I min silvriga lilla låda.
Högst uppe i min fullproppade bokhylla, inklämd mellan pocketböcker och gamla skivor, står en liten silvrig rund låda. Lådor är så fiffiga. Man kan lägga nästan allting i en låda, och man vet aldrig riktigt vad man hittar när man väl börjar rota runt där nere på botten. Det som finns i min lilla silvriga låda är något mycket viktigt, men samtidigt kanske det mest meningslösa som man faktiskt kan lägga i en låda. Där i har jag nämligen samlat minnen.
Där i ligger minnen från svunna tider, tider som aldrig kommer komma tillbaka. Hur mycket jag än skulle vilja det. Det finns en regel när det gäller min lilla silvriga låda. Man får nämligen inte ta bort något därifrån. Även fast jag nu tycker att mycket som ligger där är strunt så vet jag att när jag väl la i det i lådan så kändes det som att det var det viktigaste i världen, och då ska de för alltid ha en plats därinne. Ska vi kika lite vad som är i?
Under flera år så sparade jag alla biobiljetter när jag gått på bio så det finns mängder med sådana. Vissa av biobiljetterna är så gamla att man inte ens kan se vilken film det faktiskt var som jag gick på. Men jag tycker det är ganska fint ändå.
Det finns en ekorre som kan boxas. Han bodde i mitt högstadieskåp och det kändes så sorgligt att bara kasta honom när jag slutade så därför fick han flytta in här istället.
Det finns ganska mycket strunt också. Som massa gamla nyckelband, och broshar, och dagboksnycklar och kylskapsmagneter och sånt.
När jag, Becca, Tina och Roxi hade sex and the city maraton så skrev vi upp hur många gånger de hade sex bara som en lite rolig grej. Vi såg kanske hälften av alla avsnitt och såhär många gånger var det:
Av en fin flicka som jag träffade i Tyskland fick jag en liten minikompass, så att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen. Det var så himla fint av henne tycker jag. Det sorgliga är att vi inte träffats sen dess.
Och sist men inte minst så har jag en massa massa massa lappar där det står saker som betydde något för länge sedan. Jag älskar att sitta och läsa igenom de där lapparna. För att se hur min handstil har förändrats, för att se vad som jag tyckte var viktigt för flera år sedan, och för att komma ihåg hur det en gång var.
Och det är det som finns i min silvriga låda. Hur är det med er? Har ni också något litet ställe där ni lägger små minnen på?
Där i ligger minnen från svunna tider, tider som aldrig kommer komma tillbaka. Hur mycket jag än skulle vilja det. Det finns en regel när det gäller min lilla silvriga låda. Man får nämligen inte ta bort något därifrån. Även fast jag nu tycker att mycket som ligger där är strunt så vet jag att när jag väl la i det i lådan så kändes det som att det var det viktigaste i världen, och då ska de för alltid ha en plats därinne. Ska vi kika lite vad som är i?
Under flera år så sparade jag alla biobiljetter när jag gått på bio så det finns mängder med sådana. Vissa av biobiljetterna är så gamla att man inte ens kan se vilken film det faktiskt var som jag gick på. Men jag tycker det är ganska fint ändå.
Det finns en ekorre som kan boxas. Han bodde i mitt högstadieskåp och det kändes så sorgligt att bara kasta honom när jag slutade så därför fick han flytta in här istället.
Det finns ganska mycket strunt också. Som massa gamla nyckelband, och broshar, och dagboksnycklar och kylskapsmagneter och sånt.
När jag, Becca, Tina och Roxi hade sex and the city maraton så skrev vi upp hur många gånger de hade sex bara som en lite rolig grej. Vi såg kanske hälften av alla avsnitt och såhär många gånger var det:
Av en fin flicka som jag träffade i Tyskland fick jag en liten minikompass, så att vi skulle hitta tillbaka till varandra igen. Det var så himla fint av henne tycker jag. Det sorgliga är att vi inte träffats sen dess.
Och sist men inte minst så har jag en massa massa massa lappar där det står saker som betydde något för länge sedan. Jag älskar att sitta och läsa igenom de där lapparna. För att se hur min handstil har förändrats, för att se vad som jag tyckte var viktigt för flera år sedan, och för att komma ihåg hur det en gång var.
Och det är det som finns i min silvriga låda. Hur är det med er? Har ni också något litet ställe där ni lägger små minnen på?
Hur tänkte du där egentligen?
Hej hej därute i stugorna! Jag skulle behöva lite råd från er söta människor som råkar läsa det här. Det är så att jag igår nämligen gjorde en sak som kanske inte var 100% genomtänkt. Jag färgade nämligen topparna i min lugg turkosa. Och nu vet jag inte vad jag ska göra för det blev inte direkt *host* som jag såg det i mitt huvud. Jag växlar lite mellan att tycka att det är asfränt och groteskt fult. Så här ser det ut:
Inte direkt turkost utan mer någon slags konstig grön färg. Nu är jag i valet och kvalet i hur jag ska göra. Det här är alternativen:
1. Färga håret brunt.
2. Bleka topparna och färga turkost igen, och hoppas att det blir turkost på riktigt. Jag blekte nämligen inte topparna den här gången vilket nog är anledningen till varfär det ser så konstigt ut.
3. Tvätta håret jättemycket och hoppas att färgen går ut fort.
4. Behålla det som det är.
VAD SKA JAG GÖRA?!?!
