Jag kommer bli tjock.

Här på Tjörn brukar det för det mesta vara full fart. Alltid är det någon boll som ska sparkas, en bikini som ser badsugen ut och en studsmatta som lockar. Men i år är det andra bullar. Alla små människor är just nu nämligen ute på sina egna äventyr - utan mig. USA, jobb och annat gör att jag för tillfället inte har någon jag kan sparka boll med, ingen som vill springa ner till stranden för ett impulsdopp och ingen som känner för att hoppa studsmatta med mig (även om jag själv inte heller är sugen). Vad leder denna "ensamhet" till då? Jo att jag läser, läser och läser. Och kanske behövs det med tanke på hur många böcker jag har med mig.

Igår läste jag klart Just Kids av Patti Smith och den var otroligt bra, kan verkligen verkligen rekommenderas! Och nu har jag börjat med Kunzelmann & Kunzelmann (tack för tipset Alice!) och att läsa är ju himla trevligt. Man kan  då kombinera några av de saker jag gör helst - solning, läsning och kaffedrickande - hela tiden iförd min stråhatt med svart band i som jag förälskat mig helt i.

Men vad leder allt detta till då? Jo jag kommer bli tjock. Jag bara äter och äter och ligger och vilar. Inte ens min hund har lust att gå promenader längre. Ibland är livet jobbigt alltså. Så därför tänkte jag nu återgå till böckernas värld, med en latte på min brännheta altan.

Ses


Hej då!

Nu drar jag och är inte hemma på ungefär en månad. Kanske får jag tillgång till internet, men annars får ni ha en superhärlig sommar och så ses vi senare.

Mellanlandning i Stockholm.

Efter en vecka i Taize har jag kommit hem till Stockholm för en kort mellanlandning innan det är dags för att fara iväg på nya äventyr. För att sammanfatta Taize så var det blött och kallt, men himla fint! Det finns lite bilder på facebook, men jag fotade inte så himla mycket.

Och i övermorgon åker jag iväg igen och sen kommer jag inte hem förrän i slutet av juli, och då oker jag till Grekland. Så det blir inte så mycket sommar i Stockholm för min del. Ibland känns det lite tråkigt att jag aldrig är hemma på sommarloven, för det är ju just under den här tiden som Stockholm är som finast. Då dagarna fylls av frukost utomhus, picknickar med gitarrspelande och nätter som aldrig vill ta slut. Men å andra sidan så kommer jag ju få vara på min favoritplats på jorden, Tjörn, och det är ju inte illa pinkat det heller. Det blir lite semester från storstaden helt enkelt.

Om ni läst min blogg länge så kanske ni kommer ihåg att jag förra sommaren hade ett sommarprojekt, nämligen att lära mig spela munspel. Det gick ju sådär med den saken... Men den här sommaren har jag lite annat planerat.

Jag ska läsa alla de böcker som jag inte har haft tid att läsa under året.
Jag ska börja skriva på min bok ordentligt, som hittils är skriven på post-it-lappar.
Jag ska bada varje dag.
Jag ska njuta över mitt sista sista sista sommarlov.

Puss och kram.

Väskorna är packade, kameran har fullt laddade batterier och jag ska strax gå och lägga mig. Imorgon bitti åker jag nämligen till Frankrike, närmare bestämt Taize och är där borta i 10 dagar. Det ska bli så vansinnigt skönt att bara komma bort, bo i kloster och få göra något helt helt helt annourlunda än vad jag har gjort de senaste månaderna.

Som avskedspresent ska ni få min sommarspellista.

In the summertime!

Ha det finfint nu, lova det!

Saker som får mig att behålla hoppet på mänskligheten.

Ibland känns det som om hela vår existens helt håller på att tappa greppet. Allt går bara utför. Sen finns det de ögonblick som man känner att nej, så är inte fallet. Det finns hopp. Här är några sådana ögonblick.

Imorse när jag skulle åka hem satt jag bredvid en skolklass. Barnen kanske var sju-åtta år. Då frågade deras fröken: Hur känns det att bli störst i skolan då?
Ett barn: Man får makt!
Fröken: Nej, så får man inte makt. Makt får man genom att inte vilja ha makt.
Himla klok fröken tycker jag.

En annan sak är när jag igår kväll inte alls hade koll på mina saker när jag hängde i Vitabergsparken, och trots det var det ingen som tog någonting.

