Det var ett tag sen jag skrev något. Har varit på Gotland och sen orkade jag inte hålla på med datorn under helgen. Gotland var himla fint, bilder finns på fb.

Jag har för det mesta problemet att jag tänker lite för mycket, ett problem som det jag kanske delar med de flesta tjejer. Jag sönderanalyserar verkligen varenda liten situation jag hamnar i. Måste verkligen sluta med det, men det har blivit lite lättare såhär på våren. Då finns det i mitt liv inte lika mycket att tänka på utan jag försöker bara njuta av våren, och låta mina tankar fladdra vart de vill.

De senaste dagarna har mina tankar fladdrat mycket på hur det var förr i tiden, typ på stenåldern och hur de klarade alla små vardagsföretelser. Hur gjorde man när man hade mens då egentligen? Och vad hade barnen för blöjor? Hur ringde man varandra om man bara snabbt ville få tag på nån annan? På de två första frågorna får ni gärna svara mig på för jag kommer verkligen inte på ett vettigt svar. Den sista frågan är väl svaret egentligen ganska självklart på? Och det känns som att man snackat ganska mycket om det. Jag tror iallafall att det är för att vi skruvat upp tempot rejält. Förr kanske man aldrig behövde få tag i nån supersnabbt, då kunde man ta det lite piano och gå till personen istället. Kanske ska börja göra så istället.

Mina tankar har också fladdrat mycket till hur det kommer vara i framtiden. Hur våra värderingar kommer vara då. För det verkar ju som att vi blir mer och mer lössläppta ju fler generationer som går. Saker som jag tycker är helt normalt som att ligga i en stor böghög och mysa tycker min farmor är ganska opassande. Kommer våra barn och barnbarn bli ännu mer lössläppta, och hur långt kan man egentligen gå? Kommer det sluta med att vi alla är nudister? Kanske är det som en kompis sa (kommer bara inte ihåg vem just nu), att det kanske går tillbaka; att vi återigen kommer bli mer pryda och ha mer konservativa åsikter. Ja vem vet.

Det är ungefär var mina tankar fladdrat senaste dagarna. Nu ska de få fladdra lite utomhus tillsammans med en latte i solen och mina fysikböcker. Ha det gött sötnosar.

Jag känner mig ganska glad idag! Det är som att världen smakar lite godare idag bara på något sätt! Och imorgon åker jag till Gotland med min klass. Det blir nog fina fisken det!

Jag undrar varför livet alltid blir lite lättare att leva på våren och försommaren...

Jag har en sån fruktansvärd hjärntorka just nu och har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om... Tänkte visa er lite allmänt fina saker istället! Men först så tänkte jag be om en liten sak från er alla söta. Jag vill nämligen hitta mer musik och ni verkar ha sån himla fin smak. Men istället för att ge era tips här i bloggen tänkte jag att vi tillsammans kan göra en spotifyspellista! Jag har lagt in några av mina favoritlåtar just nu och jag tycker ni kan göra detsamma! HÄR KLICKAR NI FÖR ATT LÄGGA IN ERA FAVORITLÅTAR! Gör det nu! Nej NU säger ja!

Och nu till det jag sa tidigare! Här kommer saker som är allmänt fina!

10 rules for being human

Fina bilder



Fina bilder från postsecret




Fina Gifs






Fina videos från youtube


Seriöst finaste musikvideon på länge! Med en underbar låt!



Nog den bästa kortfilmen jag sett! Den är ganska lång, men se hela! Den är sjukt bra!



En tvåreklam!

Har väl inte direkt varit så aktiv ute på internet den här helgen... Kan vara för att det har varit underbart väder... Eller för att det hänt en liten olycka.... Eller för att jag njutigt av livet. Eller lite allt samtidigt.

Min släkt har precis lämnat mitt hem. Min syster konfirmerades så det var massa människor här. Har upptäckt att jag har himla annorlunda åsikter än vad typ resten av min släkt har... Jag kan bli helt chockad om saker de säger och tycker. Ibland är jag nog glad över att få växa upp under den tiden jag gör iallafall. Det är först när jag pratar med äldre personer som jag förstår hur fördomsfri vår generation ändå är.

