Där vände vi blad.
Hejdå Alfapet. Nu är vår tid förbi. Häng gärna med mig till nästa ställe!
http://monstersunderthebed.blogg.se
http://monstersunderthebed.blogg.se
"never say goodbye because goodbye means going away and going away means forgetting"
Inte sedan förra sommaren har jag lämnat storstadens trängsel, trötthet och tomma blickar. Mycket har hänt och mycket har inte hänt sedan dess. Insekterna har jag undgått, men insikterna om min existens ofullkomlighet har varit desto fler. Och om sanningen ska fram har jag nog blivit en sämre människa, fast att orka vara "den glada tjejen" som skrattar och pratar om oviktigheter samtidigt som man tappat hoppet på mänskligheten, är svältfödd på hångel och mvg-skeppen seglar iväg är inte det lättaste. Kanske var det ändå oundvikligt att jag flyttades ner några pinnhål på den mänskliga skalan.
Lyssnar på låtar om att true love will find you in the end; tittar på filmer där de säger att när en dörr stängs öppnas ett fönster; läser bloggar om äckligt söta barn, äckligt hurtiga brudar och äckligt perfekta liv. Det var en gång en liten blåögd flicka, som hade ett hjärta hon aldrig trodde kunde spricka. Spricka i tretusenåttahundrafyrtio bitar, allt vare en brunögd kille klädd i nitar. Dagarna är fylld av tysta avsked, kramar där jag bara vill hålla kvar en sekund för mycket för jag vet att nästa gång vi ses kommer det bara vara en nick tvärsöver gatan.
Jag kan inte bestämma mig om jag är trasigare eller mer hel än någonsin. Kanske har jag varit med samma människor lite för länge, ätit pasta med bacon lite för ofta, och gått runt på asfalterade gator lite för många gånger. Kanske är det bara så att storstadsmentaliteten håller på att äta upp mig. Imorgon seglar jag iväg - både bildligt och bokstavligt - på äventyr några veckor, kanske kan jag reclaima mig själv litegrann.
Avskedspresent: spellistor ni borde fått för länge sen MAJ 2011. och JUNI 2011.
Lyssnar på låtar om att true love will find you in the end; tittar på filmer där de säger att när en dörr stängs öppnas ett fönster; läser bloggar om äckligt söta barn, äckligt hurtiga brudar och äckligt perfekta liv. Det var en gång en liten blåögd flicka, som hade ett hjärta hon aldrig trodde kunde spricka. Spricka i tretusenåttahundrafyrtio bitar, allt vare en brunögd kille klädd i nitar. Dagarna är fylld av tysta avsked, kramar där jag bara vill hålla kvar en sekund för mycket för jag vet att nästa gång vi ses kommer det bara vara en nick tvärsöver gatan.
Jag kan inte bestämma mig om jag är trasigare eller mer hel än någonsin. Kanske har jag varit med samma människor lite för länge, ätit pasta med bacon lite för ofta, och gått runt på asfalterade gator lite för många gånger. Kanske är det bara så att storstadsmentaliteten håller på att äta upp mig. Imorgon seglar jag iväg - både bildligt och bokstavligt - på äventyr några veckor, kanske kan jag reclaima mig själv litegrann.
Avskedspresent: spellistor ni borde fått för länge sen MAJ 2011. och JUNI 2011.
Än klappar hjärtat med friska slag.
En paus i kaoset.
Om tjugotre dagar är det äntligen dags för mig att stå och med en vit hatt och ett leende på läpparna. Idag värmde solen så mycket att jag tyckte det är jobbigt att ha byxor på mig. Stockholm är så grönt som aldrig tidigare, och alla parker bara väntar på picknickfiltar, prosciuttomackor och plastmuggar. Egentligen är det nog vid den här tiden som livet är i sitt esse. Det finns bara en liten detalj som stör i den här perfekta tillvaron, nämligen det faktum att jag är så långt ifrån klar med allt jag behöver vara klar med så det nästan är löjligt. Så istället för att hoppa runt på gatorna med ett leende på läpparna och pirr i tårna är det religion, projektarbete, historia, bioteknik, fysik och matte som tvingar mig sitta inomhus, stirrig av för mycket kaffe och känslor, och titta ut på våren som aldrig varit längre bort än nu.
Fyra filmer.
Tänkte berätta om några av mina absolut bästa filmer.
Kokuhaku
En helt fantastisk, ganska ny, japansk film. Den har ALLT.
Lost in Translation
Jag älskar allt som Sophia Coppola har gjort, och allra mest älskar jag Lost in Translation. Jag antar att de flesta har sett den, men den handlar om att känna sig ensam.
Donnie Darko
Första gången jag såg den: "Den här filmen är läskig och konstig".
Andra gången jag såg den: "Va, hur hänger det här ihop egentligen?"
Tredje gången jag såg den: "Aha jag tror jag börjar förstå"
Fjärde gången jag såg den: "Herrejösses vad jag älskar den här filmen!"
Léon
Kanske bästa filmen någonsin om yrkesmördare, mjölk, hämnd, kärlek, grisgrytlappar och allt annat som är viktigt.
Kokuhaku
En helt fantastisk, ganska ny, japansk film. Den har ALLT.
Lost in Translation
Jag älskar allt som Sophia Coppola har gjort, och allra mest älskar jag Lost in Translation. Jag antar att de flesta har sett den, men den handlar om att känna sig ensam.
Donnie Darko
Första gången jag såg den: "Den här filmen är läskig och konstig".
Andra gången jag såg den: "Va, hur hänger det här ihop egentligen?"
Tredje gången jag såg den: "Aha jag tror jag börjar förstå"
Fjärde gången jag såg den: "Herrejösses vad jag älskar den här filmen!"
Léon
Kanske bästa filmen någonsin om yrkesmördare, mjölk, hämnd, kärlek, grisgrytlappar och allt annat som är viktigt.
Hänt på sistone.
Hej, det var ett tag sen vi pratade. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det, men ibland rullar det bara på lite för fort med allt för att man dessutom ska orka skriva ner alla sina tankar. Men om 33 dagar så står jag med en vit mössa och sjunger om lyckliga dar, och efter det så ska bloggen verkligen få lite mer tid. Men fram tills dess kan jag inte lova någon fantastisk uppdatering. Men senaste tiden har jag i allafall....
.......börjat jobba.
.......dansat på studentskivor utklädd till bland annat Ringo Starr och Egypten.
.......blivit utnämd till klassens "I don't give a fuck"
.......varit i London för första gången.
.......behövt plugga varje dag. Men knappt gjort det alls.
.......panikat över framtiden.
Här är lite allmänt fina saker just nu förresten:
Mina spotifylistor MARS 2011. och Plusgrader - APRIL 2011.
Vår skolkör sjöng himla fint på vår mösspåtagning.
Den här neonskylten. Tänk att ha den utanför sitt fönster!
Vi hörs snart.
.......börjat jobba.
.......dansat på studentskivor utklädd till bland annat Ringo Starr och Egypten.
.......blivit utnämd till klassens "I don't give a fuck"
.......varit i London för första gången.
.......behövt plugga varje dag. Men knappt gjort det alls.
.......panikat över framtiden.
Här är lite allmänt fina saker just nu förresten:
Mina spotifylistor MARS 2011. och Plusgrader - APRIL 2011.
Vår skolkör sjöng himla fint på vår mösspåtagning.
Den här neonskylten. Tänk att ha den utanför sitt fönster!
Vi hörs snart.
7 tankar om Oscarsgalan.
- James Franco är egentligen inte alls så galet snygg som jag tidigare tänkt honom.
- Filip och Fredrik verkade tröttare än jag.
- Man borde ha sett fler av filmerna.
- Tråkiga kläder på röda mattan.
- Kurt Douglas såg ut som Natalie Portman när hon gör den läskiga minen i Black Swan.
- Att gå och lägga sig halv sju på morgonen är inte så farligt.
- Oscarsgalan är varken bra eller dålig, det är bara en sån där sak som man måste se ändå.
Allahjärtansdagpyssel.
Igår var jag på finfin alla hjärtans dag middag hemma hos Frida. Jag passade på att pyssla lite, nu ska ni få se på ett busenkelt men ganska fint pyssel.
Man behöver socker, vatten, röd karamellfärg och en hjärtform.
Färga vattnet med karamellfärg och häll sen lite lite färgat vatten i sockret. Det ska vara ganska lite vatten, sockret ska bara vara lite geggigt och se till så att det inte är rinnigt eller så. Lägg sen ut socker blandningen på en tallrik så att den blir lagom tjock, och ta hjärtformen och tryck ut små hjärtan som du lägger för att torka. Låt det sen torka ganska länge (mina hade definitivt behövt längre tid) och vips så har du kärlekssockerbitar!
Man behöver socker, vatten, röd karamellfärg och en hjärtform.
Färga vattnet med karamellfärg och häll sen lite lite färgat vatten i sockret. Det ska vara ganska lite vatten, sockret ska bara vara lite geggigt och se till så att det inte är rinnigt eller så. Lägg sen ut socker blandningen på en tallrik så att den blir lagom tjock, och ta hjärtformen och tryck ut små hjärtan som du lägger för att torka. Låt det sen torka ganska länge (mina hade definitivt behövt längre tid) och vips så har du kärlekssockerbitar!
Saker jag stör mig på.
Ibland blir det så att man bara stör sig på saker hela tiden. Lite så har det varit senaste veckorna, så här är en lista på saker jag stör mig på lite extra mycket just nu.
Risifruttireklamerna. Varför ska det alltid vara kända idrottare som frontar deras reklamer? Som att Risifrutti på något sätt skulle vara ett nyttigt mellanmål, eller något som är bra att äta efter träning! Risifrutti innehåller ju typ bara socker! Hur i hela fridens namn kan alla dessa idrottare stå bakom det varumärket?
Att Balmain klassas som punk. Jag blir så vansinnigt irriterad varje gång jag ser något moderepotage där de ska visa upp en lite punkig stil, och så har modellerna på sig Balmain. Om man har råd att ha på sig Belmain så kan man fan inte klassa sig som punk. Det är ju på riktigt mer punk att gå naken än att ha på sig Balmain.
Flambering i filmer. Har ni tänkt på hur ofta folk flamberar i filmer, speciellt romantiska komedier? Det är helt absurt att folk som lagar mat i filmer alltid ska flambera, för hur ofta gör någon det i verkligheten?
Meningar som "sanningarna om lögnerna". När man har en kort mening som till största del består utav två ord som är varandras motsatser blir jag bara väldigt irriterad. Varför vet jag inte riktigt, men jag tycker de är väldigt jobbiga att läsa.
Risifruttireklamerna. Varför ska det alltid vara kända idrottare som frontar deras reklamer? Som att Risifrutti på något sätt skulle vara ett nyttigt mellanmål, eller något som är bra att äta efter träning! Risifrutti innehåller ju typ bara socker! Hur i hela fridens namn kan alla dessa idrottare stå bakom det varumärket?
Att Balmain klassas som punk. Jag blir så vansinnigt irriterad varje gång jag ser något moderepotage där de ska visa upp en lite punkig stil, och så har modellerna på sig Balmain. Om man har råd att ha på sig Belmain så kan man fan inte klassa sig som punk. Det är ju på riktigt mer punk att gå naken än att ha på sig Balmain.
