En sak som irriterar mig...
Jag har kommit på en sak som verkligen irriterar mig i filmer. Det är när barn inte tänker som barn. När man så tydligt märker att det är en vuxen som skrivit manuset. Okej det är självklart att det är en vuxen som skrivit manuset med det ska inte märkas!!!
I den filmen som jag nästan mest irriteras på det här fenomenet är i den första Harry Potter-filmen. Och det finns speciellt en scen i den som jag håller på att spy på! Det är när Harry förstår hur allt hänger ihop. Ni vet när han föstår att den som gett Hagrid drakägget måste ha gjort det av en mening. Han säger typ: "What Hagrid wants more than everything else is a dragon. And then a stranger shows up who just happens to have a dragonegg. (....) Why didn't I think of it before?!"
Det är den där sista raden som verkligen irriterar mig. Det är klart att du inte borde tänkt på det förut. Du är fan ELVA ÅR!!!! Vilken elvaåring kopplar ihop sådana saker egentligen?? Ush vad irriterad jag blir när jag tänker på det!
I den filmen som jag nästan mest irriteras på det här fenomenet är i den första Harry Potter-filmen. Och det finns speciellt en scen i den som jag håller på att spy på! Det är när Harry förstår hur allt hänger ihop. Ni vet när han föstår att den som gett Hagrid drakägget måste ha gjort det av en mening. Han säger typ: "What Hagrid wants more than everything else is a dragon. And then a stranger shows up who just happens to have a dragonegg. (....) Why didn't I think of it before?!"
Det är den där sista raden som verkligen irriterar mig. Det är klart att du inte borde tänkt på det förut. Du är fan ELVA ÅR!!!! Vilken elvaåring kopplar ihop sådana saker egentligen?? Ush vad irriterad jag blir när jag tänker på det!
Come on girl!
Att det är internationella kvinnodagen idag har väl ingen missat? Jag har tillbringat den här dagen med att dissikera en råtta, plugga galet och nysa som en tok. Hur låter det?
Som de absolut flesta konstaterar så borde inte den här dagen behöva existerar, men tyvärr lever vi ännu inte i ett jämställt samhälle och då kanske det kan vara bra med en dag för att försöka få lite mer fart på debatten? Jag är så himla glad över att jag lever både i ett land och i en tid då jämställdheten ändå är hyfsat bra. När jag var på Borneo såg jag inte en enda kvinnlig bilförare, och när jag åkte till Kuala Lumpur såg jag kanske 5 stycken, och då är KL ändå en stad där det är bilar överallt. Det fick mig verkligen att förstå hur långt fram i jämställdhetsfrågan vi är Sverige.
På sistone har jag även läst mest klassisk litteratur och ibland blir jag skrämd över hur kvinnosynen verkar ha sett ut förr. Många av dessa klassiska böcker har varit skrivna av män och ibland känns det som att de såg på kvinnor som oförstående djur.
Att leva som kvinna i Sverige år 2010 är kanske inte alls hemskt om man jämför med hur det var på t.ex. 1700-talet eller hur det fortfarande är i många länder utomlands. Men det finns fortfarande saker kvar. Varför ska man nöja sig med något som bara är okej? Jag är dock lite rädd för att jämställdhetsdebatten på sista tiden har mattats av. Bara för att vi lever i ett av världens mest jämställda länder betyder inte det att vi kan bli ännu bättre.
Här är en spellista med låtar gjorda av kvinnor jag gillar. Ni har fått den förut, men nu får ni den igen!
Alla tjejer (och killar) därute ska få en annan present av mig. Det är en sida med 100 tips för att börja älska sig själv. Något som jag tror att (speciellt) vi tjejer är ganska dåliga på.
HÄR HITTAR DU DEN PRESENTEN!
Som de absolut flesta konstaterar så borde inte den här dagen behöva existerar, men tyvärr lever vi ännu inte i ett jämställt samhälle och då kanske det kan vara bra med en dag för att försöka få lite mer fart på debatten? Jag är så himla glad över att jag lever både i ett land och i en tid då jämställdheten ändå är hyfsat bra. När jag var på Borneo såg jag inte en enda kvinnlig bilförare, och när jag åkte till Kuala Lumpur såg jag kanske 5 stycken, och då är KL ändå en stad där det är bilar överallt. Det fick mig verkligen att förstå hur långt fram i jämställdhetsfrågan vi är Sverige.