Och nu kom jag precis upp i 1000 artister på Last.fm. Fancy eller vad!

Jag sitter och tittar på tråkiga fredagsprogram på tv:n och tycker synd om mig själv ikväll. Jag har nämligen så fruktansvärt ont i min högra stortå så jag kan knappt gå. Himla otur när jag egentligen bara vilja springa runt på picknickar, dansa natten lång och

Men en sak har jag hittat mitt i all denna tråkighet, nämligen några av de häftigaste illustrationerna jag sett på länge! De kommer från Redmer Hoekstras flickr-sida, och det är verkligen helt helt otroligt fantastiskt. Här är lite bilder.

......som blir deprimerad när jag går in på blogg.se:s startsida? Jag vet inte hur många av er som använder er av det, men jag ser den startsidan ett antal gånger varje dag; och varje gång tappar jag lite hoppet på mänskligheten, internet och bloggvärlden.

För det står ju alltid ungefär samma saker. Någon som dissar långklänningar, någon som vi ska vara avundsjuka på som dricker rosa drinkar på ett alldeles för exotiskt ställe, sminktips för att framhäva vår "vilda" sida.... Jag tror ni förstår vad jag menar. Eller kolla bara på de som är "veckans blogg". Jag kan inte säga att de människor som är dessa veckans bloggar är tråkiga och dåliga för det händer nästan aldrig att jag går in på de. Men för mig räcker det att läsa de frågor de svarat på för att förstå att de är ytterligare än av de bloggar som det finns miljoner andra av. Som den här veckan:

Vem är Jenny Jansson?
- Jag är en 23-årig dam som älskar allt typiskt som en tjej gör: Hår, makeup, skor och kläder. Jag njuter av livet till fullo, helst med en kopp kaffe i handen!

Hon kanske är världens absolut gulligaste tjej som skriver intressant som tusan, men sånt här får mig bara att vilja spy lite i munnen! Har man inte hört ungefär den här beskrivningen ungeför hundraelvatusen gånger tidigare? Varför kan inte blogg.se lyfta fram lite intressanta personer, som gör något unikt som är lite annorlunda än resten av världen?

Det är ju på blogg.se som ändå de flesta blogggar på. Och det finns otroligt många människor som inte bara bryr sig om dagens outfit, om vad som hänt med Wentworth Millers kropp och om grönt är rätt färg i år. Varför lyfts bara samma typ av bloggare fram? Det är ju som en bekräftelse på vad många anser om bloggvärlden; att den är dum, ytlig och fullkomligt menigslös.

Tidigare skrev jag att det inte var någon som lyssnade på de spellistor som jag tycker är de bästa. Här är några av de som jag tycker är värda lite  fler lyssnare. Bara så ni vet!

rätt så rätt. Helt seriöst ett av mina mästerverk om jag får säga det själv. Min personliga favorit

Filtar, te med honung och musik. Bara sjukt grym

En tår nerför kinden. Bara de allmänt finaste låtarna som har gjorts typ.

I must belong somewhere. Jag kan lyssna ihjäl mig på den här spellistan

Dåliga vanor. En av mina äldsta spellistor som jag fortfarande tycker är en av de bästa jag gjort.

Rubiks kub Jag blir bara så galet galet glad av den här spellistan

Du och jag... Det här är också en av mina favoriter! Fast jag har nästan lyssnat sönder den lite...

En stor blå tavla. Låtar med coola tjejer

Nu kommer natten. Bara allmänt bra låtar

Jag vet inte hur många gånger jag ställ den här frågan under tiden jag bloggat. Ännu har jag inte hittat något svar på det. Jag läser ju bloggar dels för att få inspiration men även för att jag är himla intresserad av andra människor. Jag slutas aldrig facineras över vad andra tycker om saker och ting. Men varför bloggar jag själv egentligen? Och varför är det folk som läser det jag bloggar om?