Flambering i filmer. Har ni tänkt på hur ofta folk flamberar i filmer, speciellt romantiska komedier? Det är helt absurt att folk som lagar mat i filmer alltid ska flambera, för hur ofta gör någon det i verkligheten?
Meningar som "sanningarna om lögnerna". När man har en kort mening som till största del består utav två ord som är varandras motsatser blir jag bara väldigt irriterad. Varför vet jag inte riktigt, men jag tycker de är väldigt jobbiga att läsa.
Februari alltså?
Förlåt för att jag inte har skrivit på länge, men det har funnits så mycket annat som har behövts göras och tänkas på och så. Men nya tuffa inlägg är på g, så snart kommer jag igen. Februari är här igen och det känns väl ungefär lika deprimerande som februari alltid brukar göra. Men bara för att liva upp det lite ska ni få min feta spellista för den här månaden. FEBRUARI 2011.
Utkast: Jan. 25, 2011
Jag har pepparkaksdegsontimagen och tittar på kalle och chokladfabriken för kanske hundrafemtonde gången. Willy Wonka är nog kanske min idol, eller borde jag säga någon person med betydelse i stället? Dalai Lama, Einstein eller Beethoven kanske skulle vara mer passande för vad ni anser som en passande förebild? Det är bara att välja, jag är ganska anpassningsbar faktiskt. För är det inte det vi ändå gör hela tiden? anpassas. anpassas. anpassas. Anpassas till att passa in som positiva men inte för positiva - jag menar vi bor ju ändå i Sverige - människor som ska göra exakt allt som förväntas att vi ska göra. gå i skolan. söka sommarjobb. leka vuxna. leva livet som ung så vi kan "slå oss ner" sen. få ett jobb vi inte vill ha. bo på ett ställe vi inte vill bo. leva ett liv vi inte vill leva. Tisdagsexistensiellångest i ett nötskal.
Välkommen hem till mig.
Eftersom jag verkligen inte har någon som helst lust att skriva om hur olika inrikes- och utrikespolitiska händelser påverkade Sveriges demokratiska utveckling på 1800-talet så tänkte jag istället visa er lite hur mitt rum ser ut.
Man kommer in i mitt rum från vardagsrummet vid dörren som spegeln sitter på. Om man är arg och stänger dörren ilsket och snabbt känns det nästan som spegeln ska ramla ner, så mycket skallrar den. Fast det har inte hänt än, så jag hoppas att jag inte kommer få sju års olycka än på ett tag. Där hänger också en klänning just nu, eftersom jag har formen på den lite som inspiration till en annan klänning som jag håller på och syr just nu. Förresten så kanske allt har lite konstiga propotioner, för jag fotade med mitt vidvinkelobjektiv... Min symaskin står på mitt skrivbord bara för att jag tycker det ska vara lätt att börja sy om man känner för det. Den översta av hyllorna är min pysselhylla, med tyger och grejer och trådrullar och sånt. Hyllan längst ner är det mest skräp och lite tidningar och sånt på, och mittemellan sitter min anslagstavla som ju även är headern till bloggen. I fönstret sitter en julstjärna uppe som man kan sätta ett värmeljus i. Jag tycker det är himla tråkigt att man bara ska ha julstjärnor uppe några veckor per år, så jag har min uppe hela tiden. Högtalarna är jättestora men de passar mig så himla bra för man kan ställa nästan vad som helst på den. Okej nu går vi vidare.
Sen kommer delen i min garderob med hyllor, som om jag ska vara ärlig för det mesta är helt kaos. Där sitter bioprogram för min kvartesbio Tellus och bilder på ascoola personer, dvs. Håkan, Harry Potter-Gandhi, och Yoko och John. På bilden ser man även min loftsäng, som jag har tröttnat jättemycket på.
Sen längst in i rummet hittar man min mys/smink-hörna. Där finns min världskarta med platser jag ska åka till någon gång i livet, en ganska skön men lite för kort soffa, mitt smink/smyckes-bord och en gitarr som tyvärr används alldeles för lite nu för tiden.
Sen kommer vi till min bokhylla. Jag har försökt ordna alla böcker i färgordning, men det har förstörts lite på sistone. Och så hittar man även min lp-spelare och massa skivor. Annars är det mest bara strunt i min bokhylla. Jag har nämligen så fruktansvärt svårt för att kasta saker, och då hamnar de till slut i bokhyllan.
Men det var ungefär hur mitt rum såg ut. Vi hörs!
Man kommer in i mitt rum från vardagsrummet vid dörren som spegeln sitter på. Om man är arg och stänger dörren ilsket och snabbt känns det nästan som spegeln ska ramla ner, så mycket skallrar den. Fast det har inte hänt än, så jag hoppas att jag inte kommer få sju års olycka än på ett tag. Där hänger också en klänning just nu, eftersom jag har formen på den lite som inspiration till en annan klänning som jag håller på och syr just nu. Förresten så kanske allt har lite konstiga propotioner, för jag fotade med mitt vidvinkelobjektiv... Min symaskin står på mitt skrivbord bara för att jag tycker det ska vara lätt att börja sy om man känner för det. Den översta av hyllorna är min pysselhylla, med tyger och grejer och trådrullar och sånt. Hyllan längst ner är det mest skräp och lite tidningar och sånt på, och mittemellan sitter min anslagstavla som ju även är headern till bloggen. I fönstret sitter en julstjärna uppe som man kan sätta ett värmeljus i. Jag tycker det är himla tråkigt att man bara ska ha julstjärnor uppe några veckor per år, så jag har min uppe hela tiden. Högtalarna är jättestora men de passar mig så himla bra för man kan ställa nästan vad som helst på den. Okej nu går vi vidare.
Om man tittar lite till höger om mitt skrivbord så hittar man en liten väggbit som pryds med det mesta som är viktigt; som bilder på coola personer, tygpåsar, solglasögon, mitt genomskinliga paraply och massa hattar. Hatten längst ner är min favorithatt. Den har en gång tillhört min pappas farfar och sitter som gjuten på mitt huvud. Den skulle jag nog kunna använda varenda dag, men just nu får den ta det lite lugnt för jag är så rädd att den ska gå sönder. Den vita pälsmössan längst till vänster är min mammas farmors gamla, och den är himla tjusig. Längst upp sitter min trollkarlshatt som har fått hänga med på många äventyr.
Sen kommer delen i min garderob med hyllor, som om jag ska vara ärlig för det mesta är helt kaos. Där sitter bioprogram för min kvartesbio Tellus och bilder på ascoola personer, dvs. Håkan, Harry Potter-Gandhi, och Yoko och John. På bilden ser man även min loftsäng, som jag har tröttnat jättemycket på.
Sen längst in i rummet hittar man min mys/smink-hörna. Där finns min världskarta med platser jag ska åka till någon gång i livet, en ganska skön men lite för kort soffa, mitt smink/smyckes-bord och en gitarr som tyvärr används alldeles för lite nu för tiden.
Sen kommer vi till min bokhylla. Jag har försökt ordna alla böcker i färgordning, men det har förstörts lite på sistone. Och så hittar man även min lp-spelare och massa skivor. Annars är det mest bara strunt i min bokhylla. Jag har nämligen så fruktansvärt svårt för att kasta saker, och då hamnar de till slut i bokhyllan.
Men det var ungefär hur mitt rum såg ut. Vi hörs!
"I'm so fucking hipster I live in the bermuda triangle......"
Snälla tv-kanaler, använd er fantasi!
Varje kväll sitter jag och svär framför tv:n. Det verkar inte finns något slut över hur mycket jag vill döda Sveriges tv-utbud, för just nu går det ju verkligen inflation på vissa typer av program.
Matprogram är ett exempel. Halv åtta hos mig, Kinas Mat, Landgång, Solens Mat, Niklas Mat, Norske Kocken, Dagens rätt, Leila bakar, Nigellas kitchen, Vad blir det för mat, Mauro & Pluras kök, Masterchef USA, Hells kitchen, Jamies matrevolution, Restaurang i vårt vardagsrum. Ja, man skulle kunna fortsätta i en evighet. Finns det verkligen så många som vill titta på alla de här programmen? Nu när vi har internet och på några sekunder kan få upp vilket recept som helst så förstår jag inte riktigt vad matprogrammen har för betydelse.
Ett annat exempel på uttjatad programidé är "kändisar-umgås-med-kändisar"-programmen. Det började väl ordentligt med Stjärnorna på slottet, och sen har konceptet ynglat av sig ordentligt med bland annat Så mycket bättre och 24 timmar. Tycker vi verkligen det är så intressant att se halvkända människor sitta och avslöja hur hemsk deras barndom varit?
Och för att inte prata om alla efterföljare till Svenska Hollywoodfruar. Jag orkar inte ens räkna upp alla. Jag förstår verkligen inte alls hur det ens är möjligt att göra exakt samma tv-program så många gånger.
Det finns hur många andra exempel som helst på uttjadade programidéer; som realityserier om lite lätt speciella människor, byggprogram, dåliga gamla komediserier, frågesporter, sjukhusserier, och så vidare. Varför är det så här? Har inte tv-kanalerna lite bättre fantasi än att bara göra samma typ av program hela tiden? Eller är det så att de är fega och därför bara kör på ett koncept som de faktiskt vet fungerar? Kanske beror det egentligen på alla oss tv-tittare? Är det så att Sveriges befolkning faktiskt vill se just den här typen av program och att det är därför de överlever? Är det bara sådana lite småmysiga program som går hem hemma i de faluröda stugorna med vita knutar? Kanske är det därför alla dessa program sänds på bästa sändningstid vareviga dag?
För att ett tv-program ska gå ihop krävs det ju att ganska många tittar på de, så det innebär väl att alla de program som sänds (förutom på SVT som väl får statligt stöd?) måste vara sådant som den stora massan vill se? Så trots min frustration över tv-utbudet så kan jag faktiskt förstå varför man bara kör på idéer som man vet fungerar, och som de flesta i vårt avlånga land vill se.
Det hindrar mig dock inte från att drömma om hur tv-utbudet skulle sett ut om jag hade styrt alla tv-kanalerna. Då hade det varit fullt med coola serier (som Misfits) istället för tråkiga utjutade sjukhusserier, djupgående intervjuer med häftiga människor istället för korta ytliga frågor á la Skavlan och max ett mat/bygg/trädgårdsprogram per program.
Matprogram är ett exempel. Halv åtta hos mig, Kinas Mat, Landgång, Solens Mat, Niklas Mat, Norske Kocken, Dagens rätt, Leila bakar, Nigellas kitchen, Vad blir det för mat, Mauro & Pluras kök, Masterchef USA, Hells kitchen, Jamies matrevolution, Restaurang i vårt vardagsrum. Ja, man skulle kunna fortsätta i en evighet. Finns det verkligen så många som vill titta på alla de här programmen? Nu när vi har internet och på några sekunder kan få upp vilket recept som helst så förstår jag inte riktigt vad matprogrammen har för betydelse.
Ett annat exempel på uttjatad programidé är "kändisar-umgås-med-kändisar"-programmen. Det började väl ordentligt med Stjärnorna på slottet, och sen har konceptet ynglat av sig ordentligt med bland annat Så mycket bättre och 24 timmar. Tycker vi verkligen det är så intressant att se halvkända människor sitta och avslöja hur hemsk deras barndom varit?