Mina nya köp.
Det är sällan jag hittar kläder som jag verkligen älskar men igår och idag har jag gjort tre helt fantastiska köp. Så jag tänkte bara visa er.
På beyond retro köpte jag en helt fantastisk 60-talsklänning med världens finaste krage. Kanske en av de finaste klänningarna jag sett i mina favoritfärger. 
Sen köpte jag också en kofta/kavaj/nånting som var varm och mysig och perfekt.
Och sist men inte minst så hittade jag på en liten second hand affär ett par skor som jag velat ha i en evighet. Nämligen ett par blommiga Dr Martens. Är helt överlycklig!
In space no one can hear you scream.
Sitter och tittar ut på de allt mindre gröna löven som solen skiner på. Undrar vart mitt liv egentligen tog vägen. Så mycket har förändrats på två år att mitt gamla jag nog inte skulle känna igen mig. Allt balanserar på en minimal tråd. Får bara hoppas att när jag faller - för det är nog oundvikligt - att jag faller på rätt sida.
Kanske är det bara på grund av hösten som allt känns lite tyngre. Eller kanske har jag bara tröttnat på att bo i en liten närförort till Stockholm, tröttnat på att träffa samma människor varje dag i en skola som ligger i en annan liten närförort till Stockholm, tröttnat på att vara en sjuttonårig tjej som har upptäckt hur värdelöst det är att fylla år i december, tröttnat på att gå och lägga sig varje kväll och önska att man var någon helt annanstans. På en plats där det bara spelades bra musik dagarna i ända, på en plats där man inte behövde bestämma vad sin framtid ska innehålla, på en plats där när man skrattar så skrattar man med magen, med hjärtat och allt annat samtidigt.
Här är höstens spotifyspellista förresten: HÖST 2010 - Konsten att få alla att tro att allt är bra.
(PS! Jag hatar när andra människor skriver sådana här inlägg men ibland orkar man inte riktigt leka att allt är bra. punkt slut. DS.)
Ibland hatar jag att personer som jag känner i riktiga livet läser den här bloggen. Det gör att det finns så många inlägg som jag inte kan skriva eftersom den fasaden jag byggt upp då skulle ramla sönder i tretusensjuttiofem bitar och ligga där på marken och trampas på.
Kanske är det bara på grund av hösten som allt känns lite tyngre. Eller kanske har jag bara tröttnat på att bo i en liten närförort till Stockholm, tröttnat på att träffa samma människor varje dag i en skola som ligger i en annan liten närförort till Stockholm, tröttnat på att vara en sjuttonårig tjej som har upptäckt hur värdelöst det är att fylla år i december, tröttnat på att gå och lägga sig varje kväll och önska att man var någon helt annanstans. På en plats där det bara spelades bra musik dagarna i ända, på en plats där man inte behövde bestämma vad sin framtid ska innehålla, på en plats där när man skrattar så skrattar man med magen, med hjärtat och allt annat samtidigt.
Här är höstens spotifyspellista förresten: HÖST 2010 - Konsten att få alla att tro att allt är bra.
(PS! Jag hatar när andra människor skriver sådana här inlägg men ibland orkar man inte riktigt leka att allt är bra. punkt slut. DS.)
Saker som är himla himla fint bara.
1.....Tända ljus när man äter frukost under alla alldeles för mörka höstmornar.
2.....Gamla par som pussas på tunnelbanan.
3.....När ens hund blir så glad så hon inte vet var hon ska ta vägen, bara för att man kommer hem från skolan.
4.....När man får en kram i precis rätt ögonblick.
5.....Glada busschafförer som ler och och säger hej när man går på bussen.
6......När man upptäcker att man använder ett uttryck hela tiden.
7......När någon inte riktigt förstår ett skämt men låtsas göra det, och sen efter flera minuter när de verkligen förstår så börjar han skratta jättehögt.
8......Att man alltid bara minns det bästa som hände under sommaren.
9.....När man hittar sina bortglömda leksaker.
10......Klockrena tweets som får ens vardag att bli lite roligare. James Endeacott: Just had a terrible dream. I dreamt I wasn't David Bowie.
11.....Pojkar som biter sig i läppen när de funderar på saker.
12.....När små barn man inte känner tittar på en riktigt länge, utan att vika blicken det minsta.
13.....När man är på väg hem och den bästa låten någonsin kommer upp på ipoden och man bara måste gå omvägar för att hinna lyssna klart på låten innan man kommer hem.
14.....När man helt plötsligt kommer ihåg hur det luktade när man badade hos sin farmor när man var liten.
15.....Människor som egentligen har lite för fina kläder på sig i skolan.
16.....Mustascher.
17.....När man upptäcker att man kan varenda rad i en låt som man inte ens kommer ihåg att man har hört förut.
18.....Känslan av att någon långt långt bort på tunnelbanan tittar på en och när man upptäcker vem det är, får ögonkontakt så ler han.
19.....När en idé poppar upp i huvudet som man inte kan släppa och sen går man runt i flera dagar och utvecklar idén till oändligheten, fast det egentligen är en ganska dålig idé.
20.....Ljudet när en dammsugare suger upp stora gruskorn.
21.....När folk har skrivit saker på väggar. Som här, och här och här.
