Hejdå Alfapet. Nu är vår tid förbi. Häng gärna med mig till nästa ställe!

http://monstersunderthebed.blogg.se

Inte sedan förra sommaren har jag lämnat storstadens trängsel, trötthet och tomma blickar. Mycket har hänt och mycket har inte hänt sedan dess. Insekterna har jag undgått, men insikterna om min existens ofullkomlighet har varit desto fler. Och om sanningen ska fram har jag nog blivit en sämre människa, fast att orka vara "den glada tjejen" som skrattar och pratar om oviktigheter samtidigt som man tappat hoppet på mänskligheten, är svältfödd på hångel och mvg-skeppen seglar iväg är inte det lättaste. Kanske var det ändå oundvikligt att jag flyttades ner några pinnhål på den mänskliga skalan.

Lyssnar på låtar om att true love will find you in the end; tittar på filmer där de säger att när en dörr stängs öppnas ett fönster; läser bloggar om äckligt söta barn, äckligt hurtiga brudar och äckligt perfekta liv. Det var en gång en liten blåögd flicka, som hade ett hjärta hon aldrig trodde kunde spricka. Spricka i tretusenåttahundrafyrtio bitar, allt vare en brunögd kille klädd i nitar. Dagarna är fylld av tysta avsked, kramar där jag bara vill hålla kvar en sekund för mycket för jag vet att nästa gång vi ses kommer det bara vara en nick tvärsöver gatan.

Jag kan inte bestämma mig om jag är trasigare eller mer hel än någonsin. Kanske har jag varit med samma människor lite för länge, ätit pasta med bacon lite för ofta, och gått runt på asfalterade gator lite för många gånger. Kanske är det bara så att storstadsmentaliteten håller på att äta upp mig. Imorgon seglar jag iväg - både bildligt och bokstavligt - på äventyr några veckor, kanske kan jag reclaima mig själv litegrann.

Avskedspresent: spellistor ni borde fått för länge sen MAJ 2011. och JUNI 2011.

Om tjugotre dagar är det äntligen dags för mig att stå och med en vit hatt och ett leende på läpparna. Idag värmde solen så mycket att jag tyckte det är jobbigt att ha byxor på mig. Stockholm är så grönt som aldrig tidigare, och alla parker bara väntar på picknickfiltar, prosciuttomackor och plastmuggar. Egentligen är det nog vid den här tiden som livet är i sitt esse. Det finns bara en liten detalj som stör i den här perfekta tillvaron, nämligen det faktum att jag är så långt ifrån klar med allt jag behöver vara klar med så det nästan är löjligt. Så istället för att hoppa runt på gatorna med ett leende på läpparna och pirr i tårna är det religion, projektarbete, historia, bioteknik, fysik och matte som tvingar mig sitta inomhus, stirrig av för mycket kaffe och känslor, och titta ut på våren som aldrig varit längre bort än nu.

Tänkte berätta om några av mina absolut bästa filmer.



Kokuhaku
En helt fantastisk, ganska ny, japansk film. Den har ALLT.



Lost in Translation
Jag älskar allt som Sophia Coppola har gjort, och allra mest älskar jag Lost in Translation. Jag antar att de flesta har sett den, men den handlar om att känna sig ensam.



Donnie Darko
Första gången jag såg den: "Den här filmen är läskig och konstig".
Andra gången jag såg den: "Va, hur hänger det här ihop egentligen?"
Tredje gången jag såg den: "Aha jag tror jag börjar förstå"
Fjärde gången jag såg den: "Herrejösses vad jag älskar den här filmen!"



Léon
Kanske bästa filmen någonsin om yrkesmördare, mjölk, hämnd, kärlek, grisgrytlappar och allt annat som är viktigt.

