Är jag fördomsfull?
Fördomar är ett väldigt intressant, men också väldigt skrämmande ämne. Jag kan bli så fruktansvärt arg på vissa fördomsfulla människor. Till exempel de som tror att alla invandrare är kriminella. Jag blir galen på vissa som säger så, för så är det ju verkligen inte! Eller de som tror att alla som är bögar är fjolliga. Känner de personligen någon som är homosexuell? Nej oftast inte. Deras uppfattning verkar bara bero på vad de ser på TV. Eller de som tror att alla pitbull-hundar är livsfarliga och biter allt som rör sig.
Men sen kan man ju börja fråga sig hur fördomsfri man egentligen är själv. Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Jag vill tro att jag är inte har några fördomar, men ibland kommer man på sig själv med att dra slutsatser om människor man möter som bara beror på t.ex. hur de ser ut.
Idag satte sig en snubbe bredvid mig på tunnelbanan. Han hade rakat huvud och militärbyxor på sig. Det första som far genom mitt huvud är: "oj, en nazist/rasist/nåntingdåligt". Det kan man väl kalla en typisk fördom. Men sen när vi suttit bredvid varandra ett tag börjar jag fundera och börjar tänka att han kanske bara tycker att militärbyxor är sjukt snyggt! Och kanske han rakade huvudet på grund av ett vad. Eller så kanske han började klä sig så för att alla han umgås med gör det. Han kanske älskar just den stilen. Eller så är han en nazist/rasist/nåntingdåligt. Men saken är att vi aldrig kan veta vad det är som stämmer, om vi inte lär känna den där snubben.
Jag har kommit fram till att jag ofta har fördomar vid första anblicken av en person, men ofta går de över efter ett litet tag. Men det skadar nog inte att tänka sig för lite extra.
Nu har jag skrivit av mig lite och ska ut med Ninni. Puss
Men sen kan man ju börja fråga sig hur fördomsfri man egentligen är själv. Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Jag vill tro att jag är inte har några fördomar, men ibland kommer man på sig själv med att dra slutsatser om människor man möter som bara beror på t.ex. hur de ser ut.
Idag satte sig en snubbe bredvid mig på tunnelbanan. Han hade rakat huvud och militärbyxor på sig. Det första som far genom mitt huvud är: "oj, en nazist/rasist/nåntingdåligt". Det kan man väl kalla en typisk fördom. Men sen när vi suttit bredvid varandra ett tag börjar jag fundera och börjar tänka att han kanske bara tycker att militärbyxor är sjukt snyggt! Och kanske han rakade huvudet på grund av ett vad. Eller så kanske han började klä sig så för att alla han umgås med gör det. Han kanske älskar just den stilen. Eller så är han en nazist/rasist/nåntingdåligt. Men saken är att vi aldrig kan veta vad det är som stämmer, om vi inte lär känna den där snubben.
Jag har kommit fram till att jag ofta har fördomar vid första anblicken av en person, men ofta går de över efter ett litet tag. Men det skadar nog inte att tänka sig för lite extra.
Nu har jag skrivit av mig lite och ska ut med Ninni. Puss
Kommentarer
Trackback
