Keep calm and become a pirate.
En himla fin helg faktiskt som innehöll mys hemma hos Kajsa (bilder finns i dagboken), frukost som middag, Pygmalion på Dramaten, körsbärträd, en "ny" skinnjacka, indisk mat, alldeles för lite plugg och alldeles för lite sömn.
För att fortsätta på förra inläggets tema så har jag på senaste tiden funderat väldigt mycket på det här med att sticka ut, utseendemässigt och stilmässigt. Jag tycker det är så himla häftigt med människor som vågar ha en liten annorlunda stil eller som framhäver drag hos sig själva som egentligen inte klassas som vackra - som ett konstigt födelsemärke eller en lite sne näsa. Bland det tråkigaste jag vet är wannabefashionfjortisar som klär sig i exakt det som "man ska ha" och som fixar ögonbryn, hår, och sminkar sig så att de ska se så perfekta ut som möjligt. Det är så himla tråkigt. Jag tycker ögonbryn gärna få vara lite buskiga, och hår ha nån helkonstig färg och så.
Andra människor som sticker ut älskar jag, men så kan jag börja fundera över mig själv. Sticker jag ut på något sätt eller har jag fastnat i det gamla vanliga? Något som jag verkligen ogillar med mig själv är att jag just nu nästan bara använder svarta kläder, och det är så himla tråkigt! Jag hatar det, men ändå köper jag bara fler och fler svarta kläder... Nu har jag iallafall svart-förbud vad det gäller att köpa nya kläder. Våren och sommaren borde man ha betydligt färgrannare saker på sig....
När man gick i grundskolan känns det som att det här med att sticka ut var ganska annorlunda. Då var det de som stack ut som lätt blev offer för elaka kommentarer och mobbing... Himla hemskt tycker jag nu i efterhand, men jag vet att jag själv tyckte att personer som såg "konstiga" ut var idioter när jag var yngre. Jag har alltid tänkt att när jag får barn så ska de få klä sig sjukt coolt, och jag ska introducera de till all grym musik och visa de bästa knäppaste filmerna. Men tänk om jag gör så att mina barn sticker ut lite för mycket och därför kanske blir mobbade? Det är ju det sista man vill.
Jag tycker det är så tråkigt att det var tvunget att vara så när man var liten, och det som jag tycker är ännu tråkigare är att det fortfarande är så även i vår ålder. Det känns så himla.... jag vet inte.... men dåligt iallafall. Man borde få sticka ut så mycket man vill.
För att fortsätta på förra inläggets tema så har jag på senaste tiden funderat väldigt mycket på det här med att sticka ut, utseendemässigt och stilmässigt. Jag tycker det är så himla häftigt med människor som vågar ha en liten annorlunda stil eller som framhäver drag hos sig själva som egentligen inte klassas som vackra - som ett konstigt födelsemärke eller en lite sne näsa. Bland det tråkigaste jag vet är wannabefashionfjortisar som klär sig i exakt det som "man ska ha" och som fixar ögonbryn, hår, och sminkar sig så att de ska se så perfekta ut som möjligt. Det är så himla tråkigt. Jag tycker ögonbryn gärna få vara lite buskiga, och hår ha nån helkonstig färg och så.
Andra människor som sticker ut älskar jag, men så kan jag börja fundera över mig själv. Sticker jag ut på något sätt eller har jag fastnat i det gamla vanliga? Något som jag verkligen ogillar med mig själv är att jag just nu nästan bara använder svarta kläder, och det är så himla tråkigt! Jag hatar det, men ändå köper jag bara fler och fler svarta kläder... Nu har jag iallafall svart-förbud vad det gäller att köpa nya kläder. Våren och sommaren borde man ha betydligt färgrannare saker på sig....
När man gick i grundskolan känns det som att det här med att sticka ut var ganska annorlunda. Då var det de som stack ut som lätt blev offer för elaka kommentarer och mobbing... Himla hemskt tycker jag nu i efterhand, men jag vet att jag själv tyckte att personer som såg "konstiga" ut var idioter när jag var yngre. Jag har alltid tänkt att när jag får barn så ska de få klä sig sjukt coolt, och jag ska introducera de till all grym musik och visa de bästa knäppaste filmerna. Men tänk om jag gör så att mina barn sticker ut lite för mycket och därför kanske blir mobbade? Det är ju det sista man vill.
Jag tycker det är så tråkigt att det var tvunget att vara så när man var liten, och det som jag tycker är ännu tråkigare är att det fortfarande är så även i vår ålder. Det känns så himla.... jag vet inte.... men dåligt iallafall. Man borde få sticka ut så mycket man vill.
Kommentarer
Trackback