Och för att inte prata om alla efterföljare till Svenska Hollywoodfruar. Jag orkar inte ens räkna upp alla. Jag förstår verkligen inte alls hur det ens är möjligt att göra exakt samma tv-program så många gånger.
Det finns hur många andra exempel som helst på uttjadade programidéer; som realityserier om lite lätt speciella människor, byggprogram, dåliga gamla komediserier, frågesporter, sjukhusserier, och så vidare. Varför är det så här? Har inte tv-kanalerna lite bättre fantasi än att bara göra samma typ av program hela tiden? Eller är det så att de är fega och därför bara kör på ett koncept som de faktiskt vet fungerar? Kanske beror det egentligen på alla oss tv-tittare? Är det så att Sveriges befolkning faktiskt vill se just den här typen av program och att det är därför de överlever? Är det bara sådana lite småmysiga program som går hem hemma i de faluröda stugorna med vita knutar? Kanske är det därför alla dessa program sänds på bästa sändningstid vareviga dag?
För att ett tv-program ska gå ihop krävs det ju att ganska många tittar på de, så det innebär väl att alla de program som sänds (förutom på SVT som väl får statligt stöd?) måste vara sådant som den stora massan vill se? Så trots min frustration över tv-utbudet så kan jag faktiskt förstå varför man bara kör på idéer som man vet fungerar, och som de flesta i vårt avlånga land vill se.
Det hindrar mig dock inte från att drömma om hur tv-utbudet skulle sett ut om jag hade styrt alla tv-kanalerna. Då hade det varit fullt med coola serier (som Misfits) istället för tråkiga utjutade sjukhusserier, djupgående intervjuer med häftiga människor istället för korta ytliga frågor á la Skavlan och max ett mat/bygg/trädgårdsprogram per program.
"I feel like I'm the only unicorn left."
Det finns så mycket saker som jag vill tala om för er, men det finns vissa saker som jag tror att man inte ska blogga om. Det är därför det har varit lite tyst sista tiden. Nu tänkte jag ge er en av mina bästa spotifyspellistor på länge! Här får ni: JANUARI 2011.
Godmorgon i snöyran.
Det snöar i Stockholm igen. Jag börjar bli så vansinnigt trött på vinter, så idag kompenserar jag lite med blommor i öronen och på skorna. Puss
Lite galet.
Jag har blivit helt galen i sjöjungfru bilder, vad nu det kan bero på. Så nu blir det sjöjungfrubildbomb.
Simma lugnt.
Var är min flygande bil?
Hej de senaste dagarna har varit lugna för min del. Jag har mest hoppat runt i min lägenhet och svurit över att jag inte kan gå på min högra fot. Jag har passat på att göra lite miniändringar på min blogg, så nu kan ni se några av mina favoritbloggar under länkar i menyn till vänster.
Och på tal om rubriken på inlägget. Såg en bild där det stod ungefär "It's 2011. Where is my flying car?" och jag håller verkligen med. Var någonstanns är min flygande bil? Det är ju faktiskt 2011 nu, vi borde ha lite coolare rymdsaker och sånt. Borde inte tjugohundratalet vara fyllt med awesome grejer och prylar och sånt? Den mest högteknologiska vardagsprylen som vi har är väl ipaden, och den är väl egentligen bara onödig? Ja, visst är den cool och så. Men man kan ju inte göra mycket nytt på den egentligen. Vart är de flygande bilarna? 2011 borde vara så mycket coolare än vad det är.
Om ni har läst mellan raderna i min blogg de senaste månaderna så kanske ni har upptäckt min frustration över min vardag, över Sverige och över världen. Jag börjar känna mig så fruktansvärt färdig med det livet jag lever varje dag. Jag vill ha äventyr, ändlösa nätter i okända städer, vackra pojkar med mjuka läppar, sommarben och en evig ungdom. Jag känner mig fruktansvärt färdig med Stockholm och Sverige. Jag vill hitta en ny plats att kalla min, där inte allt bara går på rutin. Där människor faktiskt är trevliga på gatan och sverigedemokraterna inte sitter i riksdagen. Jag är frustrerad över världen. Jag är frustrerad över alla länder som leker sandlådslekar med mänskliga liv inblandade. Jag är frustrerad över att folk inte förstår att vi alla är människor och lika värda oavsett varifrån vi kommer.
Världen borde ha kommit längre. Okej, flygande bilar kanske är att överdriva. Men varför har vi människor inte lärt oss något under hela den mänskliga existensen? Borde vi inte ha förstått att alla är lika värda? Att vi måste ta hand om vår jord? Att vi inte ska kriga? Att utseendet inte spelar någon roll? Den mänskliga idiotin verkar verkligen inte ha några gränser.
Okej, nu har jag skrivit av mig det. Hörs.
Och på tal om rubriken på inlägget. Såg en bild där det stod ungefär "It's 2011. Where is my flying car?" och jag håller verkligen med. Var någonstanns är min flygande bil? Det är ju faktiskt 2011 nu, vi borde ha lite coolare rymdsaker och sånt. Borde inte tjugohundratalet vara fyllt med awesome grejer och prylar och sånt? Den mest högteknologiska vardagsprylen som vi har är väl ipaden, och den är väl egentligen bara onödig? Ja, visst är den cool och så. Men man kan ju inte göra mycket nytt på den egentligen. Vart är de flygande bilarna? 2011 borde vara så mycket coolare än vad det är.
Om ni har läst mellan raderna i min blogg de senaste månaderna så kanske ni har upptäckt min frustration över min vardag, över Sverige och över världen. Jag börjar känna mig så fruktansvärt färdig med det livet jag lever varje dag. Jag vill ha äventyr, ändlösa nätter i okända städer, vackra pojkar med mjuka läppar, sommarben och en evig ungdom. Jag känner mig fruktansvärt färdig med Stockholm och Sverige. Jag vill hitta en ny plats att kalla min, där inte allt bara går på rutin. Där människor faktiskt är trevliga på gatan och sverigedemokraterna inte sitter i riksdagen. Jag är frustrerad över världen. Jag är frustrerad över alla länder som leker sandlådslekar med mänskliga liv inblandade. Jag är frustrerad över att folk inte förstår att vi alla är människor och lika värda oavsett varifrån vi kommer.
Världen borde ha kommit längre. Okej, flygande bilar kanske är att överdriva. Men varför har vi människor inte lärt oss något under hela den mänskliga existensen? Borde vi inte ha förstått att alla är lika värda? Att vi måste ta hand om vår jord? Att vi inte ska kriga? Att utseendet inte spelar någon roll? Den mänskliga idiotin verkar verkligen inte ha några gränser.
Okej, nu har jag skrivit av mig det. Hörs.
Ska man vara som alla andra...
...och skriva en sammanfattning av året? Jag tror inte att jag ska göra det i år faktiskt. Dels för att jag gjorde det litegrann för bara någon månad sedan när jag berättade om mina spotifylistor som jag gjort varje månad i ett år. Men också för att 2010 kanske inte riktigt var mitt år, om vi uttrycker det så. 2011 däremot, det ska bli det bästa året någonsin hade jag tänkt. Så jag tänkte blicka framåt och göra en sammanfattning av vad jag vill att 2011 ska innehålla istället.
Jag vill att mina dagar ska vara fyllda med glitter. Grejen med 2011 ska nog bli glitter. Jag vill ha glitter på skorna, glitter i året och glitter i hjärtat.
Den 14 juni ska jag äntligen ta studenten. Och innan det ska jag försöka få ett fint avslut på gymnasiet.
Jag vill försöka se livet varje dag som att jag är the king of the world.
Om jag vågar ska jag nog göra de två tatueringarna som jag velat göra i två år nu. (dock inte den som är på bilden)
Jag vill hitta något så cheesy som kärlek.
Jag vill dansa mest varje dag.
Och så har jag bestämt mig för att nästan sluta köpa nyproducerade kläder. Nu så tänker jag sy mina egna kläder eller köpa second hand.
Hur vill ni att 2011 ska vara?
Jag vill att mina dagar ska vara fyllda med glitter. Grejen med 2011 ska nog bli glitter. Jag vill ha glitter på skorna, glitter i året och glitter i hjärtat.
Den 14 juni ska jag äntligen ta studenten. Och innan det ska jag försöka få ett fint avslut på gymnasiet.
Jag vill försöka se livet varje dag som att jag är the king of the world.
Om jag vågar ska jag nog göra de två tatueringarna som jag velat göra i två år nu. (dock inte den som är på bilden)
Jag vill hitta något så cheesy som kärlek.
Jag vill dansa mest varje dag.
Och så har jag bestämt mig för att nästan sluta köpa nyproducerade kläder. Nu så tänker jag sy mina egna kläder eller köpa second hand.
Hur vill ni att 2011 ska vara?
Kanske är det så att jag...
Egentligen så är jag nog inte en artonårig flicka. För jag känner inget behov av att gå på klubbar eller supa mig stupfull på helgerna. Och jag tycker egentligen att gymnasiet bara är en himla onödig transportsträcka. När jag åker tullebana sitter jag och rullar tummarna eller pratar med okända tanter och trevliga gubbar. Nu när jag fyllde år önskade jag mig en symaskin och nu syr jag nästan varje dag. Dessutom hade jag tänkt lära mig sticka ordentligt snart. Jag tycker även att det är megaläskigt att cykla ner gör backar, eller gå på isiga ställen.
Kanske är det så att jag egentligen är en gammal tant?
Kanske är det så att jag egentligen är en gammal tant?
(källa)
Jag gick runt med en sommarhimmel i min påse idag.
Förlåt för obefintligt bloggande på sistone. Det har bara inte kännts helt rätt att sätta sig och skriva. Det har kännts jättefel, men nu känns det lite bättre. Jag har slutat försöka komma på meningen med den mänskliga existensen och flyter bara med istället. De senaste veckorna har varit spännande; jag har hunnit fylla arton och få en symaskin och sy en klänning och spelat megamycket sims 3 och firat jul och äta alldeles för mycket och köpa bästa parfymen och njutit över att det äckligaste året i mitt liv snart är slut.
Idag har jag (förutom att spela ännu mer sims) varit inne i stan. Jag köpte den bästa parfymen och ny concealer. Och så köpte jag tyg. Vad det ska bli är hemligt, men jag lovar att visa när det är färdigt.
Hej hej!
Hej tänkte bara säga hej. Och nej, jag tänker inte ursäkta mig för att jag inte har bloggat senaste veckan. Jag har helt enkelt haft annat för mig. Men snart är det lov, efterlängtat som aldrig förr. Och vet ni en annan rolig sak?! Imorgon fyller jag myndig. Det ska bli hur skoj som helst!
Här är förresten lite fina bilder jag hittat på sistone.
(klickbara)
Här är förresten lite fina bilder jag hittat på sistone.
(klickbara)
Lite vardagshat.
Alla skriver alltid listor om vad det bästa och finaste i livet är, men nästan aldrig har jag sett en lista på saker man inte tycker så mycket om. Därför tänkte jag skriva en liten lista om saker som jag bara hatar, det kanske inte är de mest allvarligaste sakerna, utan lite mer i-landsproblem.
