Jag trodde verkligen inte det var onsdag idag. På gott och ont.

På tråkiga lektioner brukar jag sitta och filosofera över olika saker och tänka på saker som olika människor har sagt till mig. Vissa saker folk säger till mig fastnar verkligen, hur meningslösa de egentligen kan vara. Jag kan fortfarande tänka på saker som min pappa sa till mig när jag var sju-åtta år.

Det finns en sak som jag så tydligt kommer ihåg att vi pratade om. Min pappa är ganska filosofiskt lagd och jag kommer ihåg hur han en gång frågade "Hur vet man att ett rum fortfarande existerar om man går ut och stänger dörren?". Jag tänker så ofta på just det här. Dels för att jag tycker det är lite roligt att min pappa frågade en sju-åttaåring det här. Men också för att det fortfarande får mig att fundera.

Egentligen kan vi ju inte vara säkra på absolut någonting. Vi kan aldrig veta att rummet finns kvar om vi stänger dörren. Vi kan aldrig veta vad som händer när vi dör. Och vi kan faktiskt inte veta att någonting alltid stämmer. Det är till exempel allmänt känt att om man tappar en boll så faller den till marken. Så är det alltid. Men att det alltid är så kan vi egentligen inte säga. För vi vet inte om bollen även nästa gång kommer falla mot marken. Nästa gång kanske bollen istället flyger rakt upp i luften eller exploderar i tusen bitar.


(har inget med texten att göra men himla fint XD)

Kommentarer
Postat av: Joanna

Jag gillar!

Jag tror det kan vara bra på ett sätt att se världen lite så här. För då tar man inget för givet och man kan bli hänförd över minsta lilla. Liksom även om saker och ting går som de ska/är som de är så kan man fascineras över det.

Jag tror man blir lite ödmjukare och lite mer nyfiken på livet, eller jag blir det iaf (gillar också filosofi)

Men sen finns det ju en annan sida av det här också, att man till slut kan bli galen på att aldrig riktigt få några svar... Att riskera och gräva ner sig för djupt i filosoferandet.

Så jag tror det är en balansgång.

Att kanske försöka hålla det filosofiska och tankarna till att stanna vid "barn-stadiet". Att man liksom, som jag beskrev ovan, kan fascineras över att allt är som det är, att världen ser ut som den gör osv. Men att det inte går till överdrift..

Vad tror du?

2010-04-14 @ 20:01:39
URL: http://susochdus.blogg.se/
Postat av: Joanna

"barn-stadiet" - se världen lite som ur ett barns perspektiv = Allt är nytt och allt är möjligt

2010-04-14 @ 20:04:21

Det är här du ska skriva:

Ditt ytterst speciella namn
Självklart kommer jag tillbaka!

Mail

Har du också en blogg?

Vad har du på hjärtat?

Trackback

  • bloglovin