Jag vet inte hur många gånger jag ställ den här frågan under tiden jag bloggat. Ännu har jag inte hittat något svar på det. Jag läser ju bloggar dels för att få inspiration men även för att jag är himla intresserad av andra människor. Jag slutas aldrig facineras över vad andra tycker om saker och ting. Men varför bloggar jag själv egentligen? Och varför är det folk som läser det jag bloggar om?

Jag anser mig själv inte vara speciellt inspirerande. I alla fall inte i mina mått mätt. Och är det så att ni är intresserade av mig som person så borde nog min dagbok ha lite fler besökare. Så varför folk läser vet jag inte riktigt... Himla ofta när jag skriver ett inlägg slås jag av frågan om jag skriver för mig själv eller för er som läser. Och jag vet faktiskt varken ut eller in.

Många jag frågar varför just de bloggar svarar att det är för att de vill skriva av sig. Men helt ärligt är det inte riktigt så jag känner... För jag skriver redan en vanlig dagbok och så och där kan jag ju skriva av mig så mycket jag vill... Jag har också tänkt på det där med kommentarer. För om jag skrev bara för mig själv skulle jag väl inte bry mig om folk kommenterar och så? Men det gör jag ju! Jag tycker om när ni kommenterar och speciellt när ni berättar saker om er själva. Ja visst gör kommentarer som "åh vad fin design" mig glad, men det är när ni skriver långa kommentarer och fortsätter på mina tankar fast ur era perspektiv som jag verkligen blir glad! Jag tycker en blogg är en flervägskommunikation. Att sitta och prata om vad jag tycker till en vägg är ju inte så givande. Man vill ju att folk stället motfrågor, ifrågasätter, håller med och skapar en levande diskussion. Det är iallafall hur jag tycker internet och bloggar ska vara.

På något sätt har jag kommit fram till att det här med att skriva en blogg är lite som att skriva en låt eller skriva en bok. Man vill ju att människor hör och läser det man gjort, annars skulle man ju inte visa det för folk. Och man vill ha respons, man vill veta vad folk tycker och hur andra människor tolkar det man gjort. Lite liknande känns det för mig att blogga. Inte för att jag vill jämföra min blogg med en låt som någon har skrivit, men något åt det hållet känns det för mig att blogga.