När mina lärare ger mig ett lite högre betyg trots att jag inte visat det riktigt, eftersom den här våren varit ganska tuff på de flesta plan för min del. Och när man märker att de förstår det och att de vet att man kan mer. Och egentligen borde det inte vara en sak som får mig att få hopp om mänskligheten, för det är ju just sånt här som gör att betygssystemet dör. Men för min del känns det så himla skönt att jag kan känna att de ändå tror på mig.


Okej det blev himla många uppdateringar idag...

Men jag kom på att det finns massa spotifyspellistor som jag inte har gett er.... Så här får ni de!

Jag är bara en tjej som skulle vilja ha ut så mycket mer av livet.
Handlar om hur jag känner mig mest hela tiden. Om hur det känns att bara vara 17, heta Moa och bo i Stockholm och bara längta efter att livet ska börja.

I Walk The Line
Jag vet inte riktigt vad den handlar om... Inget speciellt, men den kändes så himla rätt så ni får  den ändå!

Bara lite allmänt random...
Har jag gett er den här? Tror inte det... Den är himla rolig iallafall!

Och så ska vi inte glömma Nu ska vi dansa tillsammans!
där jag tycker att alla ni ska lägga in era favoritlåtar, för jag vill så gärna höra vad ni lyssnar på!

Pusselipuss, hej för stunden.

Allmänt som senaste tiden har bjudit på.

  • Jag har förstått varför Stockholm är en så himla himla skitig stad. Det finns ju inte papperskorgar på nästan något ställe. Jag gick längs söder mälarstrand förra helgen och ville slänga mitt glasspapper. Jag fick gå i 20 minuter innan jag hittade någon papperskorg. Fy skäms Stockholm!

  • Min biologilärare tycker att jag ser ut som Boy George, vilket är en sångare från 80-talet som hade ett väldigt androgynt utseende. Min lärare sa "Man visste knappt om det var en tjej eller kille" och tydligen påminner jag om honom. Jag vet egentligen inte om man ska ta det som en förolämpning eller en komplimang... Men jag har bestämt mig att det är något bra, för han ser sjukt cool ut. Som här, här och här. och här och här
  • Jag har kommit in i en läs-period igen, och det är så himla mysigt såhär till sommaren tycker jag! Just nu läser jag Anna Karenina (ja, fortfarande... blir aldrig färdig), En Clowns åsikter, Just Kids, Skynda att älska och så funderar jag på att börja läsa andra delen i Sookie Stackhouse-serien för jag blev precis klar med den första. Men det kanske får vänta lite...
  • Igår gick jag min sista skoldag i tvåan. Det är underbart att det är över, för ett sånt skitår som det här har varit har jag nog aldrig varit med om förut. Nu ska jag njuta av en sommar som jag inte har några speciella förväntningar på egentligen. För när jag har förväntningar så brukar allt bara bli dåligt. Vi ser helt enkelt vad som händer.

Lite internet-tips bara!

Under de senaste dagarna har jag hittat några fina internetsidor. Tänkte tipsa er om de innan jag går och bakar vita kladdmuffins.

Kylskåpspoesi på nätet.

33 sätt att knyta skosnören på.

Hur man gör en cool sak av ett papper.





Vad är det egentligen som gör en film bra?

Vad är en bra film? Är det de som flest människor gillar? Är det de som blir hyllade av olika filmkritiker? Eller är det de som får oss att tänka lite extra?

För mig är en bra film någon som får mitt hjärta att dunka lite lite snabbare. Det kan vara på grund av den genomtänkta handligen, för de finurliga detaljerna eller för att allt bara känns så rätt. Det är egentligen svårt att hitta en gemensam nämare för mina favoritfilmer. Varje gång jag ser Eternal Sunshine of the Spotless Mind blir jag som nykär; Ensam Hemma får mitt barnasinne att fnittra; och Requiem for a Dream får min mage att vrida sig flera varv av obehag. Och alla är de filmer som jag verkligen älskar.

En sak som jag älskar i filmer är när den innhåller massa små saker som egentligen inte alls för handligen framåt. Det kan vara att man får lära känna bikaraktärerna ett snäpp djupare, eller att handligen hela tiden kommer in på små villovägar, som det är i Amelie från Montmartre. Fast å andra sidan tycker jag också det är smått fantastiskt när varenda liten pyttedetalj är viktig. När det inte är något som inte finns där av en mening, lite som i Donnie Darko.