22.....Att det på fillipinska finns ett ord för ingivelsen att nypa eller klämma på något som är outhärdligt gulligt: Gheegle
23.....När man läser om Harry Potter böckerna för hundrafemtielfte gången och man upptäcker att man fortfarande älskar varenda liten bokstav.
24..... Den här bilden.
25.....När människor har skrivit saker på internet som bara får en att bli jättelycklig. Som det här: "I am a lesbian and I was walking through a busy town holding my girlfriend's hand. As usual, we were glared at and yelled at a lot. Then we passed a woman walking with her daughter, who was maybe 7 years old. The little girl asked her mom why two girls were holding hands, and we heard her say after we passed, "Because they love each other."
26.....Att ligga i sängen och fundera på livets mysterium när man vet att man egentligen borde sova.
27......En hemlighet som alla andra vet.
2.....Gamla par som pussas på tunnelbanan.
3.....När ens hund blir så glad så hon inte vet var hon ska ta vägen, bara för att man kommer hem från skolan.
4.....När man får en kram i precis rätt ögonblick.
5.....Glada busschafförer som ler och och säger hej när man går på bussen.
6......När man upptäcker att man använder ett uttryck hela tiden.
7......När någon inte riktigt förstår ett skämt men låtsas göra det, och sen efter flera minuter när de verkligen förstår så börjar han skratta jättehögt.
8......Att man alltid bara minns det bästa som hände under sommaren.
9.....När man hittar sina bortglömda leksaker.
10......Klockrena tweets som får ens vardag att bli lite roligare. James Endeacott: Just had a terrible dream. I dreamt I wasn't David Bowie.
11.....Pojkar som biter sig i läppen när de funderar på saker.
12.....När små barn man inte känner tittar på en riktigt länge, utan att vika blicken det minsta.
13.....När man är på väg hem och den bästa låten någonsin kommer upp på ipoden och man bara måste gå omvägar för att hinna lyssna klart på låten innan man kommer hem.
14.....När man helt plötsligt kommer ihåg hur det luktade när man badade hos sin farmor när man var liten.
15.....Människor som egentligen har lite för fina kläder på sig i skolan.
16.....Mustascher.
17.....När man upptäcker att man kan varenda rad i en låt som man inte ens kommer ihåg att man har hört förut.
18.....Känslan av att någon långt långt bort på tunnelbanan tittar på en och när man upptäcker vem det är, får ögonkontakt så ler han.
19.....När en idé poppar upp i huvudet som man inte kan släppa och sen går man runt i flera dagar och utvecklar idén till oändligheten, fast det egentligen är en ganska dålig idé.
20.....Ljudet när en dammsugare suger upp stora gruskorn.
21.....När folk har skrivit saker på väggar. Som här, och här och här.
22.....Att det på fillipinska finns ett ord för ingivelsen att nypa eller klämma på något som är outhärdligt gulligt: Gheegle
23.....När man läser om Harry Potter böckerna för hundrafemtielfte gången och man upptäcker att man fortfarande älskar varenda liten bokstav.
24..... Den här bilden.
25.....När människor har skrivit saker på internet som bara får en att bli jättelycklig. Som det här: "I am a lesbian and I was walking through a busy town holding my girlfriend's hand. As usual, we were glared at and yelled at a lot. Then we passed a woman walking with her daughter, who was maybe 7 years old. The little girl asked her mom why two girls were holding hands, and we heard her say after we passed, "Because they love each other."
26.....Att ligga i sängen och fundera på livets mysterium när man vet att man egentligen borde sova.
27......En hemlighet som alla andra vet.
Förlåt förlåt förlåt förlåt!
Jag känner mig som världens sämsta bloggare just nu... Men min inspiration ligger verkligen på minus sjuttiotre. Som jag så vackert förklarade för Markus idag. När jag är inspirerad och ser en katt så går tankarna: "WOW, en katt! Tänk om jag hade en glittrig katt, då kanske den skulle gilla prinsesstårta, och den kanske skulle kunna åka ut i rymden. Och katter gillar ju kattmynta. Oj vad jag är sugen på mynta-te. Min glittriga prinsesstårtekatt kanske skulle kunna odla egen mynta så jag kunde göra te på det!" Nu när jag ser en katt är det ungefär så här: "En katt.... En grå katt var det visst...."
Ingen inspiration överhuvudtaget med andra ord. Annars är jag mest bara jätte, jätteförkyld...
Här är en spellista med det jag lyssnar på just nu iallafall. Hörs snart.
Just nu vill jag bara döden dö.
Min hals dödar mig verkligen just nu. Jag har väl drabbats av den där välbekanta komma-tillbaka-till-skolan-och-träffa-massa-människor-ont-i-halsen. Jag tror jag ska gå och sova och hoppas att det här är över till imorgon. Puss
Jag är sugen på förändring.
Jag är så vansinnigt trött på hur jag ser ut just nu... Jag brukar känna så ungefär en gång per år och då brukar jag ändra på något (som förra året då jag helt bytte frisyr) för att sedan tröttna på det ca ett år senare.... Just för tillfället är jag himla trött på både mina kläder, mitt hår, (mitt liv), mitt hem, mina skoldagar.