Hej, det var ett tag sen vi pratade. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det, men ibland rullar det bara på lite för fort med allt för att man dessutom ska orka skriva ner alla sina tankar. Men om 33 dagar så står jag med en vit mössa och sjunger om lyckliga dar, och efter det så ska bloggen verkligen få lite mer tid. Men fram tills dess kan jag inte lova någon fantastisk uppdatering. Men senaste tiden har jag i allafall....
.......börjat jobba.
.......dansat på studentskivor utklädd till bland annat Ringo Starr och Egypten.
.......blivit utnämd till klassens "I don't give a fuck"
.......varit i London för första gången.
.......behövt plugga varje dag. Men knappt gjort det alls.
.......panikat över framtiden.

Här är lite allmänt fina saker just nu förresten:

Mina spotifylistor MARS 2011. och Plusgrader - APRIL 2011.

Vår skolkör sjöng himla fint på vår mösspåtagning.



Den här neonskylten. Tänk att ha den utanför sitt fönster!



Vi hörs snart.

Igår var jag på finfin alla hjärtans dag middag hemma hos Frida. Jag passade på att pyssla lite, nu ska ni få se på ett busenkelt men ganska fint pyssel.

Man behöver socker, vatten, röd karamellfärg och en hjärtform.

Färga vattnet med karamellfärg och häll sen lite lite färgat vatten i sockret. Det ska vara ganska lite vatten, sockret ska bara vara lite geggigt och se till så att det inte är rinnigt eller så. Lägg sen ut socker blandningen på en tallrik så att den blir lagom tjock, och ta hjärtformen och tryck ut små hjärtan som du lägger för att torka. Låt det sen torka ganska länge (mina hade definitivt behövt längre tid) och vips så har du kärlekssockerbitar!

Ibland blir det så att man bara stör sig på saker hela tiden. Lite så har det varit senaste veckorna, så här är en lista på saker jag stör mig på lite extra mycket just nu.

Risifruttireklamerna. Varför ska det alltid vara kända idrottare som frontar deras reklamer? Som att Risifrutti på något sätt skulle vara ett nyttigt mellanmål, eller något som är bra att äta efter träning! Risifrutti innehåller ju typ bara socker! Hur i hela fridens namn kan alla dessa idrottare stå bakom det varumärket?

Att Balmain klassas som punk. Jag blir så vansinnigt irriterad varje gång jag ser något moderepotage där de ska visa upp en lite punkig stil, och så har modellerna på sig Balmain. Om man har råd att ha på sig Belmain så kan man fan inte klassa sig som punk. Det är ju på riktigt mer punk att gå naken än att ha på sig Balmain.

Flambering i filmer. Har ni tänkt på hur ofta folk flamberar i filmer, speciellt romantiska komedier? Det är helt absurt att folk som lagar mat i filmer alltid ska flambera, för hur ofta gör någon det i verkligheten?

Meningar som "sanningarna om lögnerna". När man har en kort mening som till största del består utav två ord som är varandras motsatser blir jag bara väldigt irriterad. Varför vet jag inte riktigt, men jag tycker de är väldigt jobbiga att läsa.

Förlåt för att jag inte har skrivit på länge, men det har funnits så mycket annat som har behövts göras och tänkas på och så. Men nya tuffa inlägg är på g, så snart kommer jag igen. Februari är här igen och det känns väl ungefär lika deprimerande som februari alltid brukar göra. Men bara för att liva upp det lite ska ni få min feta spellista för den här månaden. FEBRUARI 2011.

Jag har pepparkaksdegsontimagen och tittar på kalle och chokladfabriken för kanske hundrafemtonde gången. Willy Wonka är nog kanske min idol, eller borde jag säga någon person med betydelse i stället? Dalai Lama, Einstein eller Beethoven kanske skulle vara mer passande för vad ni anser som en passande förebild? Det är bara att välja, jag är ganska anpassningsbar faktiskt. För är det inte det vi ändå gör hela tiden? anpassas. anpassas. anpassas. Anpassas till att passa in som positiva men inte för positiva -  jag menar vi bor ju ändå i Sverige - människor som ska göra exakt allt som förväntas att vi ska göra. gå i skolan. söka sommarjobb. leka vuxna. leva livet som ung så vi kan "slå oss ner" sen. få ett jobb vi inte vill ha. bo på ett ställe vi inte vill bo. leva ett liv vi inte vill leva. Tisdagsexistensiellångest i ett nötskal.