Jag anser mig själv inte vara speciellt inspirerande. I alla fall inte i mina mått mätt. Och är det så att ni är intresserade av mig som person så borde nog min dagbok ha lite fler besökare. Så varför folk läser vet jag inte riktigt... Himla ofta när jag skriver ett inlägg slås jag av frågan om jag skriver för mig själv eller för er som läser. Och jag vet faktiskt varken ut eller in.

Många jag frågar varför just de bloggar svarar att det är för att de vill skriva av sig. Men helt ärligt är det inte riktigt så jag känner... För jag skriver redan en vanlig dagbok och så och där kan jag ju skriva av mig så mycket jag vill... Jag har också tänkt på det där med kommentarer. För om jag skrev bara för mig själv skulle jag väl inte bry mig om folk kommenterar och så? Men det gör jag ju! Jag tycker om när ni kommenterar och speciellt när ni berättar saker om er själva. Ja visst gör kommentarer som "åh vad fin design" mig glad, men det är när ni skriver långa kommentarer och fortsätter på mina tankar fast ur era perspektiv som jag verkligen blir glad! Jag tycker en blogg är en flervägskommunikation. Att sitta och prata om vad jag tycker till en vägg är ju inte så givande. Man vill ju att folk stället motfrågor, ifrågasätter, håller med och skapar en levande diskussion. Det är iallafall hur jag tycker internet och bloggar ska vara.

På något sätt har jag kommit fram till att det här med att skriva en blogg är lite som att skriva en låt eller skriva en bok. Man vill ju att människor hör och läser det man gjort, annars skulle man ju inte visa det för folk. Och man vill ha respons, man vill veta vad folk tycker och hur andra människor tolkar det man gjort. Lite liknande känns det för mig att blogga. Inte för att jag vill jämföra min blogg med en låt som någon har skrivit, men något åt det hållet känns det för mig att blogga.

Okej det var länge sen jag skrev något "seriöst", men jag är helt enkelt inte alls på humör för sånt just nu! Jag vill bara leva livet, sola, äta glass, titta upp i himlen och se BLAD, svettas även fast jag inte har jacka och göra allmänt roliga saker.

Men här är lite saker som jag sett/upptäckt/hänt mig de senaste dagarna.

♦ Jag har börjat lyssna på gangsta-rap och klassisk musik för att vidga mina vyer lite.

♦ Jag gjorde nån enkätundersökning av nån konstig anledning där det kom en fråga med så himla random svar.
Fråga: Vad är effektiva metoder för att skydda mot graviditet?
Svar 1: Skölja slidan med coca-cola efter sexuellt umgänge
Svar 2: Om kvinnan har huvudet nere och benen uppåt i minst två timmar efter sexuellt umgänge.
Man bara WTF?!

♦ Jag har kommit på att rytmen i Gang of Gin (med shambles) är en ganska bra beskrivning hur en fylla känns för mig. Om nån har lust nån dag kan jag beskriva exakt hur, men jag tror inte nån direkt är intresserad av det.



♦ Jag har börjat läsa en så himla himla fin bok. Jag har bara läst två kapitel men jag dör, den är så fin. Den heter en clowns åsikter och är skriven av en av mina favoritförfattare Heinrich Böll. Vi tittar på ett litet citat:

Det var mycket bättre att låta honom sitta där i ensamheten och peta sig i samvetet. Jag kände mig eländig. Jag glömde förresten nämna att jag inte bara är utrustad med melankoli och huvudvärk utan också med en annan, nästan mystisk egenskap: jag kan känna lukter i telefonen, och Kostert luktade sött av violpastiller. Jag var tvungen att gå upp och borsta tänderna.

♦ Idag är det förresten exakt 30 år sen Ian Curtis dog. Jag uppskattar hans gudomliga musik mer och mer för var dag som går. Det är på riktigt ren poesi.