När dessa tider kommer brukar jag alltid ändra vissa delar av mitt vardagliga liv. Nu läser jag t.ex. dödsannonserna varje dag - och börjar gråta nästan varje gång. Jag har börjat tapetsera insidan på min garderob med bilder. Och det finaste jag vet just nu är hår i galna färger. Kanske är det det man ska satsa på? Eller kanske inte... Men här är lite snygga bilder iaf.
(källa)
(källa)
(källa)
Idag är det första september....
....och jag missade mitt tåg till Hogwarts i år igen... Tänk vad lätt allt bara skulle vara om den världen fanns på riktigt. Bara springa runt i det gigantiska slottet med trappor som rör sig, hemliga gångar och levande tavlor. Jag kan nog bli hur gammal som helst och ändå utan minsta tvivel åka till Hogwarts om någon erbjöd mig.
Ni som känner mig bra vet att jag lätt fastnar i saker och blir helt besatt (just nu är det the Libertines och True Blood) och det som jag var helt tokig i i slutet av mellanstadiet/början av högstadiet var just Harry Potter. Det kommer aldrig finnas böcker som jag har läst om så många gånger som J.K. Rowlings fantastiska böcker. Jag kunde varenda liten liten yttepyttedetalj och jag brydde mig egentligen inte om alla strider och allt det där. Det som jag älskade mest var när det handlade om vardagslivet på skolan. Fast jag kommer ihåg att jag tyckte att det var konstigt att de aldrig gick på toa, t.ex. För mig hade böckerna gärna kunnat vara dubbelt så långa där man fick veta exakt allt som hände där i deras vardag, exakt allt vad de fick lära sig på alla lektioner och exakt alla små oviktiga detaljer. Någonstanns långt inom mig har jag nog alltid velat bo just där; på stället med alla tinnar och torn, med de ändlösa vråna och den härliga atmosfären.
Idag är det första september och jag missade återigen Hogwartsexpressen.
Ni som känner mig bra vet att jag lätt fastnar i saker och blir helt besatt (just nu är det the Libertines och True Blood) och det som jag var helt tokig i i slutet av mellanstadiet/början av högstadiet var just Harry Potter. Det kommer aldrig finnas böcker som jag har läst om så många gånger som J.K. Rowlings fantastiska böcker. Jag kunde varenda liten liten yttepyttedetalj och jag brydde mig egentligen inte om alla strider och allt det där. Det som jag älskade mest var när det handlade om vardagslivet på skolan. Fast jag kommer ihåg att jag tyckte att det var konstigt att de aldrig gick på toa, t.ex. För mig hade böckerna gärna kunnat vara dubbelt så långa där man fick veta exakt allt som hände där i deras vardag, exakt allt vad de fick lära sig på alla lektioner och exakt alla små oviktiga detaljer. Någonstanns långt inom mig har jag nog alltid velat bo just där; på stället med alla tinnar och torn, med de ändlösa vråna och den härliga atmosfären.
Idag är det första september och jag missade återigen Hogwartsexpressen.
Släktträff.
Den här helgen har jag upplevt känslan av att gå bredvid 100 personer som bara känns som anonyma personer som man passerar på gatan en stressig dag, men som man i själva verket delar både kött, blod och historia med. Himla konstig känsla alltså.
The world is surreal and beautiful. And everything is fine.
Det råkade visst ta lite längre tid att komma igång med bloggandet, men sånt är livet. Från och med igår är vi störst på skolan iallafall. Det känns helknasigt. Imorse frågade en liten plutt mig om vägen till en korridor. Jag svarade fel.
Sommaren har verkligen varit underbar. Helt helt underbar. Att börja skolan igen känns lite tungt, men tanken på att jag den 14 juni kommer bli fri gör ändå hela saken hanterbar. Problemet är väl bara just nu att jag inte har någon som helst aning om vad jag vill göra när jag slutat. Men det ordnar sig väl alltid?
Just nu försöker jag mest komma in i rutinerna och sådär... Och så kollar jag massor på film, så filmbloggen har varit lite mer aktiv än vad den här bloggen har varit. Men jag lovar att det ska bli bättre!
Men puss på er! Jag återkommer snart! Och den här gången ska det bli snart!
Jag kommer bli tjock.
Här på Tjörn brukar det för det mesta vara full fart. Alltid är det någon boll som ska sparkas, en bikini som ser badsugen ut och en studsmatta som lockar. Men i år är det andra bullar. Alla små människor är just nu nämligen ute på sina egna äventyr - utan mig. USA, jobb och annat gör att jag för tillfället inte har någon jag kan sparka boll med, ingen som vill springa ner till stranden för ett impulsdopp och ingen som känner för att hoppa studsmatta med mig (även om jag själv inte heller är sugen). Vad leder denna "ensamhet" till då? Jo att jag läser, läser och läser. Och kanske behövs det med tanke på hur många böcker jag har med mig.
Igår läste jag klart Just Kids av Patti Smith och den var otroligt bra, kan verkligen verkligen rekommenderas! Och nu har jag börjat med Kunzelmann & Kunzelmann (tack för tipset Alice!) och att läsa är ju himla trevligt. Man kan då kombinera några av de saker jag gör helst - solning, läsning och kaffedrickande - hela tiden iförd min stråhatt med svart band i som jag förälskat mig helt i.
Men vad leder allt detta till då? Jo jag kommer bli tjock. Jag bara äter och äter och ligger och vilar. Inte ens min hund har lust att gå promenader längre. Ibland är livet jobbigt alltså. Så därför tänkte jag nu återgå till böckernas värld, med en latte på min brännheta altan.
