Jag tror jag har bestämt mig för att sluta rida. Jag har ridit ganska länge och för mig har det alltid varit ett ställe där jag inte behövt tänka på allt annat som hänt i mitt liv. Det varit stunden på veckan där jag helt kunnat släppa all vardagsskit. Men jag känner inte längre att det ger mig någonting, och jag känner att jag har slutat utvecklas. Så därför tror jag att jag ska sluta...

Men på ett sätt känns det så himla konstigt att göra det. Jag har egentligen aldrig varit den tjejen som spenderar hela sin lediga tid i stallet, men jag har alltid velat det. Min största dröm har under hela min uppväxt varit att flytta ut på landet, till en stor bondgård och skaffa hästar. Jag vet inte hur många ritningar jag har gjort över hur mitt stall skulle se ut. Visst har dessa drömmar blivit färre och färre på sistone, men de har fortfarande funnits där. Att helt sluta rida blir som ett "statement"; att nu är den tiden av mitt liv över.

Jag tycker det är skrämmande hur mycket mina åsikter och värderingar har ändrats under de sista åren. Jag som förr helst ville flytta ut till landet känner mig nu mycket mer dragen till att flytta till någon stor stad och leva livet. Förut var jag till 110 procent emot droger, men nu bryr jag mig egentligen inte alls. Och när jag var yngre var skolan nästan det enda jag tänkte på, nu orkar jag knappt bry mig om jag inte får MVG.

Det är läskigt när saker förändras på så kort tid. Att man förändras i den här åldern är väl vansinnigt normalt. Det är ju under den här tiden vi utvecklas som mest till oss själva. Men när jag var yngre tänkte jag aldrig mig själv som den jag nu har blivit eller är på väg att bli. Det är läskigt när man upptäcker sånt.

Att sluta rida känns som ännu ett steg bort från hur jag trodde att mitt liv skulle bli, och det känns konstigt...