♦ Min lilla klass fick testa på att cykla enhjuling och gå på lina idag också. Jag agerade fotograf (men lyckades ändå döda min tå så nu kan jag typ inte gå) och ni kan hitta alla bilderna på facebook. Bli kompis med mig där vetja! Skulle vara roligt att se vilka ni är, om ni nu vågar! Här hittar ni mig iallafall.

Killar som är lekfulla


Killar med tatueringar på bröstet


Killar med lockigt hår på en sommaräng


Killar med en "i don't give a damn"-look


Killar med pussläppar


Killar som Peter

Precis som fina Sandra har jag börjat minivideoblogga eller hur man nu ska förklara det. Det har blivit min profilbild istället för den gamla så ni ser den i menyn bredvid. Jag fattar knappt själv vad det är men det är himla roligt iallafall! Får se hur ofta jag orkar uppdatera den!

Jag tycker förresten ni ska kolla på de här fina sakerna om ni inte har något annat för er, Puss.

Hole - Skinny Little Bitch

Oren Lavie - Her Morning Elegance

St. Vincent - Paris is burning

Lily Allen Live on The Graham Norton Show with "Not Fair"

Jag är kanske den sista i världen som blir introducerad till akinatior men jag är helt beroende. Har hållit på med det hela morgonen och typ hela natten. Det är inte bra för mina betyg det här...

På senare tid har jag upptäckt att jag är expert på att hitta på mina egna minnen. Minnen som blir så verkliga att till slut är det som jag varit där. Jag försöker verkligen öva bort det här men jag gör det utan att tänka på det... Det är alltid lika konstigt när jag sen upptäcker att jag inte alls har gjort något som min hjärna trott att jag gjort.

Just nu känns det som jag hela tiden lever i något mellanting mellan dröm och verklighet. Det kan bero på att jag har lidit av sömnbrist sen jag gick i femman, det börjar ta ut sin rätt. Speciellt när jag är ute och går ensam, om jag ska till affären till exempel, då fattar jag knappt om jag är vaken eller var jag är.

Det är lite bättre om jag har vänner med  mig, för mina vänner är realistiska. Vilket inte människorna i mina drömmar är. Men då blir det himla konstigt när mina vänner då och då gör oväntade saker. Drömmer jag då?

Tycker inte ni också att alla gör covers av Don't stop believing? Bara under de senaste dagarna har jag sett massa versioner... Glee har gjort den, Lady Gaga tillsammans med Bruce Springsteen och en mängd andra har gjort den och sist men inte minst har några söta människor i min klass gjort den. Vi tittar lite.

.....gjorde jag en film om när jag bakade lakritstryfflar! De blev himla goda och filmen blev awesome!

Receptet kommer härifrån.

 

Jag är med och tävlar hos Söta Saker. Här hittar ni tävlingen!

Ibland känns det som alla andra tycker exakt tvärtemot vad jag tycker. Folk skrattar åt annat än vad jag gör, folk värdesätter saker helt annorlunda än vad jag gör och när jag tycker att jag har skrivit ett extra bra blogginlägg eller gjort en sjukt bra spotifylista får man 0 kommentarer från folk. Såhär kanske alla känner, men jag kan inte fatta att jag tycker så olikt jämfört med många andra.

Häromdagen drömde jag en himla konstig men himla underbar dröm.

Jag var några år äldre än jag är nu, kanske 23-24 år, och jag var och besökte en vän i Ryssland. Det var valborg och vi åkte ut någonstanns långt ute på landet. Eldar brann överallt, men det var inte som våra valborgsbrasor, det var mer som att det var hundratals höhögar som stod på en stor äng, och alla brann de för glatta livet. Man kunde knappt höra någon prata för att brasorna smattrade så mycket.

Mittibland alla dessa eldar stod en stor stor träbalja, fylld med lera. Där satt jag och världens sötaste pojke i flera timmar och av någon anledning pussade jag hela tiden honom på den delen av armen där armen precis blir till axel. Han smakade gott.