Ses
Hej då!
Nu drar jag och är inte hemma på ungefär en månad. Kanske får jag tillgång till internet, men annars får ni ha en superhärlig sommar och så ses vi senare.
Random roliga saker.
Okej det var länge sen jag skrev något "seriöst", men jag är helt enkelt inte alls på humör för sånt just nu! Jag vill bara leva livet, sola, äta glass, titta upp i himlen och se BLAD, svettas även fast jag inte har jacka och göra allmänt roliga saker.
Men här är lite saker som jag sett/upptäckt/hänt mig de senaste dagarna.
♦ Jag har börjat lyssna på gangsta-rap och klassisk musik för att vidga mina vyer lite.
♦ Jag gjorde nån enkätundersökning av nån konstig anledning där det kom en fråga med så himla random svar.
Fråga: Vad är effektiva metoder för att skydda mot graviditet?
Svar 1: Skölja slidan med coca-cola efter sexuellt umgänge
Svar 2: Om kvinnan har huvudet nere och benen uppåt i minst två timmar efter sexuellt umgänge.
Man bara WTF?!
♦ Jag har kommit på att rytmen i Gang of Gin (med shambles) är en ganska bra beskrivning hur en fylla känns för mig. Om nån har lust nån dag kan jag beskriva exakt hur, men jag tror inte nån direkt är intresserad av det.
♦ Jag har börjat läsa en så himla himla fin bok. Jag har bara läst två kapitel men jag dör, den är så fin. Den heter en clowns åsikter och är skriven av en av mina favoritförfattare Heinrich Böll. Vi tittar på ett litet citat:
Det var mycket bättre att låta honom sitta där i ensamheten och peta sig i samvetet. Jag kände mig eländig. Jag glömde förresten nämna att jag inte bara är utrustad med melankoli och huvudvärk utan också med en annan, nästan mystisk egenskap: jag kan känna lukter i telefonen, och Kostert luktade sött av violpastiller. Jag var tvungen att gå upp och borsta tänderna.
♦ Idag är det förresten exakt 30 år sen Ian Curtis dog. Jag uppskattar hans gudomliga musik mer och mer för var dag som går. Det är på riktigt ren poesi.
♦ Min lilla klass fick testa på att cykla enhjuling och gå på lina idag också. Jag agerade fotograf (men lyckades ändå döda min tå så nu kan jag typ inte gå) och ni kan hitta alla bilderna på facebook. Bli kompis med mig där vetja! Skulle vara roligt att se vilka ni är, om ni nu vågar! Här hittar ni mig iallafall.
Men här är lite saker som jag sett/upptäckt/hänt mig de senaste dagarna.
♦ Jag har börjat lyssna på gangsta-rap och klassisk musik för att vidga mina vyer lite.
♦ Jag gjorde nån enkätundersökning av nån konstig anledning där det kom en fråga med så himla random svar.
Fråga: Vad är effektiva metoder för att skydda mot graviditet?
Svar 1: Skölja slidan med coca-cola efter sexuellt umgänge
Svar 2: Om kvinnan har huvudet nere och benen uppåt i minst två timmar efter sexuellt umgänge.
Man bara WTF?!
♦ Jag har kommit på att rytmen i Gang of Gin (med shambles) är en ganska bra beskrivning hur en fylla känns för mig. Om nån har lust nån dag kan jag beskriva exakt hur, men jag tror inte nån direkt är intresserad av det.
♦ Jag har börjat läsa en så himla himla fin bok. Jag har bara läst två kapitel men jag dör, den är så fin. Den heter en clowns åsikter och är skriven av en av mina favoritförfattare Heinrich Böll. Vi tittar på ett litet citat:
Det var mycket bättre att låta honom sitta där i ensamheten och peta sig i samvetet. Jag kände mig eländig. Jag glömde förresten nämna att jag inte bara är utrustad med melankoli och huvudvärk utan också med en annan, nästan mystisk egenskap: jag kan känna lukter i telefonen, och Kostert luktade sött av violpastiller. Jag var tvungen att gå upp och borsta tänderna.
♦ Idag är det förresten exakt 30 år sen Ian Curtis dog. Jag uppskattar hans gudomliga musik mer och mer för var dag som går. Det är på riktigt ren poesi.
♦ Min lilla klass fick testa på att cykla enhjuling och gå på lina idag också. Jag agerade fotograf (men lyckades ändå döda min tå så nu kan jag typ inte gå) och ni kan hitta alla bilderna på facebook. Bli kompis med mig där vetja! Skulle vara roligt att se vilka ni är, om ni nu vågar! Här hittar ni mig iallafall.
Vad jag gillar för killar.
Killar som är lekfulla
Killar med tatueringar på bröstet
Killar med lockigt hår på en sommaräng
Killar med en "i don't give a damn"-look
Killar med pussläppar
Killar som Peter
Killar som skrattar
Killar med speciella ögonbryn som säger shhh!
Killar med snygg käklinje
Killar som jim morrison
Killar som flörtblinkar
Killar som spelar gitarr utan tröja, barfota på golvet.
Killar med coola skor
Killar som vågar pussa andra killar
Om du finns därute kan du ju höra av dig... Typ nu på en gång!