På sistone har jag även läst mest klassisk litteratur och ibland blir jag skrämd över hur kvinnosynen verkar ha sett ut förr. Många av dessa klassiska böcker har varit skrivna av män och ibland känns det som att de såg på kvinnor som oförstående djur.
Att leva som kvinna i Sverige år 2010 är kanske inte alls hemskt om man jämför med hur det var på t.ex. 1700-talet eller hur det fortfarande är i många länder utomlands. Men det finns fortfarande saker kvar. Varför ska man nöja sig med något som bara är okej? Jag är dock lite rädd för att jämställdhetsdebatten på sista tiden har mattats av. Bara för att vi lever i ett av världens mest jämställda länder betyder inte det att vi kan bli ännu bättre.
Här är en spellista med låtar gjorda av kvinnor jag gillar. Ni har fått den förut, men nu får ni den igen!
Alla tjejer (och killar) därute ska få en annan present av mig. Det är en sida med 100 tips för att börja älska sig själv. Något som jag tror att (speciellt) vi tjejer är ganska dåliga på.
HÄR HITTAR DU DEN PRESENTEN!
Mitt framtida hem.
Jag är 17 år. Om ett och ett halvt år går jag ut gymnasiet, och förhoppningsvis kommer jag så snart det går flytta hemifrån. Just nu finns det nog inget som jag hellre vill, jag är så trött på att bo tillsammans med min familj. Skulle tro att det är en typisk känsla för en sjuttonåring, men ändå... Självklart förstår jag att man inte kan få sin drömlägenhet på en gång men så här skulle den se ut om jag fick välja.
En vindsvåning skulle inte sitta fel. Med en hängmatta.
Med en massa fina lampor överallt. Jag älskar lampor...
Jag skulle ha ett magnifikt bibliotek. Med ett runt fönster i.
En fin balkong för fina sommarkvällar.
Ett kök fyllt med fina burkar.
Med utsikt över det här, helst samtidigt.
Med väggar fyllda av minnen.
Lite så skulle det se ut... Om ni hittar en sån lägenhet kan ni ju ringa mig.
Btw, nu finns jag även på lookbook.
En vindsvåning skulle inte sitta fel. Med en hängmatta.
Med en massa fina lampor överallt. Jag älskar lampor...
Jag skulle ha ett magnifikt bibliotek. Med ett runt fönster i.
En fin balkong för fina sommarkvällar.
Ett kök fyllt med fina burkar.
Med utsikt över det här, helst samtidigt.
Med väggar fyllda av minnen.
Lite så skulle det se ut... Om ni hittar en sån lägenhet kan ni ju ringa mig.
Btw, nu finns jag även på lookbook.
Vad hände med "fulfingret"?
När jag var liten (eller yngre för jag är ju fortfarande ganska liten) så fanns det ett uttryck som verkligen överanvändes, både i filmer, musik och i det "verkliga livet". Det uttryck jag syftar på är "fuck you". Jag kommer ihåg när jag gick i ettan kanske (1999/2000) och ALLA sa fuck you hela tiden och pekade med "fulfingret". Till en början förstod jag verkligen inte vad alla menade när de sa så, men sen sa nån äldre elev att det betydde "knulla dig". Och jag ba: Va? Jag kunde inte alls förstå meningen med att gå runt och säga så till folk. Det dröjde faktiskt ganska lång tid innan jag förstod att det var en slags svordom.
Men nu tillbaka till frågan: Vad hände med "fulfingret"? Jag tycker inte det känns som någon använder det eller säger fuck you längre. Är det så att det helt dött ut, eller umgås jag bara inte med sådana människor längre?
Men nu tillbaka till frågan: Vad hände med "fulfingret"? Jag tycker inte det känns som någon använder det eller säger fuck you längre. Är det så att det helt dött ut, eller umgås jag bara inte med sådana människor längre?
Okej vi ger upp temat just nu...
Jag är sugen på att blogga men inte om bokstaven T, så just nu tar vi en paus från det.
En av mina stora passioner är youtubeklipp, och jag är på ständig jakt efter nya favoriter. Nu för en stund sen hittade jag ett som var så himla gulligt så det är inte sant.