Det som är lite konstigt att var att det hela tiden stod fullt av ansiktslösa män - som skuggor - runt oss och riktade spjut mot oss, som om vi gjorde något "fel" så skulle vi bli helt spetsade. Men som tur var hände inte det. Jag kommer ihåg att bakgrundsmusiken runtomkring oss var olika konstiga remixer av Lady Gaga låtar... Sen byttes det ut till ett brandalarm, och jag fattade inte hur tusan brandalarmet kunde sättas på. Vi var ju utomhus! Men det visade sig vara min nya mördarväckarklocka som ringde, så det var bara att hoppa upp ur sängen, lämna ryssland den fina pojken och den varma leran, och förbereda sig inför ytterligare en helt vanlig dag.

Jag är en liten internethora och hela hela tiden hittar jag saker som bara är för klockrena. Jag brukar ju visa er ganska mycket av det jag tycker är roligt, men det finns vissa saker som liksom glöms bort eller som bara inte passar just då. Eller saker som bara är lite för random. Men nu tänkte jag visa lite saker som bara är allmänt bra, fast ganska random...

De bästa "keep calm and......."





Grymma youtubeklipp

Hund som åker skateboard
Franz Ferdinand - Do you want to
Allmänt coolt bara
Teasertrailer till Peter dokumentär
Laga mat i Photoshop

Coola intervjuer och artiklar

Killarna i the Strokes får frågan vem i bandet som är bäst på att kyssas
the Libs pratar om deras återförening
Intervju med Marilyn Monroe



Hemliga hemligheter (från blogsecret)

16078.) The reason I’m afraid of relationships is because I have a family full of cheaters.

16071.) I never meet up with people from the internet. Not that I’m too scared.. but I look nothing like my pictures on Myspace in real life.

16056.) when i listen to lady gaga i pretend it’s really gwen stefani singing.

16041.) I wish I could say your poetry doesn’t make me ache inside, but it does. I read it religiously, and I can’t help it.

Allmänt klockrena bilder







Sjukt bra filmer som alla borde se

Rushmore
Requiem for a dream
Control
I huvudet på John Malkovich

En himla fin helg faktiskt som innehöll mys hemma hos Kajsa (bilder finns i dagboken), frukost som middag, Pygmalion på Dramaten, körsbärträd, en "ny" skinnjacka, indisk mat, alldeles för lite plugg och alldeles för lite sömn.

För att fortsätta på förra inläggets tema så har jag på senaste tiden funderat väldigt mycket på det här med att sticka ut, utseendemässigt och stilmässigt. Jag tycker det är så himla häftigt med människor som vågar ha en liten annorlunda stil eller som framhäver drag hos sig själva som egentligen inte klassas som vackra - som ett konstigt födelsemärke eller en lite sne näsa. Bland det tråkigaste jag vet är wannabefashionfjortisar som klär sig i exakt det som "man ska ha" och som fixar ögonbryn, hår, och sminkar sig så att de ska se så perfekta ut som möjligt. Det är så himla tråkigt. Jag tycker ögonbryn gärna få vara lite buskiga, och hår ha nån helkonstig färg och så.

Andra människor som sticker ut älskar jag, men så kan jag börja fundera över mig själv. Sticker jag ut på något sätt eller har jag fastnat i det gamla vanliga? Något som jag verkligen ogillar med mig själv är att jag just nu nästan bara använder svarta kläder, och det är så himla tråkigt! Jag hatar det, men ändå köper jag bara fler och fler svarta kläder... Nu har jag iallafall svart-förbud vad det gäller att köpa nya kläder. Våren och sommaren borde man ha betydligt färgrannare saker på sig....

När man gick i grundskolan känns det som att det här med att sticka ut var ganska annorlunda. Då var det de som stack ut som lätt blev offer för elaka kommentarer och mobbing... Himla hemskt tycker jag nu i efterhand, men jag vet att jag själv tyckte att personer som såg "konstiga" ut var idioter när jag var yngre. Jag har alltid tänkt att när jag får barn så ska de få klä sig sjukt coolt, och jag ska introducera de till all grym musik och visa de bästa knäppaste filmerna. Men tänk om jag gör så att mina barn sticker ut lite för mycket och därför kanske blir mobbade? Det är ju det sista man vill.