Eftersom jag verkligen inte har någon som helst lust att skriva om hur olika inrikes- och utrikespolitiska händelser påverkade Sveriges demokratiska utveckling på 1800-talet så tänkte jag istället visa er lite hur mitt rum ser ut.


Man kommer in i mitt rum från vardagsrummet vid dörren som spegeln sitter på. Om man är arg och stänger dörren ilsket och snabbt känns det nästan som spegeln ska ramla ner, så mycket skallrar den. Fast det har inte hänt än, så jag hoppas att jag inte kommer få sju års olycka än på ett tag. Där hänger också en klänning just nu, eftersom jag har formen på den lite som inspiration till en annan klänning som jag håller på och syr just nu. Förresten så kanske allt har lite konstiga propotioner, för jag fotade med mitt vidvinkelobjektiv... Min symaskin står på mitt skrivbord bara för att jag tycker det ska vara lätt att börja sy om man känner för det. Den översta av hyllorna är min pysselhylla, med tyger och grejer och trådrullar och sånt. Hyllan längst ner är det mest skräp och lite tidningar och sånt på, och mittemellan sitter min anslagstavla som ju även är headern till bloggen. I fönstret sitter en julstjärna uppe som man kan sätta ett värmeljus i. Jag tycker det är himla tråkigt att man bara ska ha julstjärnor uppe några veckor per år, så jag har min uppe hela tiden. Högtalarna är jättestora men de passar mig så himla bra för man kan ställa nästan vad som helst på den. Okej nu går vi vidare.

Om man tittar lite till höger om mitt skrivbord så hittar man en liten väggbit som pryds med det mesta som är viktigt; som bilder på coola personer, tygpåsar, solglasögon, mitt genomskinliga paraply och massa hattar. Hatten längst ner är min favorithatt. Den har en gång tillhört min pappas farfar och sitter som gjuten på mitt huvud. Den skulle jag nog kunna använda varenda dag, men just nu får den ta det lite lugnt för jag är så rädd att den ska gå sönder. Den vita pälsmössan längst till vänster är min mammas farmors gamla, och den är himla tjusig. Längst upp sitter min trollkarlshatt som har fått hänga med på många äventyr.

 

Sen mitt på långsidan av mitt rum hittar vi första delen av min garderob, där man kan hänga saker. Egentligen är jag vansinngit trött på många av mina kläder, men eftersom jag har lovat mig själv att dra ner på klädinköpandet på ett tag. På väggarna inuti den har jag klistrat upp massa bilder på människor och saker som jag tycker är coola. Mest på Peter och Carl, men även på Bamse, Courtney Love, guldfiskar och annat tufft. Man skulle kunna säga att det är lite som mitt moodboard.




Sen kommer delen i min garderob med hyllor, som om jag ska vara ärlig för det mesta är helt kaos. Där sitter bioprogram för min kvartesbio Tellus och bilder på ascoola personer, dvs. Håkan, Harry Potter-Gandhi, och Yoko och John. På bilden ser man även min loftsäng, som jag har tröttnat jättemycket på.



Sen längst in i rummet hittar man min mys/smink-hörna. Där finns min världskarta med platser jag ska åka till någon gång i livet, en ganska skön men lite för kort soffa, mitt smink/smyckes-bord och en gitarr som tyvärr används alldeles för lite nu för tiden.



Sen kommer vi till min bokhylla. Jag har försökt ordna alla böcker i färgordning, men det har förstörts lite på sistone. Och så hittar man även min lp-spelare och massa skivor. Annars är det mest bara strunt i min bokhylla. Jag har nämligen så fruktansvärt svårt för att kasta saker, och då hamnar de till slut i bokhyllan.

Men det var ungefär hur mitt rum såg ut. Vi hörs!