De är över 90 år gamla och har varit gifta i 62 år. Jag gråter lite inombords av lycka när jag hör om sådana här människor. Alldeles imponerad över hur två människor kan lyckas hålla ihop så länge och fortfarande verkar älska varandra. Många verkar ha ålderskomplex och tycka att det värsta som finns är att bli "gammal och grå", men om man får ha det såhär och leva med sin älskade så tycker inte jag det verkar så hemskt att bli gammal...
En av mina stora passioner är youtubeklipp, och jag är på ständig jakt efter nya favoriter. Nu för en stund sen hittade jag ett som var så himla gulligt så det är inte sant.
De är över 90 år gamla och har varit gifta i 62 år. Jag gråter lite inombords av lycka när jag hör om sådana här människor. Alldeles imponerad över hur två människor kan lyckas hålla ihop så länge och fortfarande verkar älska varandra. Många verkar ha ålderskomplex och tycka att det värsta som finns är att bli "gammal och grå", men om man får ha det såhär och leva med sin älskade så tycker inte jag det verkar så hemskt att bli gammal...
Vem är du?
Idag hade jag massa ont i halsen när jag vaknade så jag stannade hemma och försökte plugga... Vilket inte direkt gick så jättebra... Men men.
Jag läser väldigt många olika bloggar, och då och då blir jag så himla förvånad över vad jag läser. Ni känner säkert igen er i att det känns som man lär känna de bloggare man följer. Så tycker jag väldigt ofta det känns i alla fall. Jag menar, man får ju höra om deras funderingar nästan varje dag. Men då och då får man se någon ny sida personen i fråga och ibland stämmer det verkligen inte överens med bilden av personen man "trodde man kände".
Som när jag hör vissa bloggare prata, och man hade förväntat sig en helt annan röst.. Eller som när jag precis upptäckte att en kille vars blogg jag följer har en ett år gammal dotter. Man blir bara så förvånad.
Man kan tro så mycket om personer, men sen visar det sig verkligen inte stämma... Ganska intressant. Om man vänder på steken så kan man ju dessutom börja spekulera i vad ni söta personer som läser den här bloggen tror om mig... Jag menar, det är mycket som händer i mitt liv som jag inte nämner här... Tänk om ni tror att jag är en helt annan person än vad jag är? Både en lite skrämmande men samtidigt intressant tanke....
Men det är väl allt det här som är det "fina" med internet? Att man kan vara en annan person än vad man egentligen är. Att man kan skapa sig ett "låtsasliv" och för ett slag få vara så.
(Källa)
Som när jag hör vissa bloggare prata, och man hade förväntat sig en helt annan röst.. Eller som när jag precis upptäckte att en kille vars blogg jag följer har en ett år gammal dotter. Man blir bara så förvånad.
Man kan tro så mycket om personer, men sen visar det sig verkligen inte stämma... Ganska intressant. Om man vänder på steken så kan man ju dessutom börja spekulera i vad ni söta personer som läser den här bloggen tror om mig... Jag menar, det är mycket som händer i mitt liv som jag inte nämner här... Tänk om ni tror att jag är en helt annan person än vad jag är? Både en lite skrämmande men samtidigt intressant tanke....
Men det är väl allt det här som är det "fina" med internet? Att man kan vara en annan person än vad man egentligen är. Att man kan skapa sig ett "låtsasliv" och för ett slag få vara så.
(Källa)
Varför....
....har jag inte pluggat?
....är det kallt ute igen?
....är det spotifyreklam hela tiden?
....tar alla livet av sig?
I'm back...
...and I'm stronger than ever!
Nu har jag fått peppa till mig lite och just nu känner jag mig faktiskt väldigt glad!
Jag har alltid varit ganska mycket emot att tatuera mig. Jag har tyckt att det är häftigt på de som har en sån stil och så... Men det har blivit en sån sak som typ alla vill göra... Men på senaste tiden har jag börjat ändra mig lite och börjat tycka att det faktiskt kan vara asnice.
Om jag skulle tatuera mig skulle det var något som verkligen betyddde något för mig... Jag gillar när tatueringar ser lite lätt hemmagjorda ut... Vi får väl se vad som händer i framtiden... Här är några tatueringar som jag tycker sjukt snygga.
Nu har jag fått peppa till mig lite och just nu känner jag mig faktiskt väldigt glad!