Jag tycker det är så tråkigt att det var tvunget att vara så när man var liten, och det som jag tycker är ännu tråkigare är att det fortfarande är så även i vår ålder. Det känns så himla.... jag vet inte.... men dåligt iallafall. Man borde få sticka ut så mycket man vill.

Under hela mitt sjuttonåriga liv har jag alltid förundrats över en speciell sak som människor runt omkring mig säger. Det är när de pratar om att människor är fula. Speciellt i högstadiet, var det ju nästan det enda samtalsämne om man t.ex. gick runt på stan. "Åh titta på den där killens ögonbryn! Har du sett något fulare" eller "Titta den där tjejen är sminkad som en hora, shit vad fult" Och jag hade alltid - och har fortfarande - så himla svårt att förstå vad de menade, för jag har så himla svårt att tycka människor är fula.

Hittills har jag inte träfffat en enda människa som jag inte haft något drag eller någon egenskap som jag kan klassa som vackert, sött elller bara allmänt coolt. Det kan handla om att personen hade himla fina läppar, eller nyckelben som man bara vill pussa på, eller att personen är så himla snäll att den blir snygg bara på grund av det!

Men att människor är fula kan jag inte direkt tycka. Okej visst finns det människor vars utseende verkligen inte faller mig i smaken men att de är totalt tokfula.... Nej. Om en människa är ful i mina ögon så är det om de gjort något som jag verkligen inte gillar. Då kan de vara fotomodellsnygga och ändå kan jag inte hitta något som jag gillar.

Jag känner att det här inlägget blev himla fånigt egentligen, men det är något som jag tänkt på ett tag. Jag kan inte tycka människor är fula. Det är snarare tvärtom, att jag tycker att för snygga människor blir fula. För att jag ska tycka att någon är riktigt snygg behöver de något lite speciellt, som en himla sne näsa eller kanske ett konstigt födelsemärke.

Puss på er, nu ska jag fortsätta fredagsmysa.

PS! Den klockrenaste kommentaren som internet har kommit upp med den senaste tiden:
- How do you wake Lady Gaga from a nap?
- P-p-p-poke her face

Och på tal om Lady Gaga, så hade jag hemskt gärna gått på hennes konsert nu i helgen... Men att betala över 600 spänn för att se någon som man bara tycker är lite allmänt cool kändes lite väl saftigt...
DS

• Det är absolut absolut absolut omöjligt för mig att ha städat i mitt rum. Hur ofta jag än städar så ser det ändå ut som tjenobyl därinne. Just nu är det så stökigt att jag i princip inte kan komma fram till min säng. Tina kommenterade det som faschinerande tidigare idag.


• Jag har himla svårt att öppna mig för andra människor, men det har blivit mycket bättre på sistone.

• Bland det tråkigaste som finns tycker jag är att sminka mig. Dör av uttråkning ungefär. Jag sminkade mig inte heller förrän jag gick i åttan, trots att jag var lite halvfjortis.

• Jag är värdelös på att gå i klackar.

• Jag har aldrig någonsin rökt en vanlig cigarett. Var fruktansvärt anti rökning när jag gick i högstadiet, så därför stod jag emot grupptrycket och prövade aldrig. Nu bryr jag mig egentligen inte, men tycker det skulle vara idiotiskt att börja nu, eftersom jag tycker att om man går i tvåan på gymnasiet är man smart nog att veta hur idiotiskt det är.

• Jag tycker ofta att gamla tanter klär sig otroligt coolt.

• Någon gång i livet ska jag ha regnbågsfärgade dreads. Det står på min att-göra-i-livet-lista. Annars skulle jag hemskt gärna kunna tänka mig bubbelgumsrosa hår. Det skulle vara så himla himla fint. Lite såhär ungefär.

