För ni söta människor som läser den här lilla bloggen blir det nu förhandsvisning på min och mina kompisars julfilm. Den rockar.

Dagen började väldigt effektiv, då jag hade hunnit jobba klart innan klockan sklog 9. Sen kom jag hem, åt en second breakfast och löste melodikryssen, och hamnade slutligen framför datorn. Här har jag suttit ett tag och gjort en ny spotifyspellista. Jag är verkligen helt galen i spotify. Har haft det länge nu, men kan inte sluta älska det... Jag har extremt många spotifylistor. Både egna och andras, och jag gör nya hela tiden.

Varför det är såhär är nog därför att min musiksmak styrs extremt mycket efter vilket humör jag är på. Och jag gör en ny spellista så fort jag känner för annan musik. Sen lyssnar jag på den några dagar, tröttnar, gör en ny, och så fortsätter det.

Bara för att det är en så fin lördag tänkte jag bjuda nästan alla mina spellistor som jag någonsin gjort! Puss och ha en bra lördag.

Waitin' around to die - dagens spellista. Den handlar egentligen inte om något speciellt, utan mest vad jag är sugen på att lyssna på nu. Den är fan bra!

Jag har (inte) varit i alla städer - Fina låtar om städer.

DECEMBER - Låtar som alla handlar om december.

Dåliga vanor - Lyssnar jag på på sena kvällar då jag verkligen borde gå och lägga mig.

Slutet av det här året - Bara allmänt bra låtar.

Filmmusik - ja det är precis vad du tror.

Rubiks kub - Den här listan är så JÄVLA bra. Fast nu börjar den bli lite sönderlyssnad.

November - Typiska låtar som bara är November för mig.

I väntan på snö - När jag var galet snösugen passade det här!

Röda löv på träden - En höstspellista som jag gjorde innan det blev höst bara för jag ville ha höst.

Jag hatar att jag älskar dig - Kärlekslåtar

Chilledill - en av mina första spellistor... Ganska dålig egentligen.

I denna ljuva sommartid - Min sommarspellista. Ganska dålig den också...

The sound of Moas life - Mina livslåtar.

SKÄMS - En lista med låtar med låtar som jag typ kan utantill och digggar stenhårt, men som egentligen är ganska dåliga så därför blir det lite skämmigt att lyssna.

Istället för att plugga till mitt nationella prov imorgon slösurfar jag runt på internet. Inte så bra. Det är såna här dagar som jag upptäcker hur tråkigt internet är. Trots att jag är med i hur många olika communities som helst och läser galet många bloggar så känns det som att the world wide web står still. Inget händer. Tråkigt tråkigt.

En annan sak jag gjort istället för att räkna derivata, logaritmer och annan skit är att jag gjort ännu en spotifyspellista. Känns som att det blir väldigt många just nu... Den jag gjorde idag handlar om städer. Jag är inte typen som har varit mycket utomlands. Jag gillar att tillbringa mina somrar på Sveriges västkust; fiskandes krabbor och solandes på en mörk brygga för att det ska bli tillräckligt varmt. Ibland frågar jag mig själv om varför jag inte känner någon stor lust till att åka utomlands. Är det för att Sverige helt enkelt passar mig bäst? Eller är det för att jag inte förstår hur härligt det är att vara utomlands? Om exakt 20 dagar kommer jag i allafall sticka till Kuala Lumpur och Borneo och det kommer nog bli alldeles alldeles underbart!

Istället för att plugga biologi ligger jag i sängen, stickar på min halsduk och läser fina ord skrivna av Edith Södergran. Här är några av mina favoriter:


Ingenting

Var lugn mitt barn, det finnes ingenting,
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
Någonstädes långt borta i fjärran land
finnes en blåare himmel och en mur med rosor
eller en palm och en ljummare vind -
och det är allt.
Det finnes icke något mera än snön på granens gren.
Det finns ingenting att kyssa med varma läppar,
och alla läppar bli med tiden svala.
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
och att leva förgäves är mindre än att dö.
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida
och ingenting är äckligare än död för egen hand.
Vi bör älska livets långa timmar av sjukdom
och trånga år av längtan
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.


Till fots fick jag gå genom solsystemen

Till fots
fick jag gå genom solsystemen,
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma ifrån det, skakande luften,
till andra måttlösa hjärtan.


Kärlek

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

Jag läste nyss en artikel om 00-talet i DN-söndag. Där beskrev de enligt de det mest typiska för 00-talet.