Jag hatar....
.....När man precis satt på sig nya torra strumpor och sen råkar man gå i en vattenpöl.
.....När man glömt lägga i nya lakan i sängen och så upptäcker man det först när man ska sova och så är man jättetrött och så måste man starta projektet byta lakan kl. 03.37.
.....När kaffet är slut.
.....När man upptäcker att hela ens garderob består av skit man inte vill sätta på sig.
.....När ens hund har kräkts på tretton ställen i lägenheten, och man är den enda hemma som kan torka upp det.
.....När man är jättesugen på avocado, men alla man har hemma är alldeles för hårda.
.....När folk drar internskämt hela tiden som man själv inte fattar någonting av.
.....När man måste duscha och det inte finns något varmvatten.
.....När man är jättesugen på att göra något riktigt roligt men det slutar med att man tittar på en gammal talk show, äter några mjuka popcorn och går och lägger sig halv tio.
.....När man glömmer bort läxor som måste göras så får man sitta uppe halva natten.
.....När böcker och filmer inte slutar som man vill.
Jag hatar....
.....När man precis satt på sig nya torra strumpor och sen råkar man gå i en vattenpöl.
.....När man glömt lägga i nya lakan i sängen och så upptäcker man det först när man ska sova och så är man jättetrött och så måste man starta projektet byta lakan kl. 03.37.
.....När kaffet är slut.
.....När man upptäcker att hela ens garderob består av skit man inte vill sätta på sig.
.....När ens hund har kräkts på tretton ställen i lägenheten, och man är den enda hemma som kan torka upp det.
.....När man är jättesugen på avocado, men alla man har hemma är alldeles för hårda.
.....När folk drar internskämt hela tiden som man själv inte fattar någonting av.
.....När man måste duscha och det inte finns något varmvatten.
.....När man är jättesugen på att göra något riktigt roligt men det slutar med att man tittar på en gammal talk show, äter några mjuka popcorn och går och lägger sig halv tio.
.....När man glömmer bort läxor som måste göras så får man sitta uppe halva natten.
.....När böcker och filmer inte slutar som man vill.
Goddag.
Ni kanske kommer ihåg att jag för några veckor sedan berättade att jag höll på att pyssla med en liten sak, och jag har ju helt glömt bort att visa er hur slutresultatet blev! Det var nämligen så att jag för att tag sedan såg en bild på en brosh som jag kände att jag bara MÅSTE ha. Och då tänkte jag att det kan ju inte vara så svårt att göra en sån, så det gjorde jag. Även om den blev ganska annorlunda än vad jag hade i tankarna, och även fast den har några som skavanker, så är jag så himla nöjd! Nu vill jag bara pyssla ännu mera.
Hej december.
December, en hatad och älskad månad. Jobbiga saker är kylan, mörkret, skolan men det roliga är att jag fyller myndig, det är jul och man får äta så mycket godis man vill. En annan rolig sak med december är min decemberspellista. Den blev himla tjusig faktiskt.
Klicka här för att hitta den ------> DECEMBER 2010.
Klicka här för att hitta den ------> DECEMBER 2010.
Växa upp.
Jag kommer ihåg när varje steg man tog var unikt, när vägen till skolan kunde förvandlas till stort äventyr. Med monster bakom hörnet, stenar som kändes som Mount Everest och grenar som måste varit det bästa svärdet i världen.
Jag kommer ihåg när dagarna gick långsamt, nästan för långsamt ibland. När man lärde sig nya saker varje dag, och hann med att göra nästan allt man ville. När man bara tyckte att tiden kan väl gå lite fortare så jag blir STOR snart?
Jag kommer ihåg när man gick i lågstadiet och niorna var de coolaste och största i världen. Man smygtittade när de rökte bakom skolgården och cyklade utan hjälm. Och man tänkte att nån gång ska jag också bli så stor.
Och nu då? Andy i Toy Story blivit en stor pojke. Människor som är flera år yngre än mig har blivit popstjärnor och sportunderbarn. Till och med Harry Potter som följt mig som en trogen gammal vän under hela min barndom har växt upp. Och kvar har de alla lämnat mig, liggande i fosterställning under ett stort täcke. Undrande var min barndom tog vägen, undrande om det är dags att växa upp nu.
Jag kommer ihåg när dagarna gick långsamt, nästan för långsamt ibland. När man lärde sig nya saker varje dag, och hann med att göra nästan allt man ville. När man bara tyckte att tiden kan väl gå lite fortare så jag blir STOR snart?
Jag kommer ihåg när man gick i lågstadiet och niorna var de coolaste och största i världen. Man smygtittade när de rökte bakom skolgården och cyklade utan hjälm. Och man tänkte att nån gång ska jag också bli så stor.
Och nu då? Andy i Toy Story blivit en stor pojke. Människor som är flera år yngre än mig har blivit popstjärnor och sportunderbarn. Till och med Harry Potter som följt mig som en trogen gammal vän under hela min barndom har växt upp. Och kvar har de alla lämnat mig, liggande i fosterställning under ett stort täcke. Undrande var min barndom tog vägen, undrande om det är dags att växa upp nu.
(källa)
En kaka om dagen är kanske inte så bra för magen, men det gör inget!
Hej hej! Det blev en liten bloggpaus. Men nu tänkte jag bjuda på några recept på saker jag har bakat den här veckan. Jag har kommit in i en riktig bakperiod och så här till jul så känns det riktigt fint.
Vit ischoklad från ett recept hos Söta Saker. Här hittar du det receptet.
Kokos och Lime kakor
Du behöver:
6,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
225 g mjukt smör
3,5 dl socker
1 ägg
0,5 tsk vaniljsocker
skal från en stor lime (jag tog iof citron, men det ska vara lime)
3 msk limesaft
1 dl råsocker
Värm ugnen till 175°C. Rosta kokosen i ca. 5 minuter, men passa den noga så den inte blir bränd.
Blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver och salt i en liten skål.
Blanda smör och socker med en elvisp tills det blir slätt och fluffigt. Tilsätt ägg, vaniljsocker, limesaft och limeskal.
Blanda i torrprodukterna och kokosen.
Rulla degen till små bollar och rulla de sedan i råsockret. Lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Lägg de med drygt 5 cm mellanrum.
Grädda 8-10 minuter. De ska vara lite lätt ljusbruna. Ta ut ur ugnen och låt stå kvar på plåten ca 2 minuter.
KLART.
Receptet kommer ursprungligen härifrån, men jag har översatt det.
Macaroons från det här receptet med den här fyllningen.
Vit ischoklad från ett recept hos Söta Saker. Här hittar du det receptet.
Kokos och Lime kakor
Du behöver:
6,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
225 g mjukt smör
3,5 dl socker
1 ägg
0,5 tsk vaniljsocker
skal från en stor lime (jag tog iof citron, men det ska vara lime)
3 msk limesaft
1 dl råsocker
Värm ugnen till 175°C. Rosta kokosen i ca. 5 minuter, men passa den noga så den inte blir bränd.
Blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver och salt i en liten skål.
Blanda smör och socker med en elvisp tills det blir slätt och fluffigt. Tilsätt ägg, vaniljsocker, limesaft och limeskal.
Blanda i torrprodukterna och kokosen.
Rulla degen till små bollar och rulla de sedan i råsockret. Lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Lägg de med drygt 5 cm mellanrum.
Grädda 8-10 minuter. De ska vara lite lätt ljusbruna. Ta ut ur ugnen och låt stå kvar på plåten ca 2 minuter.
KLART.
Receptet kommer ursprungligen härifrån, men jag har översatt det.
Macaroons från det här receptet med den här fyllningen.
Ojojoojoj
Lite allmänt kaos just nu, men jag återkommer när allt har ordnat upp sig. Måste bara ta tag i en miljon tråkiga saker som väntar först.... Men ni kan ju lyssna på novemberspellistan så länge. Här hittar ni den.
På tal om...
På tal om pyssel och inspiration och sånt, så tänkte jag fråga om någon skulle vilja ha ett Pinterest-konto. Jag har nämligen sex stycke invites om någon är sugen. Pinterest är ett ställe där man kan samla bilder som man tycker är fina och inspirerande. Och sen kan man kolla på bilder som andra tycker är inspirerande. Faktiskt ett himla fint ställe tycker jag. Lite som en blandning mellan tumblr och weheartit.
Så alltså, om någon är sugen på att bli medlem där så hojta till! Glöm inte att skriva i mailadress så jag vet var jag ska skicka inbjudningen!
Puss
Så alltså, om någon är sugen på att bli medlem där så hojta till! Glöm inte att skriva i mailadress så jag vet var jag ska skicka inbjudningen!
Puss
Pyssel pyssel pyssel.
Idag har eftermiddagen spenderats åt att pyssla med en liten sak. Det har innefattat kartong, en gammal t-shirt, strykspray, make-up-penslar för att jag inte hade några vanliga penslar, kladdig färg, ännu kladdigare lim, och massa småpill. Ni ska få se vad fint det blir om några dagar när det är helt fixat.
Ett annat pysselprojekt jag håller på med är att jag är mitt uppe i att göra julklappar till hela min släkt. Alla ska få samma sak men med lite variation... Jag kan ju inte avslöja vad det ska bli här, för det finns ju faktiskt risk att någon råkar läsa det. Men jag lovar att visa er efter jul. Förhoppningsvis kommer det bli lika fint som det ser ut i mina tankar.
Dessutom håller jag på och sy och fixa en massa av mina kläder. Klänningar som behöver göras kortare, hål som behöver lagas. Ja, ni vet såntdär.
Det är egentligen lite knäppt att jag pysslar så mycket just nu, för jag är egentligen inte en speciellt pysslig person. Jag har alldeles för dåligt tålamod, och har megaklumpiga fingrar som får lite lätt panik varje gång de ska pillra med saker. Kanske är det för att jag har överdoserat med inspirationsbloggar på sistone. Eller så är det bara för att min kreativa sida behöver släppas ut ibland. Himla trevligt är det iallafall. Jag tror jag ska fortsätta på den här trenden, eller vad tycker ni?
Ett annat pysselprojekt jag håller på med är att jag är mitt uppe i att göra julklappar till hela min släkt. Alla ska få samma sak men med lite variation... Jag kan ju inte avslöja vad det ska bli här, för det finns ju faktiskt risk att någon råkar läsa det. Men jag lovar att visa er efter jul. Förhoppningsvis kommer det bli lika fint som det ser ut i mina tankar.
Dessutom håller jag på och sy och fixa en massa av mina kläder. Klänningar som behöver göras kortare, hål som behöver lagas. Ja, ni vet såntdär.
Det är egentligen lite knäppt att jag pysslar så mycket just nu, för jag är egentligen inte en speciellt pysslig person. Jag har alldeles för dåligt tålamod, och har megaklumpiga fingrar som får lite lätt panik varje gång de ska pillra med saker. Kanske är det för att jag har överdoserat med inspirationsbloggar på sistone. Eller så är det bara för att min kreativa sida behöver släppas ut ibland. Himla trevligt är det iallafall. Jag tror jag ska fortsätta på den här trenden, eller vad tycker ni?
Tips.
Tre bloggar
1. http://bakemyday.se/ - En så fruktansvärt fin bakblogg. Jag satt och tittade igenom hela arkivet häromdagen och det är så mycket bakinspiration och kreativitet så det är helt galet.
