Igår åkte mina föräldrar till landet och de tog med sig Ninni (min hund) och det känns verkligen jättekonstigt att inte ha henne här! Mina föräldrar saknar jag inte alls. Det är snarare skönt att de inte är hemma. Men Ninni saknar jag hur mycket som helst! Det är helt galet! Och man är så van vid henne så det känns konstigt att inte behöva "ta hand om" henne.

Idag när jag satt och åt frukost så satt jag och lyssnade på gården för att se om Ninni ville in. Hon brukar nämligen skälla när hon är ute och vill komma in. Jag har varit nära att hälla upp hundmat i skålen typ två gånger och allt som är svart och ligger på golvet (som ryggsäckar och sånt) tror jag är Ninni. Jag håller på att bli galen!

Men nu ska jag försöka skriva klart min samhällsuppsats... Få se hur det går...