Jag har alltid varit ganska mycket emot att tatuera mig. Jag har tyckt att det är häftigt på de som har en sån stil och så... Men det har blivit en sån sak som typ alla vill göra... Men på senaste tiden har jag börjat ändra mig lite och börjat tycka att det faktiskt kan vara asnice.
Om jag skulle tatuera mig skulle det var något som verkligen betyddde något för mig... Jag gillar när tatueringar ser lite lätt hemmagjorda ut... Vi får väl se vad som händer i framtiden... Här är några tatueringar som jag tycker sjukt snygga.
Om att flyga iväg...
I mitt förra inlägg skrev jag att jag hade svårt att koncentrera mig när jag bara ville flyga iväg någonstanns långt borta. Det här inlägget handlar om vart jag vill flyga, och varje destination får en egen låt. Visst låter det bra!
Jag vill flyga iväg...
...till framtiden. För att se hur jorden ser ut, för att se hur jag har det, för att se om mina drömmar kommer slå in. Sen vill jag komma tillbaka, visa foton och säga: This is the future. Förhoppningsvis är det lite mer som i Star Wars.... Lite mer lasersvärd, fina frisyrer och "may the force be with you".
...till kärleken. Något som verkligen fattas i mitt liv... Det känns så tragiskt att skriva så, men det är så det känns... For lovers får vara kärlekslåten. Både för att det är en bra låt och för textraden "this is for lovers, running away" som passar utomordentligt till vad jag känner för, att fly iväg.
...från vardagstråket. Eller egentligen inte, för jag gillar delvis vardagen... Men jag vill hitta ett sätt att uppskatta de små sakerna i livet. Lite som i Amelié från Montmartre.
...till Moskva. Är verkligen fruktansvärt sugen på att åka dit! Det skulle vara amazing! Soviet Kitsch är en av Regina Spektors bästa skivor tycker jag, därför får en bra låt därirfrån passa här.
...till sommaren. Jag vill verkligen gå omkring i shorts, äta mjukglass med strössel, ha picknick i fina parker och ha ledigt från skolan. Känns lite jobbigt att det bara är februari... Här kommer Summerbreeze.
...till tiden då man hade fina klänningar, dansade till klassisk musik och hela livet var en stor bal. Som i Marie Antoinette.
...ut i Rymden och chilla där lite... Liksom för att få lite perspektiv på tillvaron. Fast ärligt talat tror jag inte jag skulle våga... Det känns bara så... STORT... Man skulle nog känna sig ganska liten. Ungefär som när man badar på lite för djupt vatten alldeles själv. Vi kanske bara ska ta och stoppa Rymden I En Låda.
...till när jag är lite äldre, typ 22. Jag är trött att vara en liten pluttig 17-åring... 22 med Lily Allen får avsluta den här listan. 22 verkar vara en bra ålder. Det här är några 22-åringar:
Här är en spotifylista med alla låtar + några till som typ handlar om att leva livet. Puss.
Jag vill flyga iväg...
...till framtiden. För att se hur jorden ser ut, för att se hur jag har det, för att se om mina drömmar kommer slå in. Sen vill jag komma tillbaka, visa foton och säga: This is the future. Förhoppningsvis är det lite mer som i Star Wars.... Lite mer lasersvärd, fina frisyrer och "may the force be with you".
...till kärleken. Något som verkligen fattas i mitt liv... Det känns så tragiskt att skriva så, men det är så det känns... For lovers får vara kärlekslåten. Både för att det är en bra låt och för textraden "this is for lovers, running away" som passar utomordentligt till vad jag känner för, att fly iväg.
...från vardagstråket. Eller egentligen inte, för jag gillar delvis vardagen... Men jag vill hitta ett sätt att uppskatta de små sakerna i livet. Lite som i Amelié från Montmartre.
...till Moskva. Är verkligen fruktansvärt sugen på att åka dit! Det skulle vara amazing! Soviet Kitsch är en av Regina Spektors bästa skivor tycker jag, därför får en bra låt därirfrån passa här.
...till sommaren. Jag vill verkligen gå omkring i shorts, äta mjukglass med strössel, ha picknick i fina parker och ha ledigt från skolan. Känns lite jobbigt att det bara är februari... Här kommer Summerbreeze.