2. http://punkstylebitch.tumblr.com/ - En fin tumblr som handlar om mode. Låter kanske inte så orginellt, men jag fastnar himla ofta för bilder och saker därifrån.
3. http://iamthechildofthemoon.blogspot.com/ - Alltid massa fina gamla bilder som man kan sitta och kolla på i evigheter.
Tre låtar
1. Roses Kings Castles – Follow Me To Work
2. The Libertines – Never Never
3. Ella Fitzgerald – Undecided (02-17-39)
Tre filmer
1. Mary and Max (2009)
2. Det Femte Elementet (1997)
3. Léon (1994)
Tre tweets
1. "See,what I'm saying is that u can't make an omelette without cracking a few eggs&humanity is just a cracked egg&the omelette...stinks." - Didz Hammond
2. "När man vill skriva ordet ”fucking” på min telefon vill den istället skriva ”givmild”. Det tyckte jag var lite fint." - Jonas Gardell
3. "Old people used to annoy me at weddings by saying "you're next!" They stopped all that when I started doing the same to them at funerals." - Glenn Quagmire
Tre bilder
1.
2.
3.
(klicka på bilderna för att se vart jag hittade de)
1. http://bakemyday.se/ - En så fruktansvärt fin bakblogg. Jag satt och tittade igenom hela arkivet häromdagen och det är så mycket bakinspiration och kreativitet så det är helt galet.
2. http://punkstylebitch.tumblr.com/ - En fin tumblr som handlar om mode. Låter kanske inte så orginellt, men jag fastnar himla ofta för bilder och saker därifrån.
3. http://iamthechildofthemoon.blogspot.com/ - Alltid massa fina gamla bilder som man kan sitta och kolla på i evigheter.
Tre låtar
1. Roses Kings Castles – Follow Me To Work
2. The Libertines – Never Never
3. Ella Fitzgerald – Undecided (02-17-39)
Tre filmer
1. Mary and Max (2009)
2. Det Femte Elementet (1997)
3. Léon (1994)
Tre tweets
1. "See,what I'm saying is that u can't make an omelette without cracking a few eggs&humanity is just a cracked egg&the omelette...stinks." - Didz Hammond
2. "När man vill skriva ordet ”fucking” på min telefon vill den istället skriva ”givmild”. Det tyckte jag var lite fint." - Jonas Gardell
3. "Old people used to annoy me at weddings by saying "you're next!" They stopped all that when I started doing the same to them at funerals." - Glenn Quagmire
Tre bilder
1.
2.
3.
(klicka på bilderna för att se vart jag hittade de)
För nu vet jag att kärlek finns.
Ibland glömmer man bort hur mycket musik kan betyda. Ibland glömmer man bort hur underbart livet kan vara. Ibland glömmer man bort hur fucking amazing konserter är. Ibland glömmer man bort att kärlek finns. Tack Håkan för att du har fått mig att komma ihåg att livet faktiskt är riktigt fint.
Att stå i ett hav med människor; där alla skriksjunger från djupet av sitt hjärta, där man ser lycka i sin renaste form, och få se på den finaste herren som Sverige någonsin skådat. Det finns nog helt ärligt inget som slår det. Det finns inte ord för att beskriva hur otroligt bra det var igår kväll.
Att stå i ett hav med människor; där alla skriksjunger från djupet av sitt hjärta, där man ser lycka i sin renaste form, och få se på den finaste herren som Sverige någonsin skådat. Det finns nog helt ärligt inget som slår det. Det finns inte ord för att beskriva hur otroligt bra det var igår kväll.
Har våra relationer förändras genom internet?
På grund av tids- och inspirationsbrist så tänkte jag visa er en sak som jag skrev i våras, till mitt svenska B nationella tal.
Är det kanske såhär Julias facebook-status skulle sett ut om hon levt idag?
Sedan Romeo och Julias tid har våra sätt att kommunicera förändrats mycket. En av de största anledningarna stavas enligt mig INTERNET. Det som förr skrevs i brev eller sades personligen meddelar vi idag ofta genom t.ex. facebook-statusar och bloggar.
Att sättet vi kommunicerar på har förändrats är ingen nyhet direkt. Men hur viktigt har egentligen det vi säger på internet blivit, och hur påverkar de här nya sätten att kommunicera oss och våra relationer?
Den senaste statistiken jag hittade angående hur många bloggar som finns i världen är från 2007. Kan någon gissa hur många bloggar som fanns då? 112,000,000. Och då kan man bara tänka sig hur många det finns nu, tre år senare. Det innebär att vi om vi vill kan läsa över 100 miljoner människors tankar, idéer och åsikter. Enligt mig är bloggar ett ypperligt sätt att lära känna en person bättre, eftersom man kan läsa personens egna tankar, samt få en djupare inblick i andra människors liv och vardag, världen över.
Facebook, twitter och andra sociala medier ger oss ytterligare en dimension vad gäller det här; nämligen statusuppdateringar. Vissa verkar skriva om allt som händer de på facebook och idag verkar det som att många anser att t.ex. en relation inte är på riktigt förrän man är ”facebook-officiell”
Pendeltåg mot Märsta, Stockholm
Tre tjejer ~17 sitter och diskuterar den enas nya pojkvän.
Tjej 1: Men är ni tillsammans nu!? Varför har du inte sagt något? Jag har inte sett någon ändrad status på Facebook!
Tjej 2: Nej, måste man ändra direkt eller?
Tjej 1: Ja, klart man måste. Du är inte ihop på riktigt förrän du ändrat status.
Tjej 3: Jag känner en tjej som var ihop med sin kille i nästan tre månader innan hon ändrade. Båda två stod liksom som singel!
Tjej 1: Men shit… är de fortfarande tillsammans då?
Tjej 3: Ja, jag tror det.
Tjej 1: Va!? Det är ju helt sjukt! Det kommer ta slut när som helst.
(http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/att-ha-pojkvan-handlar-bara-om-status)
Visst var det ett ganska roligt samtal? Men lite skrämmande är det också. Måste vi berätta allt på facebook och liknande ställen?
Statusuppdateringar är för det mesta korta och ganska meningslösa. Det kan handla om vad man har ätit till lunch, om man ska gå ut och köpa kaffe och vad man lyssnar på för musik just precis nu. Genom det här får vi ytterligare en inblick i andras vardag; och kanske är det så att dessa korta uppdateringar gör att vi lär känna varandra lite bättre.
I ”Kulturkrönikan 14 maj” anser någon att på internet ”lär man känna nån inifrån och ut istället för tvärtom”? Gör bloggar, statusuppdateringar och annat på internet att vi lär känna varandra bättre? I texten står det även ”I nätflirtandets värld samsas alltså anonymitetens trygghet med lanseringen av vårt drömjag”.
På internet kan vi välja att visa vissa speciella sidor av oss själva, och strunta i resten. Kanske är det så att det inte är bilden av oss själva utan bilden som vi väljer att visa som man lär känna bättre? Att kunna gömma sig bakom ett påhittat jag kan få många människor att bete sig på ett sätt de aldrig skulle göra i verkligheten. Är det den här påhittade personen som vi lär känna eller lär man faktiskt känna en person på ”riktigt” genom internet?
Min inställning till internet är egentligen ganska splittrad. En viss del av mig älskar möjligheterna som finns; ett forum för människors tankar, ett sätt att kunna hålla kontakten med gamla vänner, och att man kan hitta ALLT där. Samtidigt kan jag skrämmas av t.ex. den hårda attityden som finns lite överallt.
”Internet är bara en fluga” sade politkern Ines Uusmann en gång i tiden. Att så inte är saken kan vi tydligt se. Men ibland kan jag ändå tro att internet inte kommer vara lika populärt längre fram i tiden. Vi lever i en IT-tid och på många sätt är det egentligen ett ganska opersonligt sätt att kommunicera. Vi lägger ner mer och mer tid på datorer och internet och vi chattar ofta istället för att träffas ”in real life”.
Nästan alla de stora epokerna har efterföljts av en väldigt annorlunda tid. Den mer vetenskapligt tänkande Upplysningstiden följdes av Romantiken där känslorna och fantasin regerade. Idag regerar det i många avseende ganska ”hårda” i internet. Kanske är det så att även vår tid kommer efterföljas av en ”mjukare” epok. Vad som kommer hända då, kan vi bara gissa oss till.
Ja, för vad hade hänt om Romeo och Julia hade levt idag? Skulle de liksom nästan alla andra också blotta ut sig själva och sin kärlek på nätet? Vi påverkas alltid av den tiden vi lever i . Romeo och Julia påverkades bland annat av kyrkan, liksom vi påverkas av t.ex. internet. Och om Romeo och Julia skulle höra hemma i vår tid hade internet troligtvis spelat en stor roll i även deras liv.
Är det kanske såhär Julias facebook-status skulle sett ut om hon levt idag?
Sedan Romeo och Julias tid har våra sätt att kommunicera förändrats mycket. En av de största anledningarna stavas enligt mig INTERNET. Det som förr skrevs i brev eller sades personligen meddelar vi idag ofta genom t.ex. facebook-statusar och bloggar.
Att sättet vi kommunicerar på har förändrats är ingen nyhet direkt. Men hur viktigt har egentligen det vi säger på internet blivit, och hur påverkar de här nya sätten att kommunicera oss och våra relationer?
Den senaste statistiken jag hittade angående hur många bloggar som finns i världen är från 2007. Kan någon gissa hur många bloggar som fanns då? 112,000,000. Och då kan man bara tänka sig hur många det finns nu, tre år senare. Det innebär att vi om vi vill kan läsa över 100 miljoner människors tankar, idéer och åsikter. Enligt mig är bloggar ett ypperligt sätt att lära känna en person bättre, eftersom man kan läsa personens egna tankar, samt få en djupare inblick i andra människors liv och vardag, världen över.
Facebook, twitter och andra sociala medier ger oss ytterligare en dimension vad gäller det här; nämligen statusuppdateringar. Vissa verkar skriva om allt som händer de på facebook och idag verkar det som att många anser att t.ex. en relation inte är på riktigt förrän man är ”facebook-officiell”
Pendeltåg mot Märsta, Stockholm
Tre tjejer ~17 sitter och diskuterar den enas nya pojkvän.
Tjej 1: Men är ni tillsammans nu!? Varför har du inte sagt något? Jag har inte sett någon ändrad status på Facebook!
Tjej 2: Nej, måste man ändra direkt eller?
Tjej 1: Ja, klart man måste. Du är inte ihop på riktigt förrän du ändrat status.
Tjej 3: Jag känner en tjej som var ihop med sin kille i nästan tre månader innan hon ändrade. Båda två stod liksom som singel!
Tjej 1: Men shit… är de fortfarande tillsammans då?
Tjej 3: Ja, jag tror det.
Tjej 1: Va!? Det är ju helt sjukt! Det kommer ta slut när som helst.
(http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/att-ha-pojkvan-handlar-bara-om-status)
Visst var det ett ganska roligt samtal? Men lite skrämmande är det också. Måste vi berätta allt på facebook och liknande ställen?
