A single man.
Idag såg jag och Karin A Single Man. En film som jag verkligen har velat se i evigheter, och inte gjorde den mig det minsta besviken! Det handlar om George Falconer (Colin Firth) som har förlorat sin livs kärlek för ett tag sen och han kämpar mot sitt meningslösa liv.
Filmen är definitivt inte en film för någon som gillar handling för det händer verkligen inte mycket i filmen. Det händer faktiskt nästan ingenting. Så vem är den här filmen till för? Jo, den här till för dig som lätt förälskar dig i de finaste karaktärerna, som tycker att LA 1962 är hur fint som helst och som tycker att ett vackert foto är något av det mest upphetsande som finns.
För den här filmen är helt otroligt genomtänkt visuellt. Varenda scen är så fruktansvärt snygg att jag skulle vilja screencapture:a varenda sekund och göra en tavla av det. Jag har nog aldrig sett en så otroligt snygg film. Det är nästan som man smäller av.
Att mina favoritgossar är med gör ju dessutom att man bara vill att alla hookar med alla. Jon Kortajarena är bara så stört snygg så man dör lite (precis som vanligt alltså), och Nicholas Hoults leende och ögonbryn gör mig alldeles knäsvag. Det här är en film om ensamhet och Colin Firth briljerar verkligen i rollen. Han spelar en medelålders universitetslärare som har förlorat sin livs kärlek, Jim. Och man kan verkligen ta på ensamheten. Nästan den enda som han har är vännen Charley som har lämnats av sin man och önskar att George inte var bög. Ensamheten är en stor del även i hennes liv. Även för Nicholas Hoults rollkaraktär Kenny är ensamheten en central del. Han känner sig ensam i sina tankar, som att ingen förstår honom och i George hittar han någon som liknar honom.
Det här är en film som jag tycker är helt helt fantastisk. Men man ska vara beredd på att det är ett väldigt lugnt tempo i hela filmen. Men vansinnigt fin!
(alla bilder ovan är från Julias blogg)