...till tiden då man hade fina klänningar, dansade till klassisk musik och hela livet var en stor bal. Som i Marie Antoinette.
...ut i Rymden och chilla där lite... Liksom för att få lite perspektiv på tillvaron. Fast ärligt talat tror jag inte jag skulle våga... Det känns bara så... STORT... Man skulle nog känna sig ganska liten. Ungefär som när man badar på lite för djupt vatten alldeles själv. Vi kanske bara ska ta och stoppa Rymden I En Låda.
...till när jag är lite äldre, typ 22. Jag är trött att vara en liten pluttig 17-åring... 22 med Lily Allen får avsluta den här listan. 22 verkar vara en bra ålder. Det här är några 22-åringar:
Här är en spotifylista med alla låtar + några till som typ handlar om att leva livet. Puss.
Har internet dött eller nåt?
Jag tycker verkligen att det känns som internet har dött... Det händer ju tametusan INGENTING! Inga uppdaterar sina bloggar, folk går bara med i en massa idiotiska grupper på facebook hela tiden, ingen skriver något roligt på twitter. Allt är DÖTT!
Internet är så himla tråkigt, och ändå sitter jag här. Kan det inte komma internet 2.0 eller så. Ett internet som är mycket mer exklusivt, roligt och som inte står stilla!?
Förlåt för att jag är grinig men just nu är jag på riktigt dåligt humör!
Internet är så himla tråkigt, och ändå sitter jag här. Kan det inte komma internet 2.0 eller så. Ett internet som är mycket mer exklusivt, roligt och som inte står stilla!?
Förlåt för att jag är grinig men just nu är jag på riktigt dåligt humör!
Let's dance to Joy Division.
Äntligen fredag. Veckan har kännts lång. Alldeles för lång.
Jag vet inte riktigt varför, men idag har jag väldigt ofta tänkt på dans. Jag började aldrig dansa när jag var liten och det är något som jag idag verkligen ångrar. Jag är helt faccinerad av det. Och visst är det så att jag dansar då och då. Men då blir det mest på skoj och aldrig så fint som det kan vara. Jag brukar dansa runt hemma i lägenheten när jag är själv ganska ofta, men det är aldrig på allvar. Dans kan verkligen vara vackert, och då menar jag inte dans som i Let's dance, utan mer på riktigt...
Visst vore det underbart om alla dansade lite mer? Man blir ju verkligen glad av att dansa. Jag tycker alla ska börja med det.
Och som de flesta hjärnor så börjar min starta en massa kejdetankar när jag tänker på en sak. Som idag när jag tänkt på dans, så har min hjärna börjat tänka på musik tillsammans med dans. Det är ju en ganska självklar kombination, men jag menar mer låtar som handlar om dans. Har upptäckt att det finns ofantligt många sånger där de sjunger om dans... Nästan lika många som det finns sånger där de sjunger om kärlek...
Här är några med dansanknytning.
Jag vet inte riktigt varför, men idag har jag väldigt ofta tänkt på dans. Jag började aldrig dansa när jag var liten och det är något som jag idag verkligen ångrar. Jag är helt faccinerad av det. Och visst är det så att jag dansar då och då. Men då blir det mest på skoj och aldrig så fint som det kan vara. Jag brukar dansa runt hemma i lägenheten när jag är själv ganska ofta, men det är aldrig på allvar. Dans kan verkligen vara vackert, och då menar jag inte dans som i Let's dance, utan mer på riktigt...
Visst vore det underbart om alla dansade lite mer? Man blir ju verkligen glad av att dansa. Jag tycker alla ska börja med det.
Och som de flesta hjärnor så börjar min starta en massa kejdetankar när jag tänker på en sak. Som idag när jag tänkt på dans, så har min hjärna börjat tänka på musik tillsammans med dans. Det är ju en ganska självklar kombination, men jag menar mer låtar som handlar om dans. Har upptäckt att det finns ofantligt många sånger där de sjunger om dans... Nästan lika många som det finns sånger där de sjunger om kärlek...
Här är några med dansanknytning.
Klädpanik!
På senaste tiden har det börja hända en sak för mig... Jag har blivit så otroligt mycket känsligare. Och då menar jag inte psykiskt känslig utan fysiskt; jag känner lukter och smaker bättre, är känslig för ljus och känslig i huden. Det finns både positiva och negativ konsekvenser av det här. En dålig sak är att jag nu tycker det är otroligt jobbigt att ha kläder på mig.
