Jag önskar att jag hade något att säga men jag har inte det. Jag känner mig helt tom... Likgiltig till allt som händer runt omkring mig. Orkar inte ta tag i något. Vill bara ta och lägga mig i på botten av badkaret och sluta tänka.... Men badrummet är upptaget.

Om jag inte var så feg skulle jag ta tag i allt det som får mig att må såhär. För jag vet mycket väl vad allt beror på.... Men jag är för feg... Jag kanske ångar mig om jag gör det jag borde. Och så är jag för bekväm.... Det är ingen bra kombination av egenskaper....

Hela tiden tänker jag "NU gör jag det", men sen rinner det bara ut i sanden.... Något sysselsätter min hjärna ett tag och jag tänker "äh, det funkar ju... livet måste inte vara perfekt".


(bild)