Killar med tatueringar på bröstet
Killar med lockigt hår på en sommaräng
Killar med en "i don't give a damn"-look
Killar med pussläppar
Killar som Peter
Killar som skrattar
Killar med speciella ögonbryn som säger shhh!
Killar med snygg käklinje
Killar som jim morrison
Killar som flörtblinkar
Killar som spelar gitarr utan tröja, barfota på golvet.
Killar med coola skor
Killar som vågar pussa andra killar
Om du finns därute kan du ju höra av dig... Typ nu på en gång!
New love grows on trees
Ibland känns det som alla andra tycker exakt tvärtemot vad jag tycker. Folk skrattar åt annat än vad jag gör, folk värdesätter saker helt annorlunda än vad jag gör och när jag tycker att jag har skrivit ett extra bra blogginlägg eller gjort en sjukt bra spotifylista får man 0 kommentarer från folk. Såhär kanske alla känner, men jag kan inte fatta att jag tycker så olikt jämfört med många andra.
Nu tänkte jag ge er min Maj-spellista. Jag tycker den är ganska dålig... Men de spellistor som jag tycker är dåliga brukar ni ofta tycka är de bästa, så varsågod!
MAJ
Oj, vad jag låter bitter. Det är jag inte! Tycker bara det är lite roligt att mina och andras åsikter ofta skiljer sig så mycket!
Nu tänkte jag ge er min Maj-spellista. Jag tycker den är ganska dålig... Men de spellistor som jag tycker är dåliga brukar ni ofta tycka är de bästa, så varsågod!
MAJ
Oj, vad jag låter bitter. Det är jag inte! Tycker bara det är lite roligt att mina och andras åsikter ofta skiljer sig så mycket!
Lite saker om mig som ni kanske inte visste, eller så kanske ni vet.
- Det är absolut absolut absolut omöjligt för mig att ha städat i mitt rum. Hur ofta jag än städar så ser det ändå ut som tjenobyl därinne. Just nu är det så stökigt att jag i princip inte kan komma fram till min säng. Tina kommenterade det som faschinerande tidigare idag.
- Jag har himla svårt att öppna mig för andra människor, men det har blivit mycket bättre på sistone.
- Bland det tråkigaste som finns tycker jag är att sminka mig. Dör av uttråkning ungefär. Jag sminkade mig inte heller förrän jag gick i åttan, trots att jag var lite halvfjortis.
- Jag är värdelös på att gå i klackar.
- Jag har aldrig någonsin rökt en vanlig cigarett. Var fruktansvärt anti rökning när jag gick i högstadiet, så därför stod jag emot grupptrycket och prövade aldrig. Nu bryr jag mig egentligen inte, men tycker det skulle vara idiotiskt att börja nu, eftersom jag tycker att om man går i tvåan på gymnasiet är man smart nog att veta hur idiotiskt det är.
- Jag tycker ofta att gamla tanter klär sig otroligt coolt.
- Någon gång i livet ska jag ha regnbågsfärgade dreads. Det står på min att-göra-i-livet-lista. Annars skulle jag hemskt gärna kunna tänka mig bubbelgumsrosa hår. Det skulle vara så himla himla fint. Lite såhär ungefär.
- Jag är helt extremt beroende av filmer. Jag tittar på film nästan hela tiden. Tycker det är något av det mest avslappnande som finns (just nu tittar jag till exempel på Life Aquatic). Fast för det allra mesta ser jag bara om gamla filmer som jag gillar. Vet inte hur många gånger jag har sett vissa filmer, som harry potter filmerna, star wars, shrek 2 och Kalle och chokladfabriken. Varför jag hela tiden ser om filmer tror jag är för att det är tryggt på något sätt. Man behöver liksom inte oroa sig för att filmen kommer vara dålig, för man vet redan att den är bra.
"Det är ingen konst att vara modig om man aldrig är rädd"
"Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi."
Det här är vad svenska wikipedia säger om rädsla. Jag har egentligen aldrig haft några riktigt stora fobier eller rädslor, förutom kanske mot getingar när jag var liten, men det finns en sak som verkligen gör mitt liv lite jobbigare. Jag tror nämligen alltid att det värsta kommer hända, i alla situationer. Så fort jag kommer hem och det inte är någon hemma tror jag att det är någon psykopat som gömmer sig bakom hörnen; varje gång jag äter mat tror jag att jag ska bli matförgiftad; och varje dag jag åker tunnelbana tror jag att någon kommer spränga upp tåget.
Det är himla jobbigt det här, för även om jag med 110 procents säkerhet vet att det inte kommer hända något - att jag inte kommer ramla ner genom gatan, ner till brinnande lava, om jag går på en speciellt gatsten - så tänker jag alltid tanken och egentligen kan man säga att jag går runt och är rädd hela hela tiden.
Självklart kan jag kontrollera min konstanta rädsla, och det är inte så att det styr mitt liv på något sätt. Kanske är det för att jag ändå är himla mentalt stabil just nu. Vad skulle hända med mina rädslor om jag i framtiden mådde sämre, en viss del av mig säger att de skulle kunna spela en större roll i mitt liv då, men jag får väl hoppas att det inte blir så. Och det har blivit bättre sen jag var yngre. Då kunde jag leta igenom hela duchen, tvättkorgen och toalettskåpet på jakt efter mördare innan jag kunde gå på toa och varje kväll när jag skulle sova fick jag för mig att mitt hus skulle brinna upp under natten - och jag hade loftsäng vilket gjorde att röken skulle stiga och döda mig. Lika illa är det inte längre. Man kan ju bara hoppas att det fortsätter att utvecklas åt det hållet.