Varje kväll sitter jag och svär framför tv:n. Det verkar inte finns något slut över hur mycket jag vill döda Sveriges tv-utbud, för just nu går det ju verkligen inflation på vissa typer av program.

Matprogram är ett exempel. Halv åtta hos mig, Kinas Mat, Landgång, Solens Mat, Niklas Mat, Norske Kocken, Dagens rätt, Leila bakar, Nigellas kitchen, Vad blir det för mat, Mauro & Pluras kök, Masterchef USA, Hells kitchen, Jamies matrevolution, Restaurang i vårt vardagsrum. Ja, man skulle kunna fortsätta i en evighet. Finns det verkligen så många som vill titta på alla de här programmen? Nu när vi har internet och på några sekunder kan få upp vilket recept som helst så förstår jag inte riktigt vad matprogrammen har för betydelse.

Ett annat exempel på uttjatad programidé är "kändisar-umgås-med-kändisar"-programmen. Det började väl ordentligt med Stjärnorna på slottet, och sen har konceptet ynglat av sig ordentligt med bland annat Så mycket bättre och 24 timmar. Tycker vi verkligen det är så intressant att se halvkända människor sitta och avslöja hur hemsk deras barndom varit?

Och för att inte prata om alla efterföljare till Svenska Hollywoodfruar. Jag orkar inte ens räkna upp alla. Jag förstår verkligen inte alls hur det ens är möjligt att göra exakt samma tv-program så många gånger.

Det finns hur många andra exempel som helst på uttjadade programidéer; som realityserier om lite lätt speciella människor, byggprogram, dåliga gamla komediserier, frågesporter, sjukhusserier, och så vidare. Varför är det så här? Har inte tv-kanalerna lite bättre fantasi än att bara göra samma typ av program hela tiden? Eller är det så att de är fega och därför bara kör på ett koncept som de faktiskt vet fungerar? Kanske beror det egentligen på alla oss tv-tittare? Är det så att Sveriges befolkning faktiskt vill se just den här typen av program och att det är därför de överlever? Är det bara sådana lite småmysiga program som går hem hemma i de faluröda stugorna med vita knutar? Kanske är det därför alla dessa program sänds på bästa sändningstid vareviga dag?

För att ett tv-program ska gå ihop krävs det ju att ganska många tittar på de, så det innebär väl att alla de program som sänds (förutom på SVT som väl får statligt stöd?) måste vara sådant som den stora massan vill se? Så trots min frustration över tv-utbudet så kan jag faktiskt förstå varför man bara kör på idéer som man vet fungerar, och som de flesta i vårt avlånga land vill se.

Det hindrar mig dock inte från att drömma om hur tv-utbudet skulle sett ut om jag hade styrt alla tv-kanalerna. Då hade det varit fullt med coola serier (som Misfits) istället för tråkiga utjutade sjukhusserier, djupgående intervjuer med häftiga människor istället för korta ytliga frågor á la Skavlan och max ett mat/bygg/trädgårdsprogram per program.

Det finns så mycket saker som jag vill tala om för er, men det finns vissa saker som jag tror att man inte ska blogga om. Det är därför det har varit lite tyst sista tiden. Nu tänkte jag ge er en av mina bästa spotifyspellistor på länge! Här får ni: JANUARI 2011.

Det snöar i Stockholm igen. Jag börjar bli så vansinnigt trött på vinter, så idag kompenserar jag lite med blommor i öronen och på skorna. Puss

Hej de senaste dagarna har varit lugna för min del. Jag har mest hoppat runt i min lägenhet och svurit över att jag inte kan gå på min högra fot. Jag har passat på att göra lite miniändringar på min blogg, så nu kan ni se några av mina favoritbloggar under länkar i menyn till vänster.