Jag får panik av många av mina kläder. Det är inte så att det behöver vara tight, utan om det finns nån konstig söm någonstanns känner jag mig så otroligt obehaglig. Min hud känner varenda liten söm och tråd och det är verkligen jobbigt. Ofta när jag sitter och kollar på TV måste jag byta om flera gånger för att jag får sån panik av det jag har på mig. Det absolut värsta är t-shirts med tighta armar och strumpor med söm längst fram på foten. Jag ryser av bara tanken...
Dags att bli nudist kanske?
Jag får panik av många av mina kläder. Det är inte så att det behöver vara tight, utan om det finns nån konstig söm någonstanns känner jag mig så otroligt obehaglig. Min hud känner varenda liten söm och tråd och det är verkligen jobbigt. Ofta när jag sitter och kollar på TV måste jag byta om flera gånger för att jag får sån panik av det jag har på mig. Det absolut värsta är t-shirts med tighta armar och strumpor med söm längst fram på foten. Jag ryser av bara tanken...
Dags att bli nudist kanske?
Lite såhär känns det just nu.
Känns som att jag har en liten depp-period just nu. Lyssna på den här spellistan om hur jag känner om mig, dig, oss och alla andra.
Bli aldrig som oss, bli värre!
Vuxna gör ofta en sak som jag tycker är väldigt komisk.... De berättar ofta om dumma saker som de gjorde när de var unga. Och så avslutar de alltid med att "ja det var ju väldigt dumt, och det kunde faktiskt ha gått riktigt illa", och fast att de vill att det ska framstå som att de ångrar vad de gjort så märker man att de verkligen inte gör det. Man märker att de hade det extremt roligt och ofta längtar tillbaka till den gamla goda "farliga" tiden.
Varför måste föräldrar alltid hålla på att försöka uppfostra sina barn till att inte göra dumma och lite småfarliga saker, när det ibland verkar som att det är bland det roligaste de varit med om? Ja visst är det inte bra att uppmuntra till dåliga saker, men jag blir galen på att de vill att man ska tro att de ångrar saker som de inte ångrar!
Bli aldrig som oss, bli värre!
Varför måste föräldrar alltid hålla på att försöka uppfostra sina barn till att inte göra dumma och lite småfarliga saker, när det ibland verkar som att det är bland det roligaste de varit med om? Ja visst är det inte bra att uppmuntra till dåliga saker, men jag blir galen på att de vill att man ska tro att de ångrar saker som de inte ångrar!
Bli aldrig som oss, bli värre!
Panik panik.
Idag har jag kommit på att...
...det är alldeles för tidigt att gå upp 4:50.
...jag faktiskt inte är så spruträdd längre.
...jag inte orkar plugga.
...jag vill bli glassbilschafför.
...jag måste fixa ihop min del av mitt och Beccas yogapass nu...
...snön borde komma NU! Här är en spellista om min snö-längtan.
...det är alldeles för tidigt att gå upp 4:50.
...jag faktiskt inte är så spruträdd längre.
...jag inte orkar plugga.
...jag vill bli glassbilschafför.
...jag måste fixa ihop min del av mitt och Beccas yogapass nu...
...snön borde komma NU! Här är en spellista om min snö-längtan.
Stress stress stress.
Just nu bloggar jag, dricker latte, pluggar fysik, tittar på Monsters Inc, läser Anna Karenina och lyssnar lite halvt på musik. Många bollar i luften med andra ord... Min vardag känns ofta så just nu. Jag försöker göra allt samtidigt och det slutar ofta i att inget blir gjort eller att något går sönder...
Min sjukgymnast ställde sist jag var där frågan "Hur ofta är det du gör ingenting?"
Och jag ba "Det beror ju på vad du menar med ingenting" lite skämtsamt.
Och hon ba "Jag menar verkligen ingenting" helt gravallvarligt.
Och jag ba började tänka lite... (och ja, jag har kommit på hur bra ordet ba är egentligen)
Det är verkligen aldrig (förutom om jag sover) som jag bara helt släpper allt och bara tar det lugnt.... Alltid är det något som händer. TV, dator, läxor. You name it. Aldrig är det en lugn stund egentligen. För visst har jag det väldigt lugnt och skönt när jag t.ex. slappar framför en TV, men det är ju aldrig som man bara helt kopplar bort allt.
