Högst uppe i min fullproppade bokhylla, inklämd mellan pocketböcker och gamla skivor, står en liten silvrig rund låda. Lådor är så fiffiga. Man kan lägga nästan allting i en låda, och man vet aldrig riktigt vad man hittar när man väl börjar rota runt där nere på botten. Det som finns i min lilla silvriga låda är något mycket viktigt, men samtidigt kanske det mest meningslösa som man faktiskt kan lägga i en låda. Där i har jag nämligen samlat minnen.




Där i ligger minnen från svunna tider, tider som aldrig kommer komma tillbaka. Hur mycket jag än skulle vilja det. Det finns en regel när det gäller min lilla silvriga låda. Man får nämligen inte ta bort något därifrån. Även fast jag nu tycker att mycket som ligger där är strunt så vet jag att när jag väl la i det i lådan så kändes det som att det var det viktigaste i världen, och då ska de för alltid ha en plats därinne. Ska vi kika lite vad som är i?

Under flera år så sparade jag alla biobiljetter när jag gått på bio så det finns mängder med sådana. Vissa av biobiljetterna är så gamla att man inte ens kan se vilken film det faktiskt var som jag gick på. Men jag tycker det är ganska fint ändå.


Det finns en ekorre som kan boxas. Han bodde i mitt högstadieskåp och det kändes så sorgligt att bara kasta honom när jag slutade så därför fick han flytta in här istället.


Det finns ganska mycket strunt också. Som massa gamla nyckelband, och broshar, och dagboksnycklar och kylskapsmagneter och sånt.


När jag, Becca, Tina och Roxi hade sex and the city maraton så skrev vi upp hur många gånger de hade sex bara som en lite rolig grej. Vi såg kanske hälften av alla avsnitt och såhär många gånger var det:


Av en fin flicka som jag träffade i Tyskland fick jag en liten minikompass, så att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen. Det var så himla fint av henne tycker jag. Det sorgliga är att vi inte träffats sen dess.


Och sist men inte minst så har jag en massa massa massa lappar där det står saker som betydde något för länge sedan. Jag älskar att sitta och läsa igenom de där lapparna. För att se hur min handstil har förändrats, för att se vad som jag tyckte var viktigt för flera år sedan, och för att komma ihåg hur det en gång var.


Och det är det som finns i min silvriga låda. Hur är det med er? Har ni också något litet ställe där ni lägger små minnen på?