Saker som får mig att behålla hoppet på mänskligheten.
Ibland känns det som om hela vår existens helt håller på att tappa greppet. Allt går bara utför. Sen finns det de ögonblick som man känner att nej, så är inte fallet. Det finns hopp. Här är några sådana ögonblick.
Imorse när jag skulle åka hem satt jag bredvid en skolklass. Barnen kanske var sju-åtta år. Då frågade deras fröken: Hur känns det att bli störst i skolan då?
Imorse när jag skulle åka hem satt jag bredvid en skolklass. Barnen kanske var sju-åtta år. Då frågade deras fröken: Hur känns det att bli störst i skolan då?
Ett barn: Man får makt!
Fröken: Nej, så får man inte makt. Makt får man genom att inte vilja ha makt.
Himla klok fröken tycker jag.
En annan sak är när jag igår kväll inte alls hade koll på mina saker när jag hängde i Vitabergsparken, och trots det var det ingen som tog någonting.
När mina lärare ger mig ett lite högre betyg trots att jag inte visat det riktigt, eftersom den här våren varit ganska tuff på de flesta plan för min del. Och när man märker att de förstår det och att de vet att man kan mer. Och egentligen borde det inte vara en sak som får mig att få hopp om mänskligheten, för det är ju just sånt här som gör att betygssystemet dör. Men för min del känns det så himla skönt att jag kan känna att de ändå tror på mig.
En annan sak är när jag igår kväll inte alls hade koll på mina saker när jag hängde i Vitabergsparken, och trots det var det ingen som tog någonting.
När mina lärare ger mig ett lite högre betyg trots att jag inte visat det riktigt, eftersom den här våren varit ganska tuff på de flesta plan för min del. Och när man märker att de förstår det och att de vet att man kan mer. Och egentligen borde det inte vara en sak som får mig att få hopp om mänskligheten, för det är ju just sånt här som gör att betygssystemet dör. Men för min del känns det så himla skönt att jag kan känna att de ändå tror på mig.
Kommentarer
Trackback