Och på tal om rubriken på inlägget. Såg en bild där det stod ungefär "It's 2011. Where is my flying car?" och jag håller verkligen med. Var någonstanns är min  flygande bil? Det är ju faktiskt 2011 nu, vi borde ha lite coolare rymdsaker och sånt. Borde inte tjugohundratalet vara fyllt med awesome grejer och prylar och sånt? Den mest högteknologiska vardagsprylen som vi har är väl ipaden, och den är väl egentligen bara onödig? Ja, visst är den cool och så. Men man kan ju inte göra mycket nytt på den egentligen. Vart är de flygande bilarna? 2011 borde vara så mycket coolare än vad det är.

Om ni har läst mellan raderna i min blogg de senaste månaderna så kanske ni har upptäckt min frustration över min vardag, över Sverige och över världen. Jag börjar känna mig så fruktansvärt färdig med det livet jag lever varje dag. Jag vill ha äventyr, ändlösa nätter i okända städer, vackra pojkar med mjuka läppar, sommarben och en evig ungdom. Jag känner mig fruktansvärt färdig med Stockholm och Sverige. Jag vill hitta en ny plats att kalla min, där inte allt bara går på rutin. Där människor faktiskt är trevliga på gatan och sverigedemokraterna inte sitter i riksdagen. Jag är frustrerad över världen. Jag är frustrerad över alla länder som leker sandlådslekar med mänskliga liv inblandade. Jag är frustrerad över att folk inte förstår att vi alla är människor och lika värda oavsett varifrån vi kommer.

Världen borde ha kommit längre. Okej, flygande bilar kanske är att överdriva. Men varför har vi människor inte lärt oss något under hela den mänskliga existensen? Borde vi inte ha förstått att alla är lika värda? Att vi måste ta hand om vår jord? Att vi inte ska kriga? Att utseendet inte spelar någon roll? Den mänskliga idiotin verkar verkligen inte ha några gränser.

Okej, nu har jag skrivit av mig det. Hörs.

...och skriva en sammanfattning av året? Jag tror inte att jag ska göra det i år faktiskt. Dels för att jag gjorde det litegrann för bara någon månad sedan när jag berättade om mina spotifylistor som jag gjort varje månad i ett år. Men också för att 2010 kanske inte riktigt var mitt år, om vi uttrycker det så. 2011 däremot, det ska bli det bästa året någonsin hade jag tänkt. Så jag tänkte blicka framåt och göra en sammanfattning av vad jag vill att 2011 ska innehålla istället.

Jag vill att mina dagar ska vara fyllda med glitter. Grejen med 2011 ska nog bli glitter. Jag vill ha glitter på skorna, glitter i året och glitter i hjärtat.




Den 14 juni ska jag äntligen ta studenten. Och innan det ska jag försöka få ett fint avslut på gymnasiet.




Jag vill försöka se livet varje dag som att jag är the king of the world.




Om jag vågar ska jag nog göra de två tatueringarna som jag velat göra i två år nu. (dock inte den som är på bilden)




Jag vill hitta något så cheesy som kärlek.




Jag vill dansa mest varje dag.




Och så har jag bestämt mig för att nästan sluta köpa nyproducerade kläder. Nu så tänker jag sy mina egna kläder eller köpa second hand.




Hur vill ni att 2011 ska vara?

Egentligen så är jag nog inte en artonårig flicka. För jag känner inget behov av att gå på klubbar eller supa mig stupfull på helgerna. Och jag tycker egentligen att gymnasiet bara är en himla onödig transportsträcka. När jag åker tullebana sitter jag och rullar tummarna eller pratar med okända tanter och trevliga gubbar. Nu när jag fyllde år önskade jag mig en symaskin och nu syr jag nästan varje dag. Dessutom hade jag tänkt lära mig sticka ordentligt snart.  Jag tycker även att det är megaläskigt att cykla ner gör backar, eller gå på isiga ställen.

Kanske är det så att jag egentligen är en gammal tant?

Förlåt för obefintligt bloggande på sistone. Det har bara inte kännts helt rätt att sätta sig och skriva. Det har kännts jättefel, men nu känns det lite bättre. Jag har slutat försöka komma på meningen med den mänskliga existensen och flyter bara med istället. De senaste veckorna har varit spännande; jag har hunnit fylla arton och få en symaskin och sy en klänning och spelat megamycket sims 3 och firat jul och äta alldeles för mycket och köpa bästa parfymen och njutit över att det äckligaste året i mitt liv snart är slut.

