Jag har pepparkaksdegsontimagen och tittar på kalle och chokladfabriken för kanske hundrafemtonde gången. Willy Wonka är nog kanske min idol, eller borde jag säga någon person med betydelse i stället? Dalai Lama, Einstein eller Beethoven kanske skulle vara mer passande för vad ni anser som en passande förebild? Det är bara att välja, jag är ganska anpassningsbar faktiskt. För är det inte det vi ändå gör hela tiden? anpassas. anpassas. anpassas. Anpassas till att passa in som positiva men inte för positiva -  jag menar vi bor ju ändå i Sverige - människor som ska göra exakt allt som förväntas att vi ska göra. gå i skolan. söka sommarjobb. leka vuxna. leva livet som ung så vi kan "slå oss ner" sen. få ett jobb vi inte vill ha. bo på ett ställe vi inte vill bo. leva ett liv vi inte vill leva. Tisdagsexistensiellångest i ett nötskal.

Eftersom jag verkligen inte har någon som helst lust att skriva om hur olika inrikes- och utrikespolitiska händelser påverkade Sveriges demokratiska utveckling på 1800-talet så tänkte jag istället visa er lite hur mitt rum ser ut.


Man kommer in i mitt rum från vardagsrummet vid dörren som spegeln sitter på. Om man är arg och stänger dörren ilsket och snabbt känns det nästan som spegeln ska ramla ner, så mycket skallrar den. Fast det har inte hänt än, så jag hoppas att jag inte kommer få sju års olycka än på ett tag. Där hänger också en klänning just nu, eftersom jag har formen på den lite som inspiration till en annan klänning som jag håller på och syr just nu. Förresten så kanske allt har lite konstiga propotioner, för jag fotade med mitt vidvinkelobjektiv... Min symaskin står på mitt skrivbord bara för att jag tycker det ska vara lätt att börja sy om man känner för det. Den översta av hyllorna är min pysselhylla, med tyger och grejer och trådrullar och sånt. Hyllan längst ner är det mest skräp och lite tidningar och sånt på, och mittemellan sitter min anslagstavla som ju även är headern till bloggen. I fönstret sitter en julstjärna uppe som man kan sätta ett värmeljus i. Jag tycker det är himla tråkigt att man bara ska ha julstjärnor uppe några veckor per år, så jag har min uppe hela tiden. Högtalarna är jättestora men de passar mig så himla bra för man kan ställa nästan vad som helst på den. Okej nu går vi vidare.

Om man tittar lite till höger om mitt skrivbord så hittar man en liten väggbit som pryds med det mesta som är viktigt; som bilder på coola personer, tygpåsar, solglasögon, mitt genomskinliga paraply och massa hattar. Hatten längst ner är min favorithatt. Den har en gång tillhört min pappas farfar och sitter som gjuten på mitt huvud. Den skulle jag nog kunna använda varenda dag, men just nu får den ta det lite lugnt för jag är så rädd att den ska gå sönder. Den vita pälsmössan längst till vänster är min mammas farmors gamla, och den är himla tjusig. Längst upp sitter min trollkarlshatt som har fått hänga med på många äventyr.

 

Sen mitt på långsidan av mitt rum hittar vi första delen av min garderob, där man kan hänga saker. Egentligen är jag vansinngit trött på många av mina kläder, men eftersom jag har lovat mig själv att dra ner på klädinköpandet på ett tag. På väggarna inuti den har jag klistrat upp massa bilder på människor och saker som jag tycker är coola. Mest på Peter och Carl, men även på Bamse, Courtney Love, guldfiskar och annat tufft. Man skulle kunna säga att det är lite som mitt moodboard.




Sen kommer delen i min garderob med hyllor, som om jag ska vara ärlig för det mesta är helt kaos. Där sitter bioprogram för min kvartesbio Tellus och bilder på ascoola personer, dvs. Håkan, Harry Potter-Gandhi, och Yoko och John. På bilden ser man även min loftsäng, som jag har tröttnat jättemycket på.