Kanske är det så att jag har svårt att bara helt vara med mig själv. Ett annat exempel på det här är att jag inte längre kan gå promenader och åka tunnelbana utan att lyssna på musik. Jag känner mig faktiskt riktigt obekväm om lurarna inte sitter i.
Hur var det förr i tiden? Var det på samma sätt då, eller har det ökade tempot i världen gjort att man (eller iallafall jag) känner såhär?
Min sjukgymnast ställde sist jag var där frågan "Hur ofta är det du gör ingenting?"
Och jag ba "Det beror ju på vad du menar med ingenting" lite skämtsamt.
Och hon ba "Jag menar verkligen ingenting" helt gravallvarligt.
Och jag ba började tänka lite... (och ja, jag har kommit på hur bra ordet ba är egentligen)
Det är verkligen aldrig (förutom om jag sover) som jag bara helt släpper allt och bara tar det lugnt.... Alltid är det något som händer. TV, dator, läxor. You name it. Aldrig är det en lugn stund egentligen. För visst har jag det väldigt lugnt och skönt när jag t.ex. slappar framför en TV, men det är ju aldrig som man bara helt kopplar bort allt.
Kanske är det så att jag har svårt att bara helt vara med mig själv. Ett annat exempel på det här är att jag inte längre kan gå promenader och åka tunnelbana utan att lyssna på musik. Jag känner mig faktiskt riktigt obekväm om lurarna inte sitter i.
Hur var det förr i tiden? Var det på samma sätt då, eller har det ökade tempot i världen gjort att man (eller iallafall jag) känner såhär?
Funderingar en lördagkväll.
Jag har precis satt upp dessa foton på min vägg. Det är bilder på några av de människor som jag blir inspirerad av och som bara är allmänt grymma. Det här är människor som jag ser upp till och som jag tror väldigt många andra också ser upp till. Jag tycker det är ganska häftigt att det finns människor som under historien har gjort så mycket intryck på folk att de till slut kan hamna på en vägg hos en sextonårig tjej i Sverige; på min vägg.
Om det finns en sak som jag skulle vilja uppnå i mitt liv så är det just det här. Jag skulle vilja bli ihågkommen långt efter min död. Jag skulle vilja att det jag gjort i mitt liv påverkar och inspirerar andra. Jag skulle vilja bli inramad och uppsatt på en vägg hemma hos en liten flicka eller pojke.
Hur ska jag uppnå det här? Ibland känns mitt liv så meningslöst, för ofta har jag känslan att jag inte gjort något i mitt liv som egentligen spelat någon roll. Känslan infinner sig speciellt när någon pratar om alla unga människor som redan uppnått mer än de flesta. Ett exempel på det är Sara Sjöström, som är ett år yngre än mig och redan tagit VM-guld i simning. Amy Diamond är lika gammal som mig och har släppt 5 skivor. Jag kan ju inte direkt säga att jag gillar hennes musik, men det är ändå galet! En av mina favoritfotografer heter Eleanor Hardwick. Hon är 93:a och tar så magiskt bra bilder som jag inte någonsin kommer kunna drömma om att ta. När jag tänker på dessa (och liknande) människor kan jag inte känna mig annat än deppig.
Men vem vet vart livet kommer leda mig. Jag kanske också kommer sluta intressant, ihågkommen och inramad.
Bjuder på min spellista med NOVEMBER-låtar btw.
Ljud.
Ljud jag älskar:
När man suger upp stora gruskorn med en dammsugare
Hårsprayssprejljudet
Min snarkande hund
Skratt
När en analog kamera spolar tillbaka filmen
Knastrande snö
När man sörplar soppa ("annars vet man ju inte att det är söppe!")
Kyssar
När man skriver på skrivmaskin
Ljud jag hatar:
Tuschpennor mot papper
Spotifyreklamer (fast det slipper jag nu!)
Ballonger som smälls
Tjatiga mammor och pappor
Alla varningsljud i vårt kök (när micron är klar, när ugnen är varm, när kylskåpet står öppet, osv)
Släpande steg
När man suger upp stora gruskorn med en dammsugare
Hårsprayssprejljudet
Min snarkande hund
Skratt
När en analog kamera spolar tillbaka filmen
Knastrande snö
När man sörplar soppa ("annars vet man ju inte att det är söppe!")