Statusuppdateringar är för det mesta korta och ganska meningslösa. Det kan handla om vad man har ätit till lunch, om man ska gå ut och köpa kaffe och vad man lyssnar på för musik just precis nu. Genom det här får vi ytterligare en inblick i andras vardag; och kanske är det så att dessa korta uppdateringar gör att vi lär känna varandra lite bättre.
I ”Kulturkrönikan 14 maj” anser någon att på internet ”lär man känna nån inifrån och ut istället för tvärtom”? Gör bloggar, statusuppdateringar och annat på internet att vi lär känna varandra bättre? I texten står det även ”I nätflirtandets värld samsas alltså anonymitetens trygghet med lanseringen av vårt drömjag”.
På internet kan vi välja att visa vissa speciella sidor av oss själva, och strunta i resten. Kanske är det så att det inte är bilden av oss själva utan bilden som vi väljer att visa som man lär känna bättre? Att kunna gömma sig bakom ett påhittat jag kan få många människor att bete sig på ett sätt de aldrig skulle göra i verkligheten. Är det den här påhittade personen som vi lär känna eller lär man faktiskt känna en person på ”riktigt” genom internet?
Min inställning till internet är egentligen ganska splittrad. En viss del av mig älskar möjligheterna som finns; ett forum för människors tankar, ett sätt att kunna hålla kontakten med gamla vänner, och att man kan hitta ALLT där. Samtidigt kan jag skrämmas av t.ex. den hårda attityden som finns lite överallt.
”Internet är bara en fluga” sade politkern Ines Uusmann en gång i tiden. Att så inte är saken kan vi tydligt se. Men ibland kan jag ändå tro att internet inte kommer vara lika populärt längre fram i tiden. Vi lever i en IT-tid och på många sätt är det egentligen ett ganska opersonligt sätt att kommunicera. Vi lägger ner mer och mer tid på datorer och internet och vi chattar ofta istället för att träffas ”in real life”.
Nästan alla de stora epokerna har efterföljts av en väldigt annorlunda tid. Den mer vetenskapligt tänkande Upplysningstiden följdes av Romantiken där känslorna och fantasin regerade. Idag regerar det i många avseende ganska ”hårda” i internet. Kanske är det så att även vår tid kommer efterföljas av en ”mjukare” epok. Vad som kommer hända då, kan vi bara gissa oss till.
Ja, för vad hade hänt om Romeo och Julia hade levt idag? Skulle de liksom nästan alla andra också blotta ut sig själva och sin kärlek på nätet? Vi påverkas alltid av den tiden vi lever i . Romeo och Julia påverkades bland annat av kyrkan, liksom vi påverkas av t.ex. internet. Och om Romeo och Julia skulle höra hemma i vår tid hade internet troligtvis spelat en stor roll i även deras liv.
Ett år i spotifylistor.
Min egna dator har äntligen blivit lagad. Så nu är det dags för ett inlägg jag planerat att skriva ganska länge. Det är nämligen så att jag har gjort en spotifyspellista för varje månad i ett år nu. Därför tänkte jag att vi ska titta efter lite vad som har hänt i mitt liv under den tiden. Här är förresten den här novembers spotifyspellista. NOVEMBER 2010.
NOVEMBER 2009 (klicka på rubrikerna för att komma till spotifyspellistan)
I november för ett år sedan så klippte jag den frisyren som jag fortfarande har. Trivs fortfarande superbt. Den månaden började jag sticka igen för första gången sen mellanstadiet, och det resulterade i en (ganska ful) röd halsduk. Dessutom så var jag och såg Grizzly Bear. Det var en himla fin konsert. En annan sak som hände var att jag gick på akupunktur lite då och då för att lindra min huvudvärk. Men det var så läskigt så jag slutade ganska kvickt. På bloggen skrev jag bland annat lite om olika ljud. Annars så var vardagen fylld med svininfluensatjafset. Alla skulle ha en åsikt. Och det var ungefär det.
DECEMBER 2009
I december fyllde jag sjutton, och hade en hemskt dålig födelsedag. Jag åkte ner till Malmö för att lyssna på min älskade herr Doherty, men han ställde in.... Här är en liten film om det. Annars var jag mest lite allmänt smådeppig hela december.
JANUARi 2010
Jag och min familj åkte till Borneo och Kuala Lumpur första halvan av januari. Det var verkligen helt helt fantastiskt, och jag skulle så himla gärna vilja åka dit nu igen. Jag slapp dessutom det kallaste Stockholm på år och dar, så det var bäst. Resten av januari spenderades med att vilja tillbaka till värmen, och vara sur för att SL gjorde att det tog två timmar att komma till skolan.
FEBRUARI 2010
Jag åt ostron för första gången, jag pluggade betydligt mindre än jag behövde, dansade Lindy Hop med mina vänner, åkte och lyssnade på finaste Laleh, blev sugen på att tatuera mig, försov mig till sju på kvällen, och ville mest att gymnasiet skulle sluta.
MARS 2010
En vulkan var det enda alla pratade och panikade om. Annars så rullade väl livet bara på som vanligt tror jag. Jag gjorde en lång videologg som handlade om en film jag ville göra utifrån vilken musik som skulle kunna spelas. Jag tittade på fight club mest hela tiden, och var mega mega glad för att the Libertines återförenades.
APRIL 2010
April började med att besök Tjörn. Sen fyllde den här bloggen ett år. Jag bestämde mig för att sluta rida. Jag var på Skansen. Och trots att vädret blev bättre och bättre så gick jag hela April runt med en obehaglig känsla i magen. Annars var det väl en fin månad tror jag.
MAJ 2010
I maj blir allt alltid lite lättare på något sätt. Kan ju vara för att maj är min absoluta favoritmånad. Jag längtade mest till sommaren, och försökte klara mig igenom skolan. Jag hängde ganska mycket med Kajsa och Tina. Och så försökte jag sola så mycket som möjligt. Jag var på Gotland med min klass i några dagar. Och så skrev jag ett blogginlägg om hur det är att vara rädd hela tiden.
JUNI. 2010
Precis efter att skolan slutat (!) åkte jag till Taize. Det var fint, men blött. Sen åkte jag till Tjörn och njöt över mitt sista sommarlov någonsin. Det var underbart.
JULI. 2010
Sommaren fortsatte vara underbar. Slukade böcker som bara den. Jag åkte till Grekland med mina finaste flickor.
AUGUSTI. 2010
Jag var lite mer på Tjörn. The Libertines spelade på Reeding och Leeds festival, och jag var inte där. Jag var på en stor släktträff. Skolan började. Jag var på dåligt humör mest hela tiden.
SEPTEMBER. 2010
Det var val i Sverige, och det värsta tänkbara på alla sätt hände. Annars så funderade jag mycket på rymden, och min plats i universum. Sådär sensommarfilosofiskt som det ibland kan bli. Och någon gång i slutet så tappade jag nog lite hoppet på mänskligheten. Men så brukar det vara när skolan kommer igång och nästa sommar verkar vara mil bort.
OKTOBER. 2010
Oktober bjöd på massa plugg, praktik på Tom Tits, och fina höstdagar blandade med rusk. Jag började räkna ner till min födelsedag ordentligt, och färgade mina toppar gröna, och tittade på massa film.
NOVEMBER 2010.
November har ju bara börjat. Men hittils har jag haft ett underbart höstlov, skaffat akvarium, och haft det ganska bra.
Kom ihåg att klicka på varje månad, så får ni den spotifyspellista. Puss
NOVEMBER 2009 (klicka på rubrikerna för att komma till spotifyspellistan)
I november för ett år sedan så klippte jag den frisyren som jag fortfarande har. Trivs fortfarande superbt. Den månaden började jag sticka igen för första gången sen mellanstadiet, och det resulterade i en (ganska ful) röd halsduk. Dessutom så var jag och såg Grizzly Bear. Det var en himla fin konsert. En annan sak som hände var att jag gick på akupunktur lite då och då för att lindra min huvudvärk. Men det var så läskigt så jag slutade ganska kvickt. På bloggen skrev jag bland annat lite om olika ljud. Annars så var vardagen fylld med svininfluensatjafset. Alla skulle ha en åsikt. Och det var ungefär det.
DECEMBER 2009
I december fyllde jag sjutton, och hade en hemskt dålig födelsedag. Jag åkte ner till Malmö för att lyssna på min älskade herr Doherty, men han ställde in.... Här är en liten film om det. Annars var jag mest lite allmänt smådeppig hela december.
JANUARi 2010
Jag och min familj åkte till Borneo och Kuala Lumpur första halvan av januari. Det var verkligen helt helt fantastiskt, och jag skulle så himla gärna vilja åka dit nu igen. Jag slapp dessutom det kallaste Stockholm på år och dar, så det var bäst. Resten av januari spenderades med att vilja tillbaka till värmen, och vara sur för att SL gjorde att det tog två timmar att komma till skolan.
FEBRUARI 2010
Jag åt ostron för första gången, jag pluggade betydligt mindre än jag behövde, dansade Lindy Hop med mina vänner, åkte och lyssnade på finaste Laleh, blev sugen på att tatuera mig, försov mig till sju på kvällen, och ville mest att gymnasiet skulle sluta.
MARS 2010
En vulkan var det enda alla pratade och panikade om. Annars så rullade väl livet bara på som vanligt tror jag. Jag gjorde en lång videologg som handlade om en film jag ville göra utifrån vilken musik som skulle kunna spelas. Jag tittade på fight club mest hela tiden, och var mega mega glad för att the Libertines återförenades.
APRIL 2010
April började med att besök Tjörn. Sen fyllde den här bloggen ett år. Jag bestämde mig för att sluta rida. Jag var på Skansen. Och trots att vädret blev bättre och bättre så gick jag hela April runt med en obehaglig känsla i magen. Annars var det väl en fin månad tror jag.
MAJ 2010
I maj blir allt alltid lite lättare på något sätt. Kan ju vara för att maj är min absoluta favoritmånad. Jag längtade mest till sommaren, och försökte klara mig igenom skolan. Jag hängde ganska mycket med Kajsa och Tina. Och så försökte jag sola så mycket som möjligt. Jag var på Gotland med min klass i några dagar. Och så skrev jag ett blogginlägg om hur det är att vara rädd hela tiden.
JUNI. 2010
Precis efter att skolan slutat (!) åkte jag till Taize. Det var fint, men blött. Sen åkte jag till Tjörn och njöt över mitt sista sommarlov någonsin. Det var underbart.
JULI. 2010
Sommaren fortsatte vara underbar. Slukade böcker som bara den. Jag åkte till Grekland med mina finaste flickor.
AUGUSTI. 2010
Jag var lite mer på Tjörn. The Libertines spelade på Reeding och Leeds festival, och jag var inte där. Jag var på en stor släktträff. Skolan började. Jag var på dåligt humör mest hela tiden.
SEPTEMBER. 2010
Det var val i Sverige, och det värsta tänkbara på alla sätt hände. Annars så funderade jag mycket på rymden, och min plats i universum. Sådär sensommarfilosofiskt som det ibland kan bli. Och någon gång i slutet så tappade jag nog lite hoppet på mänskligheten. Men så brukar det vara när skolan kommer igång och nästa sommar verkar vara mil bort.
OKTOBER. 2010
Oktober bjöd på massa plugg, praktik på Tom Tits, och fina höstdagar blandade med rusk. Jag började räkna ner till min födelsedag ordentligt, och färgade mina toppar gröna, och tittade på massa film.
