Nu blir det ett litet deppinlägg...

Jag har kommit på att mitt liv är himla medel... Allt bara lunkar på i något slags medeltempo. Jag blir aldrig riktigt ledsen, men jag blir heller aldrig riktigt glad. Jag skulle hellre ha ett liv fyllt av toppar och dalar, än att ha det här medel-livet. Men vad ska jag göra åt det då? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte, och jag vet inte om jag orkar ändra heller. Men jag vill.