Idag när jag var och jobbade så var det en dörr som var stängd och min första tanke var att det låg en död människa därinne - alternativt en zombie - och det gjorde att jag inte alls vågade gå in i det rummet. Jag gick runt på helspänn hela tiden när jag var där och trodde att något hemskt (vet inte riktigt vad) skulle hända. Gick därifrån så fort jag kunde.
Fast på något sätt så tror jag att det finns positiva saker som kan komma ur den här rädslan. Mina sinnen är nästan alltid - speciellt när jag är ensam - på helspänn vilket gör att jag ofta lägger märke till små detaljer. Dessutom är jag för det mesta väldigt lugn när det väl händer en krissituation. Kanske är det för att jag redan har tänkt mig att den saken som händer skulle kunnat hända. Som när jag är barnvakt till exempel. Då har jag redan räknat med att barnet kommer att slå sig så om det väl händer blir jag inte överraskad och kan hantera situationen på ett ganska vettigt sätt. Kanske är det för att i mitt huvud har barnet halvt dött, medan det som händer är att han får ett skrapsår. Då tycker på något sätt min hjärna att situationen är ganska kontrollerbar.
Det här är vad svenska wikipedia säger om rädsla. Jag har egentligen aldrig haft några riktigt stora fobier eller rädslor, förutom kanske mot getingar när jag var liten, men det finns en sak som verkligen gör mitt liv lite jobbigare. Jag tror nämligen alltid att det värsta kommer hända, i alla situationer. Så fort jag kommer hem och det inte är någon hemma tror jag att det är någon psykopat som gömmer sig bakom hörnen; varje gång jag äter mat tror jag att jag ska bli matförgiftad; och varje dag jag åker tunnelbana tror jag att någon kommer spränga upp tåget.
Det är himla jobbigt det här, för även om jag med 110 procents säkerhet vet att det inte kommer hända något - att jag inte kommer ramla ner genom gatan, ner till brinnande lava, om jag går på en speciellt gatsten - så tänker jag alltid tanken och egentligen kan man säga att jag går runt och är rädd hela hela tiden.
Självklart kan jag kontrollera min konstanta rädsla, och det är inte så att det styr mitt liv på något sätt. Kanske är det för att jag ändå är himla mentalt stabil just nu. Vad skulle hända med mina rädslor om jag i framtiden mådde sämre, en viss del av mig säger att de skulle kunna spela en större roll i mitt liv då, men jag får väl hoppas att det inte blir så. Och det har blivit bättre sen jag var yngre. Då kunde jag leta igenom hela duchen, tvättkorgen och toalettskåpet på jakt efter mördare innan jag kunde gå på toa och varje kväll när jag skulle sova fick jag för mig att mitt hus skulle brinna upp under natten - och jag hade loftsäng vilket gjorde att röken skulle stiga och döda mig. Lika illa är det inte längre. Man kan ju bara hoppas att det fortsätter att utvecklas åt det hållet.
Idag när jag var och jobbade så var det en dörr som var stängd och min första tanke var att det låg en död människa därinne - alternativt en zombie - och det gjorde att jag inte alls vågade gå in i det rummet. Jag gick runt på helspänn hela tiden när jag var där och trodde att något hemskt (vet inte riktigt vad) skulle hända. Gick därifrån så fort jag kunde.
Fast på något sätt så tror jag att det finns positiva saker som kan komma ur den här rädslan. Mina sinnen är nästan alltid - speciellt när jag är ensam - på helspänn vilket gör att jag ofta lägger märke till små detaljer. Dessutom är jag för det mesta väldigt lugn när det väl händer en krissituation. Kanske är det för att jag redan har tänkt mig att den saken som händer skulle kunnat hända. Som när jag är barnvakt till exempel. Då har jag redan räknat med att barnet kommer att slå sig så om det väl händer blir jag inte överraskad och kan hantera situationen på ett ganska vettigt sätt. Kanske är det för att i mitt huvud har barnet halvt dött, medan det som händer är att han får ett skrapsår. Då tycker på något sätt min hjärna att situationen är ganska kontrollerbar.
(bilden har typ inget med texten att göra, tyckte bara den var himla himla fin)
Hej hej hemskt mycket hej
Idag är det ju valborgsmässoafton. Hallelujah. Jag har haft en alldeles förskräcklig dag hitills, där allt som kunnat gå fel (och även det som egentligen inte kan det) har gjort det. Det som varit lite lustigt är att jag trots alla motgångar fortfarande har hållit humöret uppe, varför det blev så vetekatten, men det är ju en bra sak i allafall.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll, som alltid på valborg.... Det känns som de flesta anser att det är en ganska överskattad högtid - och jag kan till viss del hålla med - men som vi ändå ska försöka göra något galet på. Det som jag mest kommer ihåg från tidigare valborgsfiranden är att jag har frusit något vansinnigt. Det är väl som de säger i "Blåsippan ute i backarna står" att man överskattar värmen lite vid den här tiden. I allafall jag är typexemplet på en svensk optimist som solar i mars. Men vi får se vad kvällen har att bjuda på.