Sen längst in i rummet hittar man min mys/smink-hörna. Där finns min världskarta med platser jag ska åka till någon gång i livet, en ganska skön men lite för kort soffa, mitt smink/smyckes-bord och en gitarr som tyvärr används alldeles för lite nu för tiden.



Sen kommer vi till min bokhylla. Jag har försökt ordna alla böcker i färgordning, men det har förstörts lite på sistone. Och så hittar man även min lp-spelare och massa skivor. Annars är det mest bara strunt i min bokhylla. Jag har nämligen så fruktansvärt svårt för att kasta saker, och då hamnar de till slut i bokhyllan.

Men det var ungefär hur mitt rum såg ut. Vi hörs!

Varje kväll sitter jag och svär framför tv:n. Det verkar inte finns något slut över hur mycket jag vill döda Sveriges tv-utbud, för just nu går det ju verkligen inflation på vissa typer av program.

Matprogram är ett exempel. Halv åtta hos mig, Kinas Mat, Landgång, Solens Mat, Niklas Mat, Norske Kocken, Dagens rätt, Leila bakar, Nigellas kitchen, Vad blir det för mat, Mauro & Pluras kök, Masterchef USA, Hells kitchen, Jamies matrevolution, Restaurang i vårt vardagsrum. Ja, man skulle kunna fortsätta i en evighet. Finns det verkligen så många som vill titta på alla de här programmen? Nu när vi har internet och på några sekunder kan få upp vilket recept som helst så förstår jag inte riktigt vad matprogrammen har för betydelse.

Ett annat exempel på uttjatad programidé är "kändisar-umgås-med-kändisar"-programmen. Det började väl ordentligt med Stjärnorna på slottet, och sen har konceptet ynglat av sig ordentligt med bland annat Så mycket bättre och 24 timmar. Tycker vi verkligen det är så intressant att se halvkända människor sitta och avslöja hur hemsk deras barndom varit?

Och för att inte prata om alla efterföljare till Svenska Hollywoodfruar. Jag orkar inte ens räkna upp alla. Jag förstår verkligen inte alls hur det ens är möjligt att göra exakt samma tv-program så många gånger.

Det finns hur många andra exempel som helst på uttjadade programidéer; som realityserier om lite lätt speciella människor, byggprogram, dåliga gamla komediserier, frågesporter, sjukhusserier, och så vidare. Varför är det så här? Har inte tv-kanalerna lite bättre fantasi än att bara göra samma typ av program hela tiden? Eller är det så att de är fega och därför bara kör på ett koncept som de faktiskt vet fungerar? Kanske beror det egentligen på alla oss tv-tittare? Är det så att Sveriges befolkning faktiskt vill se just den här typen av program och att det är därför de överlever? Är det bara sådana lite småmysiga program som går hem hemma i de faluröda stugorna med vita knutar? Kanske är det därför alla dessa program sänds på bästa sändningstid vareviga dag?

För att ett tv-program ska gå ihop krävs det ju att ganska många tittar på de, så det innebär väl att alla de program som sänds (förutom på SVT som väl får statligt stöd?) måste vara sådant som den stora massan vill se? Så trots min frustration över tv-utbudet så kan jag faktiskt förstå varför man bara kör på idéer som man vet fungerar, och som de flesta i vårt avlånga land vill se.

Det hindrar mig dock inte från att drömma om hur tv-utbudet skulle sett ut om jag hade styrt alla tv-kanalerna. Då hade det varit fullt med coola serier (som Misfits) istället för tråkiga utjutade sjukhusserier, djupgående intervjuer med häftiga människor istället för korta ytliga frågor á la Skavlan och max ett mat/bygg/trädgårdsprogram per program.