• Jag är helt extremt beroende av filmer. Jag tittar på film nästan hela tiden. Tycker det är något av det mest avslappnande som finns (just nu tittar jag till exempel på Life Aquatic). Fast för det allra mesta ser jag bara om gamla filmer som jag gillar. Vet inte hur många gånger jag har sett vissa filmer, som harry potter filmerna, star wars, shrek 2 och Kalle och chokladfabriken. Varför jag hela tiden ser om filmer tror jag är för att det är tryggt på något sätt. Man behöver liksom inte oroa sig för att filmen kommer vara dålig, för man vet redan att den är bra.

Ni som känner mig visste troligen allt det här redan, men kanske inte alla därute! Puss nu ska jag gå och försöka hitta något ätbart i mitt kylskåp! Btw, hade jag en himla fin eftermiddag i solen med Tinafina. Bilder finns som vanligt i Dagboken.

Jag orkar inte klaga men läs rubriken så kanske ni förstår hur jag känner mig just nu...

Är inte direkt på humör för att skriva, så därför kan vi ju kolla på de här roliga youtubeklippen!

En ganska fin dag idag. Eftermiddagen spenderades med fina Karin, bilder finns i dagboken. Borde egentligen pluggat till mitt matteprov, men ärligt talat, vad gör ett matteprov hit eller dit för skillnad om 1000 år?

För några dagar sen tipsade jag ju om hemsidan historical tweets och nu tänkte jag ge er ett till tips!

Den heter linconnu du metro och är en sida på franska, så det är kanske speciellt ett tips till alla er fransktalande människor därute, men jag kan ingen franska alls - mer än "Hej jag heter Moa, vill du ligga med mig ikväll? Notan tack" och helt ärligt hur långt skulle jag klara mig på det i Frankrike - men jag använder google translate och det funkar faktiskt ganska bra!

Vi har väl alla suttit på tunnelbanan och funderat över vem människan mittemot oss är; vad hon heter, var hon köpt den där fantastiska randiga baskern och om hennes största dröm är att bygga ett litet hus på Uranus och bosätta sig där. Personen bakom linconnu du metro har tagit det steget som jag önskar att jag själv skulle göra. Hon har helt enkelt tagit reda på svaren till alla de här frågorna hon har om människorna på tunnelbanorna och dessa små "intervjuer" publicerar hon sedan på den här bloggen.

Himla himla fint tycker jag! Vad roligt det skulle vara om det här fanns i Stockholm! Men än så länge får vi väl nöja oss med att läsa den här fina hemsidan. KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA DIT!

Adrenalint rusar fortfarande runt i min kropp på 169,5 centimeter efter den galet peppande träningen jag var på tidigare ikväll. Nyss bröt jag stora bitar knäckebröd, tog bregotts smör med havssalt i - som kanske är det godaste smöret jag vet - på och toppade med lite parmaskinka. Struntade i att jag har ett matteprov som jag verkligen borde plugga till och gjorde en vårspellista till alla söta människor därute. Den tänkte jag att ni ska få nu, som en liten present här på kvällskvisten.

Vår vår jättemycket vår!

(Ps! Det kan vara vissa låtar som ni inte kan lyssna på för de finns inte på spotify utan är tagna från min dator, men om ni jättegärna vill ha de kan ni väl skicka ett mail ([email protected]) så kan jag skicka de låtarna till er, puss )

Allt som står på sin plats, hår kammat perfekt in till minsta lilla hårslinga och dukar som är så strukna att det inte ens finns en antydan till skrynklor. Det här är saker som jag har så himla himla svårt för. Jag tål nämligen inte perfektion. Det får det att sticka i fingrarna att bara få ruska om personen i håret eller byta plats på alla de där vaserna som är placerade med finess på sina specifika platser.

"Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi."