Och snart är det maj - väldigt snart till och med, om 7h och 50 minuter i skrivande stund - och jag kan inte förstå att det går så himla fort. Det skrämmer mig när mina föräldrar säger att det blir ännu värre när man blir äldre, jag tycker ju att det går jobbigt fort nu! Men det är väl bara att försöka hänga med i farten och styra så gott det går! Som när man hamnar i en skidbacke som är alldeles för brant och skidorna inte går att stanna med. Då är det bara att försöka svänga för att få en känsla av kontroll. Fast idag det känts som att min skidbacke har varit en puckelpist - där varenda liten puckel försökt få mig ur balans. Men jag kämpar på!
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på ikväll, som alltid på valborg.... Det känns som de flesta anser att det är en ganska överskattad högtid - och jag kan till viss del hålla med - men som vi ändå ska försöka göra något galet på. Det som jag mest kommer ihåg från tidigare valborgsfiranden är att jag har frusit något vansinnigt. Det är väl som de säger i "Blåsippan ute i backarna står" att man överskattar värmen lite vid den här tiden. I allafall jag är typexemplet på en svensk optimist som solar i mars. Men vi får se vad kvällen har att bjuda på.
Och snart är det maj - väldigt snart till och med, om 7h och 50 minuter i skrivande stund - och jag kan inte förstå att det går så himla fort. Det skrämmer mig när mina föräldrar säger att det blir ännu värre när man blir äldre, jag tycker ju att det går jobbigt fort nu! Men det är väl bara att försöka hänga med i farten och styra så gott det går! Som när man hamnar i en skidbacke som är alldeles för brant och skidorna inte går att stanna med. Då är det bara att försöka svänga för att få en känsla av kontroll. Fast idag det känts som att min skidbacke har varit en puckelpist - där varenda liten puckel försökt få mig ur balans. Men jag kämpar på!
Det här är förresten vad jag håller på med just nu - redigerar bilder på Emil på min fotolektion.
"The dreams in which i'm dying are the best i've ever had"
Jag tror jag har bestämt mig för att sluta rida. Jag har ridit ganska länge och för mig har det alltid varit ett ställe där jag inte behövt tänka på allt annat som hänt i mitt liv. Det varit stunden på veckan där jag helt kunnat släppa all vardagsskit. Men jag känner inte längre att det ger mig någonting, och jag känner att jag har slutat utvecklas. Så därför tror jag att jag ska sluta...
Men på ett sätt känns det så himla konstigt att göra det. Jag har egentligen aldrig varit den tjejen som spenderar hela sin lediga tid i stallet, men jag har alltid velat det. Min största dröm har under hela min uppväxt varit att flytta ut på landet, till en stor bondgård och skaffa hästar. Jag vet inte hur många ritningar jag har gjort över hur mitt stall skulle se ut. Visst har dessa drömmar blivit färre och färre på sistone, men de har fortfarande funnits där. Att helt sluta rida blir som ett "statement"; att nu är den tiden av mitt liv över.
Jag tycker det är skrämmande hur mycket mina åsikter och värderingar har ändrats under de sista åren. Jag som förr helst ville flytta ut till landet känner mig nu mycket mer dragen till att flytta till någon stor stad och leva livet. Förut var jag till 110 procent emot droger, men nu bryr jag mig egentligen inte alls. Och när jag var yngre var skolan nästan det enda jag tänkte på, nu orkar jag knappt bry mig om jag inte får MVG.
Det är läskigt när saker förändras på så kort tid. Att man förändras i den här åldern är väl vansinnigt normalt. Det är ju under den här tiden vi utvecklas som mest till oss själva. Men när jag var yngre tänkte jag aldrig mig själv som den jag nu har blivit eller är på väg att bli. Det är läskigt när man upptäcker sånt.
Att sluta rida känns som ännu ett steg bort från hur jag trodde att mitt liv skulle bli, och det känns konstigt...
Men på ett sätt känns det så himla konstigt att göra det. Jag har egentligen aldrig varit den tjejen som spenderar hela sin lediga tid i stallet, men jag har alltid velat det. Min största dröm har under hela min uppväxt varit att flytta ut på landet, till en stor bondgård och skaffa hästar. Jag vet inte hur många ritningar jag har gjort över hur mitt stall skulle se ut. Visst har dessa drömmar blivit färre och färre på sistone, men de har fortfarande funnits där. Att helt sluta rida blir som ett "statement"; att nu är den tiden av mitt liv över.
Jag tycker det är skrämmande hur mycket mina åsikter och värderingar har ändrats under de sista åren. Jag som förr helst ville flytta ut till landet känner mig nu mycket mer dragen till att flytta till någon stor stad och leva livet. Förut var jag till 110 procent emot droger, men nu bryr jag mig egentligen inte alls. Och när jag var yngre var skolan nästan det enda jag tänkte på, nu orkar jag knappt bry mig om jag inte får MVG.
Det är läskigt när saker förändras på så kort tid. Att man förändras i den här åldern är väl vansinnigt normalt. Det är ju under den här tiden vi utvecklas som mest till oss själva. Men när jag var yngre tänkte jag aldrig mig själv som den jag nu har blivit eller är på väg att bli. Det är läskigt när man upptäcker sånt.
Att sluta rida känns som ännu ett steg bort från hur jag trodde att mitt liv skulle bli, och det känns konstigt...
