I'm not there.

I'm not there - en film som jag har börjat se alldeles för många gånger men som jag har stängt av för att jag varit för trött och tyckt att en film om den legengendariske Dylan som dessutom alla sagt är ganska speciell bör få lite mer uppmärksamhet än som en seg bakisfilm. Idag blev den kvällen.

Det tog ganska lång tid innan jag tyckte att jag fick ihop vad det faktiskt handlade om, och det var nog mycket som jag inte alls förstod. Trots detta så berörde den här filmen mig något otroligt. Tvärtemot vad många verkar tycka - att det är en pretantiös film som bara är konstig för att vara konstig - så tycker jag att den här filmen har otroligt mycket att komma med. Dylan porträtteras av en mängd olika skådespelare, och jag tycker att det är genialiskt för vi är inte samma människor under hela våra liv. Frågan är om mitt barn-jag ens skulle känna igen mig om vi träffades på en gata mitt i rusningstrafik. De olika skådespelarna gör så att jag tycker att man mer får förståelse för hur Dylans liv faktiskt var, och hur han var en person med många olika sidor. Till skillnad från t.ex. i "Walk the Line" där det känns som att man bara får se en sida av Johnny Cash person.

Jag älskade sättet de fotat på, varje scen var som att de tagit kända bilder på Dylan och direkt efterskapat dem. Det var som att bilder man har sett hundratals gånger nu fick liv på riktigt, och att man fick en glimt av den verklige Dylan i varje scen. Helt enkelt ett perfekt portärtt av en legendarisk man.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0