NOVEMBER 2010.
November har ju bara börjat. Men hittils har jag haft ett underbart höstlov, skaffat akvarium, och haft det ganska bra.
Kom ihåg att klicka på varje månad, så får ni den spotifyspellista. Puss
Vegetarian?
På filosofin så skulle vi nyligen skriva om djuren kontra människans värde. Summan av kardemumman av det jag kom fram till är att jag tycker att djur och människor har samma inneboende värde och därför har rätt att behandlas på det sätt som passar de bäst, typ. Nu kommer det till det lilla kruxet. Trots att jag tycker som jag gör så äter jag kött, och tycker det är kollosalt gott dessutom. Hur i hela fridens namn kan jag egentligen försvara att jag äter döda djur, som troligtvis inte alls fått ha ett bra liv, när jag egentligen i grunden tycker att djur och människor är lika värda?
Förstår ni mitt problem? Jag gör en sak som jag egentligen tycker är helt tokfel. Jag borde verkligen inte äta kött, men jag tycker det är så tokgott så det finns inte. Dessutom är jag inte alls en grönsaksmänniska, och jag hatar bönor och linser... Borde jag bli vegetarian? Egentligen har jag ingen som helst lust att bli det alls, men jag kan inte heller försvara att jag äter kött längre.
Saker man kan göra på sitt sista höstlov.
- Ordna alla böcker i sin bokhylla efter färg.
- Nåla fast sin trollkarlshatt på väggen.
- Dricka massor med kaffe och äta kaffekyssar till.
- Följa med sin (snart femtonåriga) lillasyster till cityterminalen för att visa vägen.
- Åka ut till Myrorna i Ropsten och köpa två tjocka tröjor och ett mathable (alfapet fast med matte istället för att man ska skriva ord).
- Se på Harry Potter 1 tre gånger i rad.
- Ligga på en hård kökssoffa och titta upp i taket och lyssna på Brott och Straff.
Vad gör ni?
Böcker som borde bli film.
Ibland känns det som att nästan alla böcker någon gång blir filmatiserade. Det är väl egentligen ganska tacksamt att göra en film på en bok, för få behöver man ju egentligen inte komma på all handling och alla repliker i en film. För det mesta blir väl filmerna ganska mycket sämre än böckerna - och i vissa fall blir de bättre. Som jag tidigare sa så verkar nästan alla böcker bli filmer, men sen finns det vissa böcker som inte har blivit det, och som verkligen borde bli det. Här är min lista på böcker som borde bli film.
1. Mästaren och Margarita. En bok av Michail Bulgakov, som verkligen är helt helt helt fantastisk. Min absoluta favorit bok. Den handlar om att djävulen kommer till Moskva och spelar spratt med människorna som bor där. Med rätt regissör skulle verkligen den här boken kunna bli världens bästa film.
2. Sofies Värld. Jostein Gaarders bok om filosofi. Man skulle kunna göra en så himla bra film om den här boken. Tydligen så finns det en film, som är ganska dålig. Men om man gjorde en påkostad och finurlig film så skulle det verkligen kunna bli underbart tjusigt.
3. Doktor Murkes samlade tysnad. En novell av Heinrich Böll som handlar om en man som samlar på tystnad. Min favoritnovell kanske? Med rätt regissör skulle det kunna bli en så otroligt fin film. Det finns mängder av speciella karaktärer som bara väntar på att bli utforskade.
4. Artemis Fowl-serien av Eoin Colfer. Förutom Harry Potter-böckerna så var det här min absoluta favoritbokserie när jag var yngre. Det handlar om den intelligente unge skurken Artemis Fowl som har massa coola uppfinningar och blir kompis med vättarna som bor i undervärlden, typ. Skulle nog kunna bli en fantastisk film-serie i lite harry potter/spy kids stil.
5. Bibeln. Och då menar jag inte filmatisera hela bibeln. Men en sak som jag tycker skulle vara cool att göra, är att man skulle filma olika berättelser ur bibeln för att visa på att man verkligen kan få belägg för alla åsikter i den. Det skulle kunna bli som en sådan film med många olika berättelser, som sitter ihop på konstiga sätt. Lite love actually-aktigt, om ni förstår hur jag menar?
(källa)
1. Mästaren och Margarita. En bok av Michail Bulgakov, som verkligen är helt helt helt fantastisk. Min absoluta favorit bok. Den handlar om att djävulen kommer till Moskva och spelar spratt med människorna som bor där. Med rätt regissör skulle verkligen den här boken kunna bli världens bästa film.
2. Sofies Värld. Jostein Gaarders bok om filosofi. Man skulle kunna göra en så himla bra film om den här boken. Tydligen så finns det en film, som är ganska dålig. Men om man gjorde en påkostad och finurlig film så skulle det verkligen kunna bli underbart tjusigt.
3. Doktor Murkes samlade tysnad. En novell av Heinrich Böll som handlar om en man som samlar på tystnad. Min favoritnovell kanske? Med rätt regissör skulle det kunna bli en så otroligt fin film. Det finns mängder av speciella karaktärer som bara väntar på att bli utforskade.
4. Artemis Fowl-serien av Eoin Colfer. Förutom Harry Potter-böckerna så var det här min absoluta favoritbokserie när jag var yngre. Det handlar om den intelligente unge skurken Artemis Fowl som har massa coola uppfinningar och blir kompis med vättarna som bor i undervärlden, typ. Skulle nog kunna bli en fantastisk film-serie i lite harry potter/spy kids stil.
5. Bibeln. Och då menar jag inte filmatisera hela bibeln. Men en sak som jag tycker skulle vara cool att göra, är att man skulle filma olika berättelser ur bibeln för att visa på att man verkligen kan få belägg för alla åsikter i den. Det skulle kunna bli som en sådan film med många olika berättelser, som sitter ihop på konstiga sätt. Lite love actually-aktigt, om ni förstår hur jag menar?
(källa)
Tidsmaskin.
Tänk om man hade en tidsmaskin. Vart skulle ni åka någonstanns? Hit skulle jag åka.
Den här konserten med The Smiths. Det är magiskt alltså.
När de sjösatte Vasaskeppet. Dels för att se hur det var målat, för tydligen så var det målat i massa starka vackra färger. Och för att kunna säga att "jag vet att det kommer sjunka" och få rätt.
Franskt 1700-tal och dansa runt i marängklänningar med Marie Antoinette.
Till the Albion Rooms när the Libertines var som störst. 
Till Antikens Grekland, och gå runt i toga och tro på coola gudar.
Och så till framtiden. Bara för att.
Ibland tänker jag att det skulle vara coolt att åka jättelångt tillbaka i tiden, och kanske hälsa på dinosaurierna eller titta på Big Bang. Men sen har jag kommit på att det nog skulle vara alldeles för läskigt för mig. Förlåt förresten för att jag inte bloggat den här veckan. Jag har haft praktik på Tom Tits Experiment, och jag har varit så katastrofalt trött när jag kommit hem att jag somnat nästan bums. Men nu har jag höstlov. Mitt sista någonsin...
Mode.
För längesedan så hittade jag ett citat någonstanns. Jag kommer inte exakt ihåg hur det gick, men jag har kommit på hur mycket jag ibland tycker det passar in på mig. Typ såhär var det fast inte riktigt, och egentligen på engelska: "Jag tycker allt är fint. Antingen så har jag gåvan att se skönhet där ingen annan kan, eller så är jag bara en person med väldigt dålig smak".
För min del så gäller det här speciellt mode. Bara man ser att en person har tänkt lite innan de satt på sig kläder så tycker jag nästan alltid att människor klär sig så otroligt snyggt. Jag blir chockad varje dag hur otroligt fint och genomtänkt gamla tanter klär sig på tunnelbanan. Och jag tycker att man kan kombinera nästan vad som helst och det blir sjukt snyggt. När jag tittar igeom mode-bilder som jag har fastnat för så finns det inte någon som helst röd tråd. Bara det finns någon detalj som jag gillar så blir jag helt kär.
Personligen tycker jag att det är ganska jobbigt att klä på mig på morgonen. Jag skulle kunna match ihop vilka knasiga kläder som helst, känns det som ibland. Men bara för att jag är feg så brukar det i slutändan ändå bli svart/grått/vitt/tråk. Men egentligen bankar mitt hjärta för det där lite knasiga. Som man inte riktigt vet om man tycker det är snyggt eller fult. Saker som andra rynkar på näsan åt blir jag alldeles varm i magen när jag ser. Frågan är om jag har förmågan att se något vackert i allt, eller om jag bara har väldigt spretig och dålig smak?
Här är förresten lite modebilder som jag fastnat för på sistone. Kan ni hitta någon röd tråd?
För min del så gäller det här speciellt mode. Bara man ser att en person har tänkt lite innan de satt på sig kläder så tycker jag nästan alltid att människor klär sig så otroligt snyggt. Jag blir chockad varje dag hur otroligt fint och genomtänkt gamla tanter klär sig på tunnelbanan. Och jag tycker att man kan kombinera nästan vad som helst och det blir sjukt snyggt. När jag tittar igeom mode-bilder som jag har fastnat för så finns det inte någon som helst röd tråd. Bara det finns någon detalj som jag gillar så blir jag helt kär.
Personligen tycker jag att det är ganska jobbigt att klä på mig på morgonen. Jag skulle kunna match ihop vilka knasiga kläder som helst, känns det som ibland. Men bara för att jag är feg så brukar det i slutändan ändå bli svart/grått/vitt/tråk. Men egentligen bankar mitt hjärta för det där lite knasiga. Som man inte riktigt vet om man tycker det är snyggt eller fult. Saker som andra rynkar på näsan åt blir jag alldeles varm i magen när jag ser. Frågan är om jag har förmågan att se något vackert i allt, eller om jag bara har väldigt spretig och dålig smak?
Här är förresten lite modebilder som jag fastnat för på sistone. Kan ni hitta någon röd tråd?
Himla knäppt alltså.
Igår firade vi min finaste Kajsa, som fyllt myndig. Det var himla fint. Men en sak hände som nu i efterhand känns himla knäpp. Kajsa fick nämligen två guldfiskar i present, men eftersom hon ansåg att hon skulle döda de inom en vecka så bor de just nu hemma hos mig. När jag vaknade i morse fick jag först en stor chock när jag såg fiskarna. Men sen kom jag ihåg gårdagskvällen. Under några sekunder var jag däremot väldigt konfunderad.... Men nu är saken så, att jag tycker så himla synd om de små firrarna, för de bor i en så himla liten glasskål och har inget roligt att titta på... Så jag tänkte fråga om det finns någon av er där ute som råkar ha något litet akvarium hemma som bara står och skräpar som ni skulle vilja skänka/sälja till mig. Hojta till i sådana fall!
Ni vet sådana där dagar...
Ibland så är det sådana där dagar och veckor (och månader och år) då man kanske funderar lite för mycket på saker och ting. En sådan vecka har det varit för mig. Hur kan små saker som ett litet futtigt fysik-B prov ens intressera sina tankar, när ens hjärna är upptagen med frågor om livets mening; och får lite lätt panik när man inte riktigt hittar ett svar.