Vackert foto är också något som gör att en film verkligen växer i mina ögon. Eller vackert kanske det inte egentligen behöver vara, men det ska vara genomtänkt. Ett intentsägande foto som i Twilight gör att filmen blir lite mer ointressant att se på. Medan t.ex. En Kärlekshistoria verkligen blir bättre tack vare hur vackert det är.

Vad finns det mer som kan göra en film alldeles underbar? En film där huvudpersonen har åsikter som jag inte alls skulle kunna stå för får mig intresserad. När man upptäcker att man det finns vissa som verkligen tänker på ett helt annat sätt än vad jag gör. Också när en film har en moral som egentligen är felaktig enligt samhällets normer.  Fight Club till exempel.

Filmer är en helt fantastisk värld tycker jag, och jag ser på så vansinnigt mycket film. Pågrundav de två anledningarna har jag bestämt mig för att starta en filmblogg. För jag saknar lite det där med att skriva filmreccensioner som man gjorde när man var liten. Och för att jag glömmer vad jag egentligen tyckte om vissa filmer. Så för att komma dit är det bara att skriva till /film bakom den vanliga bloggadressen så det blir alfapet.blogg.se/film. Där kommer jag skriva lite om varje film jag sett.

Några stillbilder ur filmer jag älskar, de är klickbara:




(Alla bilder härifrån)

En fundering...

Höll på att säga en fundering såhär på morgonen. Men sen kom jag på att det inte är morgon längre. Jag borde ta på mig kläder... Men jag är ledig idag så jag får göra såhär!

Men det jag tänkt på är; varför regnar det alltid i krigsfilmer? För på riktigt har någon nån gång sett ett krig utspela sig i bra väder? Det regnar alltid, och blåser, och är allmänt otrevligt. Okej jag förstår att de vill öka stämningen lite och att det inte känns lika krig-igt om det skulle vara strålade sol. Men ändå. Jag stör mig. Eller var det så att man bara krigade när det regnade småspik, var pinanade regn och ett tjockt lager med lera på marken?

Något som fick mitt hjärta att gråta idag.

Liksom de påpekar i filmen big fish, så har alla små städer en häxa eller liknande som barnen hittar på skrönor om och som i ens lilla värld är det läskigaste som finns. I området där jag bort - Midsommarkransen - har vi en gubbe med en hund som är just allt det.

Det är en ganska gammal och skitig gubbe som under alla år har cyklat omkring med samma cykel, en sån där cykel som har ett flak framför. Och på det flaket har det under alla år suttit en stor stor skräckinjagande hund. När jag var liten brukade folk säga att "den där gubben ska man akta sig för". Det gick rykten om att den hunden åt upp både katter, bortsprungna hundvalpar och små barn. Själv brukade jag ta stora omvägar för att slippa gå på samma sida av gatan som honom.

Ju äldre jag har blivit har jag förstått att den gubben inte alls är läskig. Han är bara en ganska speciell figur, med en hund, som tycker om att cykla. Ninni (min hund) och den hunden har t.o.m. lekt vid ett flertal tillfällen.

Nu till det som är så himla sorgligt. Den här gubben och den hunden har under alla de här åren varit oskiljaktiga. Knappt en enda gång har jag sett de var för sig. Men för ett tag sen så blev den här gubben av med sin hund. Och idag när han cyklade förbi mig på gatan satt det inte längre någon stor stor skräckinjagande hund där på flaket. Istället satt det en liten liten gosedjurshund där, som såg nästan exakt likadan ut som hans förra bästa vän.

Då kändes det som mitt hjärta ville gråta.

Aj jag tror min själ gick sönder.

Jag får panik. Känner mig så jävla instängd.

Sometimes I feel like throwing my hands up in the air

Kom precis hem från det mest själadödande jag gjort på länge, nämligen övningskörningskursen. Alltså jag trodde jag skulle dö där ett tag. Det var en klocka som tickade och jag satt konstant och räknade minuterna. Och när de satte på den där filmen om säkerhetskontroll av bilen bara sprack det. Jag kunde inte sluta skratta, hur patetiskt kan det egentligen bli? Varför i hela fridens namn ska man göra den där kursen egentligen, de sa inte en enda vettig sak på hela tiden. Det är ju tametusan bara pain. Men nu ska det börjas övningsköra iallafall. Jag vill ha körkort i sommar... Men det är lite omöjligt med tanke på att jag blir myndig i december. Så kan livet vara.Nu ska jag äta knäckebröd med salami, lyssna på min junispellista och njuta över att de tre timmarna är över.

