Idag är det ju valborgsmässoafton. Hallelujah. Jag har haft en alldeles förskräcklig dag hitills, där allt som kunnat gå fel (och även det som egentligen inte kan det) har gjort det. Det som varit lite lustigt är att jag trots alla motgångar fortfarande har hållit humöret uppe, varför det blev så vetekatten, men det är ju en bra sak i allafall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll, som alltid på valborg.... Det känns som de flesta anser att det är en ganska överskattad högtid - och jag kan till viss del hålla med - men som vi ändå ska försöka göra något galet på. Det som jag mest kommer ihåg från tidigare valborgsfiranden är att jag har frusit något vansinnigt. Det är väl som de säger i "Blåsippan ute i backarna står" att man överskattar värmen lite vid den här tiden. I allafall jag är typexemplet på en svensk optimist som solar i mars. Men vi får se vad kvällen har att bjuda på.

Och snart är det maj - väldigt snart till och med, om 7h och 50 minuter i skrivande stund - och jag kan inte förstå att det går så himla fort. Det skrämmer mig när mina föräldrar säger att det blir ännu värre när man blir äldre, jag tycker ju att det går jobbigt fort nu! Men det är väl bara att försöka hänga med i farten och styra så gott det går! Som när man hamnar i en skidbacke som är alldeles för brant och skidorna inte går att stanna med. Då är det bara att försöka svänga för att få en känsla av kontroll. Fast idag det känts som att min skidbacke har varit en puckelpist - där varenda liten puckel försökt få mig ur balans. Men jag kämpar på!