Det finns så mycket saker som jag vill tala om för er, men det finns vissa saker som jag tror att man inte ska blogga om. Det är därför det har varit lite tyst sista tiden. Nu tänkte jag ge er en av mina bästa spotifyspellistor på länge! Här får ni: JANUARI 2011.

Det snöar i Stockholm igen. Jag börjar bli så vansinnigt trött på vinter, så idag kompenserar jag lite med blommor i öronen och på skorna. Puss

Hej de senaste dagarna har varit lugna för min del. Jag har mest hoppat runt i min lägenhet och svurit över att jag inte kan gå på min högra fot. Jag har passat på att göra lite miniändringar på min blogg, så nu kan ni se några av mina favoritbloggar under länkar i menyn till vänster.

Och på tal om rubriken på inlägget. Såg en bild där det stod ungefär "It's 2011. Where is my flying car?" och jag håller verkligen med. Var någonstanns är min  flygande bil? Det är ju faktiskt 2011 nu, vi borde ha lite coolare rymdsaker och sånt. Borde inte tjugohundratalet vara fyllt med awesome grejer och prylar och sånt? Den mest högteknologiska vardagsprylen som vi har är väl ipaden, och den är väl egentligen bara onödig? Ja, visst är den cool och så. Men man kan ju inte göra mycket nytt på den egentligen. Vart är de flygande bilarna? 2011 borde vara så mycket coolare än vad det är.

Om ni har läst mellan raderna i min blogg de senaste månaderna så kanske ni har upptäckt min frustration över min vardag, över Sverige och över världen. Jag börjar känna mig så fruktansvärt färdig med det livet jag lever varje dag. Jag vill ha äventyr, ändlösa nätter i okända städer, vackra pojkar med mjuka läppar, sommarben och en evig ungdom. Jag känner mig fruktansvärt färdig med Stockholm och Sverige. Jag vill hitta en ny plats att kalla min, där inte allt bara går på rutin. Där människor faktiskt är trevliga på gatan och sverigedemokraterna inte sitter i riksdagen. Jag är frustrerad över världen. Jag är frustrerad över alla länder som leker sandlådslekar med mänskliga liv inblandade. Jag är frustrerad över att folk inte förstår att vi alla är människor och lika värda oavsett varifrån vi kommer.

Världen borde ha kommit längre. Okej, flygande bilar kanske är att överdriva. Men varför har vi människor inte lärt oss något under hela den mänskliga existensen? Borde vi inte ha förstått att alla är lika värda? Att vi måste ta hand om vår jord? Att vi inte ska kriga? Att utseendet inte spelar någon roll? Den mänskliga idiotin verkar verkligen inte ha några gränser.

Okej, nu har jag skrivit av mig det. Hörs.

...och skriva en sammanfattning av året? Jag tror inte att jag ska göra det i år faktiskt. Dels för att jag gjorde det litegrann för bara någon månad sedan när jag berättade om mina spotifylistor som jag gjort varje månad i ett år. Men också för att 2010 kanske inte riktigt var mitt år, om vi uttrycker det så. 2011 däremot, det ska bli det bästa året någonsin hade jag tänkt. Så jag tänkte blicka framåt och göra en sammanfattning av vad jag vill att 2011 ska innehålla istället.

Jag vill att mina dagar ska vara fyllda med glitter. Grejen med 2011 ska nog bli glitter. Jag vill ha glitter på skorna, glitter i året och glitter i hjärtat.




Den 14 juni ska jag äntligen ta studenten. Och innan det ska jag försöka få ett fint avslut på gymnasiet.




Jag vill försöka se livet varje dag som att jag är the king of the world.




Om jag vågar ska jag nog göra de två tatueringarna som jag velat göra i två år nu. (dock inte den som är på bilden)




Jag vill hitta något så cheesy som kärlek.




Jag vill dansa mest varje dag.




Och så har jag bestämt mig för att nästan sluta köpa nyproducerade kläder. Nu så tänker jag sy mina egna kläder eller köpa second hand.




Hur vill ni att 2011 ska vara?