Fight Club - min text i nationella svenska B

Jag har precis blivit klar med kursen Svenska B. Till det hörde ett nationellt prov, och där var en av uppgifterna att skriva en reccension till en relationsfilm. Jag valde Fight Club och här är min text.

”How much can you know about yourself if you never been in a fight?” frågar Tyler Durden (Brad Pitt) huvudpersonen (Edward Norton) i filmen Fight Club (1999), och enligt mig sammanfattar det här citatet filmen väldigt bra. Fight Club handlar om en namnlös huvudperson som när han blir hemlös flyttar in hos en man han nyss träffat, Tyler Durden. Tillsammans startar de klubben ”Fight Club” där män i alla åldrar, från alla samhällsklasser och som alla anser att deras liv saknar mening träffas för att slåss. Fight Club är enligt mig en film som sprudlar av relationer av alla typer. Den handlar om relationen till våldet; om huvudpersonens relation till Tyler Durden och de andra karaktärerna; och främst av allt handlar filmen om relationen till sig själv.

Våldet är en central del av filmen. Dan Blomberg skriver i sitt bidrag ”Roppmonstret och jag” till antologin ”Pittstim” (2008): ”bakom tidningsrubriker gömmer sig en mörkare faktor i våldets ekvation, en sanning som är så tabubelagd att förståsigpåare inte vet var de ska titta när den kommer på tal – att våld kan vara något kul.” Männen i filmen söker sig till Fight Club för att de vill ha en mening i sitt annars tråkiga och vardagliga liv, och för att få en kick; för att känna sig levande. ”Våld” och ”nöje” är ord som man för det mest inte kopplar ihop, men i Fight Club visar man att våld till och med kan vara mer än ett nöje. Det kan bli någons syfte, liksom våldet ger ett syfte till männen i Fight Club.

I början är det egentligen ett ganska oskyldigt nöje som dessa män ägnar sig åt, de enda våldet går ut över är karaktärerna själva. Så småningom utvecklas dock Fight Club till något annat. Det första steget är när Tyler uppmanar männen att starta ett slagsmål med en total främling – och förlora. Det är då våldet inom Fight Clubs väggar tar sig ut på gatorna. Fight Club utvecklas sedan vidare och blir ”Project Mayham” där syftet är att spränga en mängd kontoföretag, så att människors skulder försvinner . Tyler ger alla dessa män i Fight Club ett syfte i deras tidigare syfteslösa liv.

Huvudpersonens relation till Tyler är ytterst komplicerad. Tyler är allt som huvudpersonen inte är –   snygg, framgångsrik och fullkomligt galen – men skulle vilja vara, och ju längre tiden går desto mer lika blir de två, samtidigt som huvudpersonen mer och mer börjar fråga sig vem Tyler Durden egentligen är.

Marla Singer (Helena Boham Carter) är en annan karaktärer i Fight Club som även hon har en ytterst komplicerad relation till huvudpersonen. De träffas på stödgrupper för sjukdomar som ingen av de har. Huvudpersonen går där för att det (innan Fight Club) var det enda sättet han kunde sova på. Marla går till stödgrupperna eftersom hon anser att hon när som helst kan dö, men det tragiska är att hon inte gör det. Huvudpersonen hatar Marla, eftersom hon avslöjar hans bluff, men efter ett tag träffas de mer och mer, genom att Tyler inleder en relation med henne. Marla representerar en förvirrad del av huvudpersonens liv eftersom han genom henne börjar förstå att allt inte riktigt är som det ska vara.

En väldigt intressant scen i Fight Club är när huvudpersonen och Tyler Durden pratar om vem de helst av allt skulle vilja slåss med. Namn som Gandhi, chefen och Hemingway kommer upp. Egentligen handlar inte den här scenen om människorna de vill slåss med, utan om karaktärerna själva. Chefen representerar den tråkiga delen av huvudpersonens liv, och det är den delen av sig själv som han vill slåss med. Männen i Fight Club får där en chans att vara någon helt annan. Personer som aldrig skulle kunna slåss i verkligheten kan göra det där, och efteråt spelar inget någon roll. Fight Club ger männen där en chans utforska vilka de är och vilka de vill vara.

Fight Club är det som ger huvudpersonen ett syfte. Tidigare bodde han i sitt hem som svämmade över av möbler från IKEA, han jobbade på ett jobb han hatade och han var tvungen att gå på stödgrupper för sjukdomar han inte hade för att kunna sova. När Tyler kommer in i hans liv upptäcker han helt nya sidor av sig själv. Nya sidor som till slut leder till allt större förvirring.

Filmen börjar med slutscenen, och sedan får man se resan dit. Det gör att man redan från början har en föraning om hur det hela kommer sluta, och hur relationen mellan Tyler och huvudpersonen kommer förändras.

Regissören har lyckats fånga en väldigt rå känsla i filmen. Allt från de rivfärdiga husen, mörka bakgatorna och blodiga källarlokalerna till karaktärernas kläder vittnar om filmens råa handlingen och budskap. Kontrasten mellan det råa och det vackra förstärker ytterligare filmens handling och budskap. Marla Singer står en gång i köket hos Tyler och huvudpersonen. Köket är smutsigt, Marlas hår står åt alla håll, och det är en ganska aggressiv stämning. På sig har Marla en vacker, rosa klänning som än gång tillhört en brudtärna.

Våldet i filmen är rått och ”fel”, men det som ger en något att tänka på är att allt detta faktiskt görs för en god sak; att få mängder av människor skuldfria. Kontrasten mellan våldet – som man i de flesta fall klassar som något ont – och att det görs för en god sak ger ett djup i filmen. Likaså ger kontrasten mellan Marlas vackra klänning och den råa miljön hon befinner sig ännu dimension till  temat.

Som helhet är filmen en vacker och rå skildring av ett gäng syfteslösa människor som genom våld hittar en mening med sitt liv, och som hittar sig själva. Estetiskt sett är filmen väldigt vackert gjord, skådespelarna gör fantastiska insatser och faktumet att trots att filmen delvis handlar om att hitta sig själv aldrig blir någon ”moralkaka”. Alla dessa faktorer gör att jag skulle klassa filmen som en av de bästa jag någonsin sett.

Filmen väcker frågor om vad syftet i våra liv är. Är vi alla lika syfteslös som karaktärerna i Fight Club? Kanske behöver man inte gå lika långt som de människorna för att hitta sig själv men kanske både vi alla ställa oss frågan: ”How much can you know about yourself if you never been in a fight?”.


(Bild)

Marla: I got this dress at a thrift store for $1.
Berättare: It was worth every penny.
Marla: It’s a bridesmaid’s dress. Someone loved it intensely for one day. Then tossed it, like a Christmas tree. So special. Then bam! It’s on the side of the road. Tinsel still clinging to it. Like a sex crime victim. Underwear inside out. Bound with electrical tape.
Berättare: Well then, it suits you.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0