Jag skulle göra en övning för några dagar sedan då man skulle skriva upp sina drömmar och vem man var just nu. Och det stod helt absolut blixtstilla. Det verkade som atomerna rörde sig långsammare och jag kunde knappt få ur mig ett enda ord. Sådana dagar ska man inte skriva på en blogg som egentligen hela världen skulle kunna läsa. Så därför har det varit lite tyst här de senaste dagarna. Jag tycker inte ni ska behöva lyssna på mitt babbel om sådant som ni troligtvis inte alls har någon lust att lyssna på, och just nu är det bara sådant som ploppar upp i mitt huvud. Så vi låter bloggen andas någon dag till.
Min kropp tog nog ledigt litegrann idag. Mitt sinne också för den delen.
Tja där ute i stugorna med de röda knutarna. Och alla ni andra också för den delen. Jag har så ont i kroppen att jag knappt vet att jag ska ta vägen. Trodde först att det var träningsvärk, men nu tror jag att det mer är någon slags otrolig trötthet bara. Det känns lite som att min kropp har annat att göra idag än att se till att jag kan lyfta mina armar och ben.
Men idag hade jag tänkt tipsa er om lite bloggar jag gillar. Jag läser så ofantligt många, och jag tycker alla är så himla bra. Därför tänkte jag lite då och då visa vad det är för människor som jag tycker ska få lite extra uppskattning, och som verkligen är värda folk som läser de.
Ohhboy är en blogg som jag tycker är smått fantastisk. Julia skriver så ofantligt fint och det träffar nästan alltid rätt in i hjärtat. Man blir liksom nästan aldrig besviken över blogginläggen hon skriver. De blir alltid underbara på något sätt.
Aenigma är Kajsas blogg, och dit tycker jag verkligen ni ska titta in. Nu på momangen. Den är full med inspiration, och Kajsa känns så himla vettig (just vettighet, tycker jag annars det ibland är lite ont om i bloggvärlden, och resten av världen också för den delen) och underbar så det finns inte. Dessutom ritar hon så himla tjusigt, och pysslar och massa annat fint.
Tomboy style är en blogg där det är massa bilder och citat från coola personer. Moderna som uråldriga. Det spelar ingen roll. Bara de har sagt något bra, eller är allmänt coola typ.
Fiction romance är nog min favorit-tumblr just nu. Jag älskar nästan varenda bild som laddas upp där. Hett tips för er som har tumblr. Men självklart kan man ju även gå in och titta där om man inte har det.
http://fictionromance.tumblr.com
Jag tänkte att vi kör fyra bloggar lite då och då, så ni får lite tips. Puss puss.
Jag tänkte att vi kör fyra bloggar lite då och då, så ni får lite tips. Puss puss.
Think outside the box.
Jag är inte en sådan person som - hur mycket jag än skulle vilja det - är bra på att rita. Efter att tappert försökt under hela min uppväxt så har jag upptäckt att min mormors konstnärsgener helt verkar ha kommit i dvala och ligger och vilar någonstan långt inne i en gen och väntar på andra, ljusare generationer; och att det är inte ens värt att försöka trigga igång de. För att vara ärlig så kan jag inte ens rita en streckgubbe. På grund av min oförmåga att få till även det absolut enklaste på ett snyggt sätt så har jag egentligen slutat försöka, och nu ritar jag bara om jag är absolut tvungen till det.
Det finns dock ett undantag. Jag älskar att rita kuber. En kub är enkel att rita, den är snygg, och den innehåller tusen och åter tusen möjligheter - bara man har lite fantasi. Därför så har kuber fått bli mitt kännetecken, och så snart jag lämnas med en penna och ett stycke papper så kan man vara säker på att det kommer finnas en kub där. Varenda marginal i varenda litet anteckningsblock är fyllt av de.
Om man skulle vilja så skulle man säkert kunna sönderanalysera det här starka behovet av att rita dessa figurer - just så som man troligtvis kan söderanalysera det mesta. Bottnar mitt kub-beroende i att jag känner mig instängd? Att mitt undermedvetna är instängt i en liten låda? Beror mitt kub-beroende på att jag tänker på ett sådant sätt? Att jag har lättare att uppfatta konkreta än abstrakta saker? Beror mitt kub-beroende på att jag tycker att allt ska vara rakt och rätt och slätt? Eller beror mitt kub-beroende bara på att jag tycker att lådor/kuber/boxar/vad-vi-nu-vill-kalla-de är en av de vackraste formerna som finns?
Och för mig räcker det inte bara med att rita fyrkantiga vanliga kuber. Av allt som går - och även sådant som inte går - har jag någon gång ritat en kub. Stjärn-kuber, hjärt-kuber, runda kuber, pyramid-kuber, hund-kuber. Ja, jag kan fortsätta i evigheter. Okej, kanske det inte ens kallas kuber längre när man gör som jag gör. Kanske är det så att jag har svårt att tänka tvådimensionellt. Kanske har jag ett behov av att få allting att ha tre dimensioner. Ja, vad vet jag. Det är i alla fall himla himla fint.
(källa)
Dagens autfitt.
Någon (vem?) efterfrågade "dagens outfit" när jag frågade er vad ni ville se mer av i bloggen. Så jag tänkte klämma in det såhär på eftermiddagen mitt i pluggkaoset. Egentligen kanske jag inte är ett gigantiskt fan av just dagens outfit, och det kommer ganska garanterat inte bli ofta. Mest för att jag klär mig ganska tråkigt just nu. Puss på er.
Ibland så.
Mina pengar har verkligen flygit iväg de här senaste dagarna, men jag har haft riktigt skoj så det kanske är värt det!
Idag bröt jag mot mitt godislöfte och åkte på chokladmässan på Nordiska muséet. Det är nog en av de finaste byggnaderna i Stockholm tycker jag. Jag är helt kär. På chokladmässan var det mängder med god choklad och mängder med människor. Jag fick med mig choklad med rosépepparsmak och choklad med aprikossmak hem. Det ska jag festa loss på ikväll. Helt vansinnigt gott faktiskt!
Jag har förresten börjat med en himla himla fin sak. Jag lånade Brott och Straff som ljudbok på biblioteket och den lyssnar jag på när jag går långa promenader i mitt nu väldigt röda Midsommarkransen. Det är verkligen otroligt mysigt att gå och lyssna på ljudböcker när man går långa höstpromenader. Det tycker jag ni alla ska prova.
Nu hade jag inte mer att säga för stunden, men sköt om dig. Jag tycker du ser otroligt fin ut idag.
Kortfattat vad veckan har bjudit på.
- Jag har inaktiverat mitt facebook-konto.
- Jag spenderade hela gårdagens eftermiddag med att torkar upp hundkräk från min lägenhet.
- Jag har lyssnat helt galet mycket på Rolling Stones.
- Jag har varit allmänt superfrustrerad över den tiden jag spenderar mellan klockan åtta och tre varje veckodag (ledtråd: skolan)
- Idag köpte jag Håkans nya. Den är så där bara superfin så man dör. typ.
(källa)
Ett minne.
Ungefär vid Gränna så finns det ett ställe där jag aldrig mer kommer sätta min fot, inte ens min vänstra lilltå. Anledningen varför är inte för att jag upplevt något hemskt där, det är inte för att jag tyckte det var ett fult konstigt ställe och det är inte för att jag inte gillar Gränna. Anledningen till varför jag inte någon gång igen ska åka dit är för att det var det vackraste stället jag någonsin varit på.
Det var under en bilfärd - när jag kanske var nio år - på väg ner till vårt landställe på Västkusten som mina föräldrar kom på idén att ta en liten alternativ väg. Så ungefär vid Gränna åkte vi in på en liten skogsväg, för att se var den vägen hade lust att ta oss just den dagen. Och där var den; den vackraste vägen jag någonsin sett i hela mitt liv.
Den smala, gropiga, mjuka - som om någon lagt sockervaddsmossa överallt - vägen kantades av stora, gamla, knotiga träd som blev som en tunnel. Genom tunnelns lövkronetak sipprade den starka majsolens strålar in, och om man tittade utåt sidan kunde man se en familjär sjö spegla sommaren. Det var perfekt.
Jag kommer ihåg att jag pratade helt lyriskt om de där femtio metrerna med den perfekta vägen under hela resten av bilresan. Mitt nioåriga jag hade nog aldrig innan det förstått hur vacker världen var, hur överväldigande naturen kan vara.
Jag ska aldrig någonsin igen åka till det stället, till den mest fulländade vägen någonsin, för om jag gjorde det skulle jag bara bli besviken. Det får istället vara ett minne som ligger gömd i något blodkärl nära mitt hjärta. 
(källa: http://weheartit.com)
Vad jag har i min väska.
En liten videologg ni kan titta på om ni inte har något annat för er.
Avada Kedavra.
Just nu är mitt liv som ett stort stressat trassligt garnnystan, och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja för att reda ut och ta tag i allt. Lite samma sak gäller den här bloggen. Jag har så mycket saker som jag vill berätta för er, och så mycket saker jag vill skriva om. Men det kommer inte riktigt ut. Suck, suck, suck. Men ni kan ju hojta till om det finns något särskilt som ni vill/tycker jag ska skriva om så kanske jag känner mig lite mer motiverad att ta tag i det.
Två månader och sju dagar kvar.
Idag är dagen då det är exakt två månader och sju dagar kvar tills jag fyller myndig. Det är dagen då jag inte längre behöver fejka mina föräldrars namnunderskrift för att jag glömt ge de alla viktiga papper. Det är dagen då jag inte längre behöver påminna alla om att nej jag kan inte gå ut på krogen. Det är dagen då jag blir en stor flicka. Och som alltid när man fyller år så måste man ju skriva en önskelista. Här är min.
True Blood säsong 1,2 och 3 skulle vara himla himla tjusigt att få. Bara för att jag älskar det så himla mycket och vill titta på det varje varje dag. Muminmuggar och annat fint porslin är något som verkligen får igång mig. Finns det något mer underbart än riktigt fina koppar? Och dr martens med rymdmotiv.... Jag skulle nog döda för att få de. Måste vara de mest perfekta skorna jag någonsin sett... Jag skulle vilja ha en stilren, tidlös väska. En sån som alltid funkar. Har lite svårt för det väskmodet som är nu. Sen skulle ett genomskinligt paraply vara perfekt. Dels för att jag inte har något paraply men också för att det är så himla fint. En ny parfym. Min är snart slut och det känns som att det skulle vara härligt med lite förenyelse. Eftersom min mobil börjar kännas som att den sjunger på sista versen så skulle jag hemskt gärna vilja ha en ny. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville ha en iphone... Sen har jag kommit på en sak som skulle vara sjukt bra att få. Nämligen en symaskin. Dels för att den vi har hemma är helt fruktansvärt dålig, men också för att det är en sådan sak som jag när jag väl flyttar hemifrån verkligen kommer vilja ha. Men då kommer jag aldrig köpa det. Sen skulle jag vilja ha ett nytt alfapetspel. Det vi har är på landet och det är så himla tråkigt, för jag är jämt sugen på att spela. Och sist men inte minst så önskar jag mig pengar. Pengar, pengar, pengar. Till resor och sånt roligt. Och dessutom vill jag ha massa böcker och filmer. Så alltså, släkten... Det här kommer bli en dyr födelsedag.