Ikväll ska jag vara uppe och ligga i soffan under täcket och titta på gamla filmer, bara för att jag kan. För även om jag har skola imorgon så är det så idiotiska saker man gör dessa sista dagar att jag lika gärna kan vara en zombie. Det är nog bland det bästa jag vet. Att bara ligga och halvsova till olika gamla filmer ända in på småtimmarna. Egentligen kanske det är ett ganska patetiskt, men det är nästan det ändå som verkligen helt får mig att slappna av och släppa alla tankar. När jag ligger själv i min säng blir det lite för lätt att fastna i saker som oroar mig och tänka lite för mycket. Till en film är det lättare att bara ta det lugnt.

Snart är det sommarlov också! Herrejösses alltså! Vad ska ni göra i sommar? Jag ska till Taize nu i början, och sen blir det midsommar med Saga i Värmland. Sen tre veckor i paradiset, dvs på Tjörn. Sen i slutet i juli är det dags för Grekland med mina älskade tjejer... Sen lite mer Tjörn tror ja. Annars är det inte så mycket planerat. Ville åka på festival men det blev lite för mycket beslutsångest så jag skippade det.



Nu är det faktiskt Juni.

Och med en ny månad innebär det även en ny spotifysppelista. Här får ni den sötnosar!

JUNI.


Lite upptäckter idag.

  • Att ordspråket "det finns inga dåliga frågor, bara dåliga svar" inte alls stämmer. Det finns otroligt dumma frågor som folk ställer. Det som är ännu värre är folk som ställer dumma frådor fast de vet att de är dumma. Jag får psykbryt. På riktigt alltså.
  • Jag tror jag råkade äta mögel. Jag har mögelfobi. Jag har borstat munnen sju gånger den senaste gången. Det sticker och kliar fortfarande i munnen. Troligtvis är det för att jag borstat munnen lite väl många gånger.
  • Att jag twittrar av absoult ingen anledning. Precis när bloggtorkan iprincip är över verkar min twitter alltså hamnat i en sandstorm i öknen.
  • Att jag verkligen inte kan stava till ordet absolut (se exempel ovan). På riktigt alltså varje gång jag skriver det stavar jag fel. Vad är felet egentligen?
  • Att jag hade mitt sista prov idag. Himla dåligt gick det, men jag kunde ändå inte vara gladare! Och det är bara tre riktiga skoldagar kvar tills jag slutar. Ett sommarlov (mitt sista för övrigt) har nog aldrig någonsin varit mer efterlängtat.

Jag blir riktigt skrämd över internet då och då.

Internet skrämmer mig. På riktigt alltså. Det känns som jag drunknar i all meningslös skit. Och ändå lägger jag ner så fruktansvärt mycket tid på det.

Jag tittade precis igenom mina olika videoklipp på min youtubekanal. Och jag blir rädd när jag ser hur många människor som har sett vissa av klippen där. Videos från olika konserter är ju inte så konstigt att många har sett, men klipp som handlar om mig och småkonstiga saker jag gör blir jag rädd när de har många visningar. Som klippet på när jag ska lära mig spela munspel och det klippet där jag läser upp en dikt. De har 192 respektive 225 visningar. Båda de klippen la jag upp en gång i min blogg vilket brukar generera kanske 40 visningar. Hur har andra sett de klippen? Och vem är egentligen intresserade av att se de klippen?

Självklart är jag inte så naiv att jag tror att det jag lägger upp på internet bara är tillgängligt för de jag vill att det ska vara tillgängligt för. Alla kan självklart se allt det här. Men det skrämmer mig ändå. Samma sak med den här bloggen. Egentligen har jag ingen som helst aning om vilka som läser det här. Några vet jag självklart om, men alla andra? Här blottar jag ut hela mitt liv, mina tankar och åsikter. Och det finns inget sätt som jag kan förhindra folk från att läsa det. "Men sluta använda internet då, om du nu tycker det är så skrämmande!", tänker ni säkert. Och visst har jag tänkt tanken, jag har till och med försökt sluta. Men det går inte. Jag är för fast helt enkelt.



Living is easy with eyes closed.

Idag kom jag på en sak som jag verkligen gillar. Det är när män har ena handen på ryggen när de går. Lite sådär gammeldags ni vet. Det är verkligen så himla tjusigt tycker jag! Varför gör inte pojkar i vår generation det?

Det var allt jag hade att säga för tillfället. Nu tillbaka till fysikböckerna. Eller kanske ska ta ett bad...


  • bloglovin
  • RSS 2.0