Idag har jag (förutom att spela ännu mer sims) varit inne i stan. Jag köpte den bästa parfymen och ny concealer. Och så köpte jag tyg. Vad det ska bli är hemligt, men jag lovar att visa när det är färdigt.

Hej tänkte bara säga hej. Och nej, jag tänker inte ursäkta mig för att jag inte har bloggat senaste veckan. Jag har helt enkelt haft annat för mig. Men snart är det lov, efterlängtat som aldrig förr. Och vet ni en annan rolig sak?! Imorgon fyller jag myndig. Det ska bli hur skoj som helst!

Här är förresten lite fina bilder jag hittat på sistone.

Alla skriver alltid listor om vad det bästa och finaste i livet är, men nästan aldrig har jag sett en lista på saker man inte tycker så mycket om. Därför tänkte jag skriva en liten lista om saker som jag bara hatar, det kanske inte är de mest allvarligaste sakerna, utan lite mer i-landsproblem.

Jag hatar....

.....När man precis satt på sig nya torra strumpor och sen råkar man gå i en vattenpöl.

.....När man glömt lägga i nya lakan i sängen och så upptäcker man det först när man ska sova och så är man jättetrött och så måste man starta projektet byta lakan kl. 03.37.

.....När kaffet är slut.

.....När man upptäcker att hela ens garderob består av skit man inte vill sätta på sig.

.....När ens hund har kräkts på tretton ställen i lägenheten, och man är den enda hemma som kan torka upp det.

.....När man är jättesugen på avocado, men alla man har hemma är alldeles för hårda.

.....När folk drar internskämt hela tiden som man själv inte fattar någonting av.

.....När man måste duscha och det inte finns något varmvatten.

.....När man är jättesugen på att göra något riktigt roligt men det slutar med att man tittar på en gammal talk show, äter några mjuka popcorn och går och lägger sig halv tio.

.....När man glömmer bort läxor som måste göras så får man sitta uppe halva natten.

.....När böcker och filmer inte slutar som man vill.

Ni kanske kommer ihåg att jag för några veckor sedan berättade att jag höll på att pyssla med en liten sak, och jag har ju helt glömt bort att visa er hur slutresultatet blev! Det var nämligen så att jag för att tag sedan såg en bild på en brosh som jag kände att jag bara MÅSTE ha. Och då tänkte jag att det kan ju inte vara så svårt att göra en sån, så det gjorde jag. Även om den blev ganska annorlunda än vad jag hade i tankarna, och även fast den har några som skavanker, så är jag så himla nöjd! Nu vill jag bara pyssla ännu mera.

December, en hatad och älskad månad. Jobbiga saker är kylan, mörkret, skolan men det roliga är att jag fyller myndig, det är jul och man får äta så mycket godis man vill. En annan rolig sak med december är min decemberspellista. Den blev himla tjusig faktiskt.

Klicka här för att hitta den ------> DECEMBER 2010.

Jag kommer ihåg när varje steg man tog var unikt, när vägen till skolan kunde förvandlas till stort äventyr. Med monster bakom hörnet, stenar som kändes som Mount Everest och grenar som måste varit det bästa svärdet i världen.

Jag kommer ihåg när dagarna gick långsamt, nästan för långsamt ibland. När man lärde sig nya saker varje dag, och hann med att göra nästan allt man ville. När man bara tyckte att tiden kan väl gå lite fortare så jag blir STOR snart?

Jag kommer ihåg när man gick i lågstadiet och niorna var de coolaste och största i världen. Man smygtittade när de rökte bakom skolgården och cyklade utan hjälm. Och man tänkte att nån gång ska jag också bli så stor.

