Mulholland Drive.

Egentligen var det ganska länge sen (okej kanske 1 och en halv vecka sen) som jag såg den här filmen men jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om den... Men nu gör vi ett försök.

Filmen börjar med att en tjej (Laura Harring) sitter i en bil och blir pistolhotad. Då kraschar bilen och den här tjejen överlever, fast hon förlorar minnet. Hon hittar hem till en random tjej, Betty (Naomi Watts), och morgonen därpå träffas de. Dessa tjejer känner inte varandra men tillsammans börjar de utforska vem tjejen med det förlorade minnet, som kallar sig för Betty, egentligen är.

Filmen är stundvis nagelbitande spännade och för det mesta fattar man ingenting. Hela historien är nämligen inte så enkel som jag i ovanstående stycke verkar få den att låta. När slutet kommer sitter man som ett stort frågetecken och vet varken ut eller in. Vad hände egentligen?

Min pappa hade berättat lite om filmen för mig innan jag såg den. Saker som att man måste se den flera gånger för att förstå den. Kanske var det därför som jag trodde att filmen skulle vara helt annorlunda än mot hur den var. Och jag tycker min påhittade version var bättre. Det gjorde att jag blev lite besviken på filmen, men självklart var det inte filmens fel utan mitt eget. Jag borde kunna vara mer öppensinnad när jag ser filmer. Kanske borde jag även se den här filmen fler gånger för att faktiskt förstå den. Men det är helt klart en väldigt sevärd film som får hjärnan att snurra några varv snabbare (fast hjärnan snurrar iof inte...). Den får en svag fyra. Den hade kanske fått högre om jag faktiskt hade fattat filmen.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0