Det här är vad svenska wikipedia säger om rädsla. Jag har egentligen aldrig haft några riktigt stora fobier eller rädslor, förutom kanske mot getingar när jag var liten, men det finns en sak som verkligen gör mitt liv lite jobbigare. Jag tror nämligen alltid att det värsta kommer hända, i alla situationer. Så fort jag kommer hem och det inte är någon hemma tror jag att det är någon psykopat som gömmer sig bakom hörnen; varje gång jag äter mat tror jag att jag ska bli matförgiftad; och varje dag jag åker tunnelbana tror jag att någon kommer spränga upp tåget.

Det är himla jobbigt det här, för även om jag med 110 procents säkerhet vet att det inte kommer hända något - att jag inte kommer ramla ner genom gatan, ner till brinnande lava, om jag går på en speciellt gatsten - så tänker jag alltid tanken och egentligen kan man säga att jag går runt och är rädd hela hela tiden.

Självklart kan jag kontrollera min konstanta rädsla, och det är inte så att det styr mitt liv på något sätt. Kanske är det för att jag ändå är himla mentalt stabil just nu. Vad skulle hända med mina rädslor om jag i framtiden mådde sämre, en viss del av mig säger att de skulle kunna spela en större roll i mitt liv då, men jag får väl hoppas att det inte blir så. Och det har blivit bättre sen jag var yngre. Då kunde jag leta igenom hela duchen, tvättkorgen och toalettskåpet på jakt efter mördare innan jag kunde gå på toa och varje kväll när jag skulle sova fick jag för mig att mitt hus skulle brinna upp under natten - och jag hade loftsäng vilket gjorde att röken skulle stiga och döda mig. Lika illa är det inte längre. Man kan ju bara hoppas att det fortsätter att utvecklas åt det hållet.

Idag när jag var och jobbade så var det en dörr som var stängd och min första tanke var att det låg en död människa därinne - alternativt en zombie - och det gjorde att jag inte alls vågade gå in i det rummet. Jag gick runt på helspänn hela tiden när jag var där och trodde att något hemskt (vet inte riktigt vad) skulle hända. Gick därifrån så fort jag kunde.

Fast på något sätt så tror jag att det finns positiva saker som kan komma ur den här rädslan. Mina sinnen är nästan alltid - speciellt när jag är ensam - på helspänn vilket gör att jag ofta lägger märke till små detaljer. Dessutom är jag för det mesta väldigt lugn när det väl händer en krissituation. Kanske är det för att jag redan har tänkt mig att den saken som händer skulle kunnat hända. Som när jag är barnvakt till exempel. Då har jag redan räknat med att barnet kommer att slå sig så om det väl händer blir jag inte överraskad och kan hantera situationen på ett ganska vettigt sätt. Kanske är det för att i mitt huvud har barnet halvt dött, medan det som händer är att han får ett skrapsår. Då tycker på något sätt min hjärna att situationen är ganska kontrollerbar.

För ganska länge sen skrev jag om min dagbok, och då menar jag inte min internetdagbok utan den jag skriver i varje kväll. Det har jag gjort ända sen i sjuan. Jag har alltid en dakbok med godis på framsidan, just nu är det jelly beans på den. Fast det börjar bli svårt att hitta fler godisanteckningsböcker... Om någon vet var det finns är det bara att säga till!

Men nu åter till det jag kom för att skriva. Som sagt har jag skrivit varje kväll sedan sjuan och det känns fint, speciellt när man kan titta tillbaka på allt man gjort förut. Men det som jag har börjat tänka lite på är om jag kommer vilja fortsätta skriva dagbok när jag slutat gymnasiet. För på något sätt har jag svårt att se att jag kommer göra det. Dagboksskrivandet känns som något som man gör under sin skolperiod och när jag slutar gymnasiet känns det ju som att den är över...

Jag älskar att skriva dagbok, men ibland kan det kännas som att den gör att jag analyserar mina dagar lite för mycket. Kanske borde jag - efter gymnasiet - bara släppa analyserandet och köra på och leva livet? Ja,ja det är ett tag kvar innan jag går ut så jag har väl gott om tid att tänka vidare.