doherty är STÖRT snygg, sexig och bäst men det kommer ni nog få höra mer av i nåt annat inlägg ^^