Vuxna gör ofta en sak som jag tycker är väldigt komisk.... De berättar ofta om dumma saker som de gjorde när de var unga. Och så avslutar de alltid med att "ja det var ju väldigt dumt, och det kunde faktiskt ha gått riktigt illa", och fast att de vill att det ska framstå som att de ångrar vad de gjort så märker man att de verkligen inte gör det. Man märker att de hade det extremt roligt och ofta längtar tillbaka till den gamla goda "farliga" tiden.

Varför måste föräldrar alltid hålla på att försöka uppfostra sina barn till att inte göra dumma och lite småfarliga saker, när det ibland verkar som att det är bland det roligaste de varit med om? Ja visst är det inte bra att uppmuntra till dåliga saker, men jag blir galen på att de vill att man ska tro att de ångrar saker som de inte ångrar!

Bli aldrig som oss, bli värre!