Jag är född 1992 och mer än hälften av mitt liv har jag spenderat i det här årtiondet. De allra flesta minnen jag har kommer från den här tiden och det är under dessa 10 år som en stor del av min personlighet har utvecklats. Jag tror därför att det är svårt för mig att se 00-talet ur flera perspektiv, för egentligen är ju det här den enda tiden som jag kommer ihåg något från. Men om jag skulle sammanfatta åren 2000-2009 så skulle det bli såhär:

....Prata franska och ryska. Ångrar så fruktansvärt att jag inte valde franska som b-språk... Och vore inte ryska typ det häftigaste språket att kunna?

....Spela något instrument riktigt bra. Jag är så sur på mina föräldrar att de inte tvingade mig spela piano eller fortsätta på gitarr.... Jag kanske hade varit grym!

....Räkna jättekomplicerade tal i huvudet. Jag har svårt för de allra lättaste talen (räknar 5+7 på fingrarna), och det är så häftigt med de som kan ta roten ur 76699 i huvet! Och andra svåra tal...

....Måla vackra tavlor. Jag kan inte ens rita streckgubbar... Är helt faccinerad av alla som är bra på att måla....

....Njuta mer av livet just nu. Och inte tänka på fram- och baktiden lika mycket som jag gör.

....Laga underbart god mat. Bland det bästa jag vet är mat och jag är van vid att få extremt god mat! Men hur kommer det bli när jag flyttar hemifrån? Om jag blir bra på att laga mat kanske jag slipper leva på nudlar...

....Slippa fysik. Jag skulle vilja att ämnet bara helt utrotades från den här jorden!

....Åka vart jag vill så fort jag kan. Bara kunna sticka iväg till något av jordens alla hörn och leva livet när jag vill!

....Flyga. Behövs det en förklaring?

....Ha mer tålamod.


Här är dagens spotifylista. RUBIKS KUB heter den och jag måste bara säga att jag faktiskt tycker den blev galet bra!

När man är sjuk ser i alla fall jag mycket på film, så här kommer ännu ett filmtips!

Requiem for a dream är en hemsk, men också hemskt bra film! Den visar hur illa det kan gå om man använder droger, men inte på ett sånt där vanligt moralkake-sett, utan på ett äkta sett. I alla fall enligt mig. Den är galet fint gjort men vissa scener är vidriga och ibland vill man nästan stänga av den. Men den är grym, se den!

(klicka på bilden för ett fint youtube-klipp)

 

Tänkte tipsa om en bra film jag såg nu under kvällen. Diva heter den och utspelar sig i Frankrike i de mest fantastiska miljöerna. Jag orkar inte förklara handlingen men den är väldigt bra, se den! Här är en del av fimen.

 

Idag skulle jag, Kajsa, Tina, Joel och Jossan ha en skräckfilmskväll. Vi hyrde en film... När vi satte på den upptäckte vi att det stod väldigt många finska namn bland skådespelarna, men när filmen visade sig vara  på engelska tänkte vi inte mycket mer  på det...

Filmen började helt okej... Ganska creepy stämning med ett barn på ett mentalsjukhus. Men sen kom det första monstret och det var verkligen dåligt gjort. Vi skrattade och sa att hon påminde oss om de finska skräckmonstrena från Lordi. Vi fortsatte titta och nästa monster påminde oss ännu mer om Lordi. Då läste vi på baksidan av filmen och hittade den här texten:

"Dark Floors är en renodlad skräckfilm där Lordi-gruppens figurer är monster som uppenbarar sig för människorna. Filmens story är skriven av Mr. Lordi tillsammans med regissören Pete Riski. Filmens signaturmelodi är också skriven av Lordi."

Efter det kunde vi bara skratta. Det var den absolut mest patetiska skräckfilmen jag någonsin sett! Herregud hur kan man ens göra en sån film?

Men det var iaf mysigt att träffa dessa söta!

Jag har skaffat spotify premium! Det är verkligen galet skönt att slippa all reklam, speciellt Basshunter! Jag har två invites och om det är någon som vill ha är det bara att hojta till och skriva en fin kommentar.

Jag är inget BD-fan. Ändå kan jag inte låta bli att älska vissa av deras låtar och känslan de har. Ändå kan jag inte låta bli att älska den här filmen. Ändå kan jag inte sluta önska att jag hade sett de live någon gång.

Lägg en timme av din dyrbara tid på den här filmen. På gråtande och skrikande flickor och pojkar. På poesi på göteborska. På Broder Daniel.

http://svtplay.se/v/1714171/k_special/broder_daniel_forever

Har precis sett Whiskey Galore (fr. 1949). Den var lite småmysig tycker jag. Handlar om en ö utanför Skottland som inte har någon whiskey under kriget, och då plundrar de en båt för att få det.