Och nu då? Andy i Toy Story blivit en stor pojke. Människor som är flera år yngre än mig har blivit popstjärnor och sportunderbarn. Till och med Harry Potter som följt mig som en trogen gammal vän under hela min barndom har växt upp. Och kvar har de alla lämnat mig, liggande i fosterställning under ett stort täcke. Undrande var min barndom tog vägen, undrande om det är dags att växa upp nu.

Hej hej! Det blev en liten bloggpaus. Men nu tänkte jag bjuda på några recept på saker jag har bakat den här veckan. Jag har kommit in i en riktig bakperiod och så här till jul så känns det riktigt fint.

Vit ischoklad från ett recept hos Söta Saker. Här hittar du det receptet.



Kokos och Lime kakor

Du behöver:
6,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk salt
225 g mjukt smör
3,5 dl socker
1 ägg
0,5 tsk vaniljsocker
skal från en stor lime (jag tog iof citron, men det ska vara lime)
3 msk limesaft
1 dl råsocker

Värm ugnen till 175°C. Rosta kokosen i ca. 5 minuter, men passa den noga så den inte blir bränd.
Blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver och salt i en liten skål.
Blanda smör och socker med en elvisp tills det blir slätt och fluffigt. Tilsätt ägg, vaniljsocker, limesaft och limeskal.
Blanda i torrprodukterna och kokosen.
Rulla degen till små bollar och rulla de sedan i råsockret. Lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Lägg de med drygt 5 cm mellanrum.
Grädda 8-10 minuter. De ska vara lite lätt ljusbruna. Ta ut ur ugnen och låt stå kvar på plåten ca 2 minuter.
KLART.

Receptet kommer ursprungligen härifrån, men jag har översatt det.



Macaroons från det här receptet med den här fyllningen.

Lite allmänt kaos just nu, men jag återkommer när allt har ordnat upp sig. Måste bara ta tag i en miljon tråkiga saker som väntar först.... Men ni kan ju lyssna på novemberspellistan så länge. Här hittar ni den.

På tal om pyssel och inspiration och sånt, så tänkte jag fråga om någon skulle vilja ha ett Pinterest-konto. Jag har nämligen sex stycke invites om någon är sugen. Pinterest är ett ställe där man kan samla bilder som man tycker är fina och inspirerande. Och sen kan man kolla på bilder som andra tycker är inspirerande. Faktiskt ett himla fint ställe tycker jag. Lite som en blandning mellan tumblr och weheartit.

Så alltså, om någon är sugen på att bli medlem där så hojta till! Glöm inte att skriva i mailadress så jag vet var jag ska skicka inbjudningen!

Puss

Idag har eftermiddagen spenderats åt att pyssla med en liten sak. Det har innefattat kartong, en gammal t-shirt, strykspray, make-up-penslar för att jag inte hade några vanliga penslar, kladdig färg, ännu kladdigare lim, och massa småpill. Ni ska få se vad fint det blir om några dagar när det är helt fixat.

Ett annat pysselprojekt jag håller på med är att jag är mitt uppe i att göra julklappar till hela min släkt. Alla ska få samma sak men med lite variation... Jag kan ju inte avslöja vad det ska bli här, för det finns ju faktiskt risk att någon råkar läsa det. Men jag lovar att visa er efter jul. Förhoppningsvis kommer det bli lika fint som det ser ut i mina tankar.

Dessutom håller jag på och sy och fixa en massa av mina kläder. Klänningar som behöver göras kortare, hål som behöver lagas. Ja, ni vet såntdär.

Det är egentligen lite knäppt att jag pysslar så mycket just nu, för jag är egentligen inte en speciellt pysslig person. Jag har alldeles för dåligt tålamod, och har megaklumpiga fingrar som får lite lätt panik varje gång de ska pillra med saker. Kanske är det för att jag har överdoserat med inspirationsbloggar på sistone. Eller så är det bara för att min kreativa sida behöver släppas ut ibland. Himla trevligt är det iallafall. Jag tror jag ska fortsätta på den här trenden, eller vad tycker ni?