Kyssar
När man skriver på skrivmaskin
Ljud jag hatar:
Tuschpennor mot papper
Spotifyreklamer (fast det slipper jag nu!)
Ballonger som smälls
Tjatiga mammor och pappor
Alla varningsljud i vårt kök (när micron är klar, när ugnen är varm, när kylskåpet står öppet, osv)
Släpande steg
(bild av Sacha Hilton)
Komik.
Vad är egentligen humor och vad är okej att skämta om? Man får nog olika svar från alla människor. Jag har svårt att hitta några mönster i vad jag tycker är roligt. Något som jag på senaste tiden har upptäckt att jag tycker är väldigt roligt är när man skämtar om allvarliga och känsliga ämnen.
Jag tycker att det är viktigt att kunna skämta om allvarliga saker, för om ingen gjorde det skulle de ämnena nog nästan bli tabun. Som när Magnus betner säger att han beundrar Fritzl för hans stora projekt (titta från 4:30). Det är ju verkligen underbart roligt!
En annan sak är Engla-skämten. Javisst är det hemskt att hon dog, och vissa av skämten är att gå över gränsen. Men jag tycker ändå att det är bra att de finns för jag tycker att man ska kunna skämta åt sådant. Det som hände henne är så hemskt att man måste avdramatisera det lite, det gör det lite lättare att tänka på.
Det här är mina youtube-favoriter just nu:
Jag tycker att det är viktigt att kunna skämta om allvarliga saker, för om ingen gjorde det skulle de ämnena nog nästan bli tabun. Som när Magnus betner säger att han beundrar Fritzl för hans stora projekt (titta från 4:30). Det är ju verkligen underbart roligt!
En annan sak är Engla-skämten. Javisst är det hemskt att hon dog, och vissa av skämten är att gå över gränsen. Men jag tycker ändå att det är bra att de finns för jag tycker att man ska kunna skämta åt sådant. Det som hände henne är så hemskt att man måste avdramatisera det lite, det gör det lite lättare att tänka på.
Det här är mina youtube-favoriter just nu:
Dancing the whole way home.
På måndag börjar vårt näst sista höstlov. Lite skrämmande. Jag har inte riktigt fattat att det redan är lov känns det som... Men det här lovet ska utnyttjas till fullo! Om nån vill leka med mig nån dag kan ni ju slå en pling.
I början när jag bloggade skrev jag ett inlägg om låtar som bara får mig att vilja dansa galet på gatan. Och när jag satt på tunnelbanan här om dagen så kom jag på en idé. Varför kan man inte införa speciella danstunnelbanor? Tunnelbanor som har stångar överallt och bänkar här och där. Tunnelbanor där alla kan gå runt med sin egen musik i öronen och dansa loss utan att nån bryr sig. Tunnelbanor där det är okej att det ballar ur.
Hur underbart skulle inte det vara? Jag ser framför mig människor i olika former, färger och stilar som bara helt släpper loss till musiken. Och ingen bryr sig om hur fult man dansar. Skulle inte det vara den mest perfekta starten på dagen; att dansa igång kroppen!
SL borde allvarligt talat ta och innföra en danstunnelbana!
Jag tänker mig det ungefär såhär, fast ännu mer crazy!
I början när jag bloggade skrev jag ett inlägg om låtar som bara får mig att vilja dansa galet på gatan. Och när jag satt på tunnelbanan här om dagen så kom jag på en idé. Varför kan man inte införa speciella danstunnelbanor? Tunnelbanor som har stångar överallt och bänkar här och där. Tunnelbanor där alla kan gå runt med sin egen musik i öronen och dansa loss utan att nån bryr sig. Tunnelbanor där det är okej att det ballar ur.
Hur underbart skulle inte det vara? Jag ser framför mig människor i olika former, färger och stilar som bara helt släpper loss till musiken. Och ingen bryr sig om hur fult man dansar. Skulle inte det vara den mest perfekta starten på dagen; att dansa igång kroppen!
SL borde allvarligt talat ta och innföra en danstunnelbana!
Jag tänker mig det ungefär såhär, fast ännu mer crazy!
